Alla behöver någon, något
När plan A misslyckas har vi alltid resten av alfabetet, Leosje .
Glada ögon ger din fiende bekymmer. Hjalmar Söderberg.
Titta aldrig ner på någon, om du inte håller på att hjälpa honom upp. Jesse Jackson
Vad du än gör, ta med dig hela ditt hjärta. Konfucius.
Fredag den 30 november 2018, en grå dag, tre plus. Dagens namn Anders och Andreas.
Från och med den dagen tar jag ett längre uppehåll, inte med skrivandet men på den här sidan.
Någonstans i pappershögarna döljer sig kanske något som vill bli ett manus.
Tack för att du tittat in!
Skriva är som att andas. Tro inte att jag slutat.
Ibland vill något bli skrivet även här.
**
Jobbar på med det som ska bli ett manus.
Väljer, väljer bort, väljer, väljer bort.
Som pojkarna på en dansbana i en tid när det bara fanns två Damernas. Varav en var Damernas Tjuv.
**
Vår resa närmar sig. Det känns overkligt. Till en ny kontinent för oss båda.
Gick in på apoteket idag, köpte Ducoral.
Det börjar vara dags för första dosen.
Ni åker med en gruppresa? sa sonen i söder idag.
Ni ska inte gå ut ensamma när det är mörkt, varnar min sjuttonåring som är med och hjälper fartyg genom isar.
En säl låg och sov på isen, jag tror den klarade sig, säger han.
Bra, sa sonen i norr om läget. Och morsan hon lyfter.
**
Minus tjugofem och nordanvind. Vi räddar oss in i affärerna och gör unga expediter avundsjuka.
En gång per år blir jag kontorist.
Den gången är nu.
Så länge jag deklarerar
förblir jag den jag är
Jag är pensionär, sa en man
Vad gör du då? undrar jag.
Ingenting, sa han.
Det lät lite ledsamt.
Kan även betyda:
Kom och fyll min tid!
**
Nu lugnar du ner dig, så du inte får nåt i huvet igen, oroar sig svägerskan om min vanliga fart.
Särskilt när vi inte setts på länge blir jag ivrig.
Du hör inte hemma här, sa en karl som jag bjöd upp på Damernas, vi är ju gamla och du, du går på lekis.
Dit vi snart är på väg är jag troligen helt normal. Jag ska rapportera.
Hur man blir sedd, beror på alltid på vem som ser.
**
Apropå liv och död och efteråt.
Hos kurderna är sorgetiden en vecka. Då hälsar alla på och beklagar. Alla kommer, även de som inte kände den döde. Efter två månader samlas man och pratar om den som dog. Efter två år ses man ännu en gång.
Så fint. Så mänskligt. Att under sina sorger få ett sånt stöd. Oavsett.
**
Och här ligger jag på gym och sprattlar på silverbollen och lever. Och på kvällen väntar trevligt besök. Vår vän väntar på svenskt medborgarskap.
**
Den 6 februari vill kubanske pappan skotta snö vid mannens stuga. Ska ni göra er sjuka, sa jag. Det ska bli varmare imorgon lugnade mannen igår men vädret lyder inte.
Så nu är de ute och bevisar sin manlighet i 25 minus.
Du ska alltså förfrysa din sexiga näsa igen, sa hon som skriver det här. Och kanske dra in en förkylning i planet under tjugotals timmar. Vår kuban vill hjälpa alla, säkert lycklig i sol och glimrande snö. Kämpa, kämpa men bra, brukar han säga om att dag som natt jobba som personlig assistent åt kommunens behövande. Jag tycker om kommunen, säger han.
OBS. Det är inte jag som bestämmer den konstiga layout-en. Det är hemsidans webbläsare. OBS