Den 1 februari 2021 kl 10
Två solar
för säkerhets
skull
Lördag den 30 januari 2021
Mannen jobbar ikväll och har köpt en kurs för snöskottare.
Till en som aldrig hållit i en spade.. Och snön smälter.
Söndag den 31 januari 2021
Idag kom nittonåringen med flickvän till lunch, så
gott få träffas och maten god, sa de.
Lax i ugn, pressad potatis och romsås. Pannacotta med hallon.
Nya fåtöljen i flickvännens mobil, farmor sugen på att provsitta.
Sonen bygger ett hus nära sitt första.
Samt muddrar i en annan stad.
På väg hem genom bruten isväg slog isbrytaren hastighetsrekord, berättar nittonåringen.
På torsdag dags igen. Fyra veckor på sjön.
Kram. Kram. Goa. Från de båda.
**
Det blev tyst i huset. Så jag ringer. Har du känt att jag har tänkt på dig, sa min kompis i Stockholm. Ja. Då och då. Sen pratade vi tills min andra telefon ringer. Då har vi ändå pratat lagom länge.
Mannens dotter, hon är bra.
Skönt att skotta, sa jag, särskilt när
man är arg.
Ja, sa hon.
I helgen hade morfars pojke och andra lekjobbat som
arbetshästar. Sen fick han bli en plugghäst, sa mamman.
Den 1 februari 2021 tio minus
och jag läser Louise Glucks Meadowlands högt. Då förstår jag.
Det här är ju min familj, säger mannen när han kommer hem från den nye, jag vill ju att han ska få ett jobb. De har
börjat med att lära sig
paragrafer om att skotta.
Jag går ut och breddar infarten. Inne läser jag
hennes Meadowlands högt. Somnade du? Nä, sa mannen.
Hungrig är jag. Han i samma skick. Åkte in och kom hem med en icke-ekologiskt vara, körde tillbaks och bytte.
**
Husdrömmar. I samma hus. Skaft och haft.
Har du gift om dig, sa en som kände maken.
Aldrig i livet, sa jag och huset är mitt.
Klokt av dig, sa han.
Har gått upp fyra kilo sen sist, gratta mig, sa jag till de unga som hälsade på i söndags.
Hur gör du då? undrade en annan. Äter mer. Kokar en kvällsgröt. Och äter upp den.
Tisdag den 2 februari 2021 och sex minus som glimrar i vitt.
Idag fyller en god människa år. Men han vill inte bli firad.
Och det ska man respektera.
Gick i affär efter lunch. I varje affär fick man en egen expedit. När jag gjort vad som stod på lappen körde jag hem. Mannen ivrig till sitt ställe. Och där satt han vid datorn med den nye och pluggade
risker med snöskottning.
Jag skulle bli glad om jag hade hundra omkring mig, sa rumänska mamman. Hon är så varm. Och alltid är det nåt.
Hur är det med dig, sa den som sitter bredvid mannen vid datorn. Det får jag se, sa jag.
Småbarnen lyckodansar när jag kommer och tar mig med. Några timmar med dem, ett gympapass. Kan du sova på natten, när du ligger på dan, sa jag till han som fyller tretton i april. Han förstod inte frågan. Det är ju mörkt hela tiden, upp tidigt och skolan. Snart börjar fotbollssäsongen sa jag. Då ska du få välja dig ett par fotbollsskor med dubbar. Så glad blir bara den som inte är bortskämd.
Hemma ringer M och vill veta hur vi har det.
Och du?
Allt flyter på, säger han.
Fick
just papper på att hans företag är kreditvärdigt.
Ikväll ringde S, har ätit lunch med blivande chefen.
Det kändes bra.
Onsdag den 3 februari 2021. Idag ringer kära svägerskan, snopen. Hon nämner inte ordet besviken. Jag ser nästan inget, har hon sagt i ett år. Operationen tar bara fem minuter. Inställt. Varför då? Corona.
Däremot vi två över det stora vita fot för fot, han för första gången i år. Inte en isbana så långt ögat når. Eldsjälen har tagit pension, sa en bekant.
Att en läkare har visir som han drar upp men inte munskydd, hur tänkte han då?
Och andra stannar till när man säger hej. Hon
bodde i kvarteret, sen dog hennes man. De hade en stuga på en ö. Där är jag från påsk och barnen har skoter.
När vi var barn körde pappa över oss till andra sidan, då fanns inte Bergnäsbron. Tänk att jag nu bor vi här, sa jag när jag och min karl flyttade in i huset, säger hon. Där vi lekte som barn och ingen annan vi såg.
Vid Kranen träffar vi ett bekant par. Han jobbar än. Så länge nån tjänar på det, som han sa. Nyligen var jag inbjuden på en konferens i Nya Zeeland. Digitalt.
Du
har frost i håret som jag, sa hon.
Där var vi, sa jag. Nyss hade det gungat under fötterna. Vi klarar oss, sa mannen, vi fick ett rum högst upp.
Flickan som tog emot oss. Hur gick det för henne?
Den stora jordbävningen slog till precis när vi kom hem.
Hotellet fanns inte längre på kartan.
Torsdag den 4 februari 2021, fem behagliga grader.
M tittar in med sitt företag. Fixar jobb åt de som behöver.
Vaknade vid sex. Just det! Klick!
Det undermedvetna slog till.
Sen kom annat i vägen.
Fredag den 5 februari 2021 mannen iväg till sitt roliga och jag till en rolig dag på isen.
Från Bergnäset säger alla hej. Och solen stor ovan det vita.
På väg utåt rör man sig tidvis
som vid sidan av kanaler. Törs man gå här, sa en kvinna. Jo, sa jag, du drunknar inte.
Och det fanns hundar. Som står bredvid matte och undrar över perspektivet, där borta, prickarna? Allt det där vita, så låångt och tassarna. Först känns det si. En bit bort sååå.
Siktar mot Kranen. Lite glest. Men vadå. Ingen pratkompis, Idag heter solen Gråsjälören. Man travar och man går. Hej, säger folk. Vilken dag.. Känner du hur solen värmer kinderna? Jag svettas på framsidan och på baksidan fryser jag, sa kvinnan.
På väg tillbaks säger jag hej till ett par som blivit ihop på gamla dar.
Är du pensionär, sa karln som tog sin nya dit. Dit många åkt med matsäck. Hon fyller 85 i morgon, berättar han.
Ni kommer säkert att ta er till hundra, sa jag.
Det där med vaccin. Pojken har tjatat på mig, jag är frisk, varför ska man då inte göra sig sjuk, sa han.
Har du hunnit bli pensionär?
Ska du gå ända dit? Det blir det långt det. Lever du ensam?
På väg hem kommer en liten traktor och blåser snön åt sidan. Det är så vackert med snön och hur den flyger mot solen.
När vi passerar ger jag honom tummen upp.
Till sist bara att balansera sig uppåt i den hemtrampade stigen mot Trolleberg och vidare.
Lördag den 6 februari 2021.
Mamma blev 82.
Gå försiktigt så ni inte blir blöta sa en omtänksam Bergnäs-bo om det vita från Granudden till Gråsjälören, själv hade han vänt. Likadant hela vägen, berättar han. Mjukt. Ta det försiktigt!
Vi gick och vi gick. Smala röda höga pinnar markerade: Här kan ni gå! Torrskodda kom vi fram. Och solen gör vad den ska. Ett ungt gäng på väg att ta över bordet men jag markerar den med stora ryggsäcken och mannen trampar fram och tillbaks i mjuksnön vad som kunde bli farbar.
Jag ser henne, säger han och där kom han med! Som jag längtat! Med en hand eller två nu lugnt placerade och festen kan börja.Och vilka fina tulpaner jag fick igår, sa hon.
Sen blir det Putin. Hans
palats.
Till exempel.
Och att inte fortsätta kriget, det andra världs. Ocj om en drabbad som hatade lökar, tulpaners.
Fram med ryggsäckar. Vi med leverpastejmackor med inlagd gurka, ost, kaffe, vatten i flaska. Apelsiner, delade att dela med sig och mörk choklad.
De unga sjunga i rad i stämmor, en från Stockholm.
Men bara en liten plats vid mig på yttern som ett litet skafferi där de hämtar maten.
Om man trampar i mjuksnö blir den hård när vi går, sa mannen.
På väg tillbaks kommer två cyklande unga över skoterspår med sina stora svarta däck och stannar till. Vi kommer från Schweiz, säger de på engelska. Om vi inte får se norrskenet i år, kommer vi tillbaks.
**
På kvällen blev jag sittande med operan La Boheme med P
avarotti och Mirella Freni, i huvudrollerna.
Mannen gäspar. Till slutet. Vad kall du är om handen, den där då Mimmi dör av TBC. Rodolfo öser kärlek över sin älskade.
Skulle inte vara möjligt idag. Coronan.
Söndag den 7 februari 2021 och mannen fick ett ryck.
Nähä, sa kvinnan. Ring din dotter! Vad gör de idag?
Då hade familjen börjat bila till Övertorneå, passerat Polcirkeln och vidare till Pullinki, backen med en enda långlång backe som slog lock för öronen i farten och ingen sol förutom på toppen. Där utsikten visar sig makalös.
Tjugo mil senare är vi själva framme och hann med fem långlånga turer med det enda knepiga - att ta sig igenom spärren då mannen råkade slå till mig på hjälmen. Vilken härlig dag, sa jag till alla.
Stanna och ta en paus sa mannens svåger, de har närmare hem. Resten av matsäcken åt vi upp på en parkeringsficka dit ingen annan kom. Och gjorde vad vi måste.
Sen blev det mörkt. Vi är på väg från Kalix, sa barnbarnet mitt från Atle och se upp för älgarna. Vi har en här, sa jag. Nu?!
Svårt att se, splitter från rutan över mig. Jag såg huvudet, sa mannen. Som fick fri sikt.
En jägare med söndagspizza i framsätet råkade komma i rätt tid. Älgstudsaren med dämpat ljud, sa mannen som tittade på.
Glad att jag inte fick älgen i famnen.
Och barnbarnet hade ringt till sonen som ringde mig.
Allt väl.
Måndag den 8 februari 2021, fem minus och hemma ringer sonen från söder. Med annat vad man
inte velat veta. Förutom att det ska gå bra.
**
Jag trodde att en helförsäkrad bil automatiskt skulle innebära en att låna i väntan på reparation.
Nä, sa mannen. Fot för fot tog vi oss över vita älven och gjorde våra ärenden. Viktigast: Blommor. Trots distansen hoppas jag den når fram.
På väg till Willys träffar jag en trevlig karl som gjort sig illa i ryggen. När han skulle fylla diskmaskinen. Då känner man sig gammal, sa den unge. Men det syns inte. Ryggen är den del som strävsamt håller oss uppe.
Det är synd om karlarna, sa jag. Det är hårda bud. Antingen har man jobbat hårt med kroppen eller också är det nåt annat.
Sen delade vi på matinköpet och gick tillbaks över det stora vita mot den neråtgående solen. Och vidare mot Trolleberg på hemtrampade genvägar, balansakter.
Tisdag den 9 februari 2021, tio minus och solen hänger med.
Vet du hur gammal jag ska bli, sa svägerskan som bakar bullar, halv sats varje dag. Och då kan du förstå vad som händer. Du
blir vackrare och vackrare, tänker jag. Att jag inte ser nåt på vänster öga, jag har varit så arg och ledsen sen de ringde och sa att en blivit sjuk. Nu är det väl nån yngre som fått det. I morse busade jag och hunden, tur jag har den.
Onsdag den 10 februari 2021, fjorton minus och inte ett moln på den himmel man kan se.
Aj, säger jag på väg mot frukost. Ett minne från i söndags. Av allt som rasade ner i min famn. Hellre det än ett älghuvud..
En vasst litet split med blod under foten.
Svårt pillra bort själv. Men vi är två.
När verkstan strax därpå hör av sig och sa att det kan ta en månad innan allt vad skogens konung betalat med sitt liv fick den bilburne ett tokryck. Gräva fram den gamle vid stugan.
Hon går in och kollar hyrbilsmodeller. På väg att beställa när den bilburne kom i mitt rum och sa att det blev en spanjor.
Igår gick vi fot för fot in till stan. En bilburen tappar lätt riktning.
Och vi beställa ett blommogram. Vart ska han, tänkte hon. På Willys handlade vi lagom mycket för två kassar och kunde se solens snabba rörelse över isen.
Onsdag den 10 februari 2021 och minus graderna fjorton.
Vi får hämta bilen klockan tre, sa mannen.
Hur långt gick vi för att nå vårt mål? 8 kilometer.
Han vågade inte säga att han
hyrt ett vrak.
Rent Awreck.
.
Varifrån kom du? vill mannen veta om han som driver verksamheten. Från
Albanien.
Där har jag jobbat!
Med en förundersökning inför ett planerat kraftverksbygge.
När var du där? undrar den trevlige albanen.
Det kommer jag inte ihåg, sa han som är min.
För tolv år sen, sa jag. För då var jag hemma. Men inte han.
Min kusin jobbar där. I år kom kraftverket igång.
När kom du till Sverige? undrar han som jobbar med det här och då kan det bli fel om någon pratar hela tiden,
1995, minns albanen. Hur länge sen var det?
För tjugosex år sen. Det året glömmer jag aldrig.
Ni hade tur, säger han om älgkrocken. Det var meningen sa jag.
Torsdag den 11 februari 2021
och min bank har gått som tåget i år. Därför ska
hälften av landets trehundraåttio bankkontor läggas ner. Mycket vill ha mer.
Gissa vem som kommer i kläm.
Och vad vill du få hjälp med idag, sa en trevlig ung dam. För mig första gången i modern tid, sa jag. Hon skulle hjälpa en annan.
Sen kom min bankperson som pratade länge med mig som om jag inte visste vem jag var.
Jag minns min käre bankchef. Jag tycker att, sa han. Annars hade det blivit kris.
När en älg kraschade mot min ruta var det nån annan som styrde. Varför inte kolla.
Den lilla vita bil som mannen hyrde igår försöker vi välja oss vid.
Fredag den 12 februari 2021, grader som höjt sig mot fem.
Uppåt även jag. Vill bara hoppa.
Storstrands Fröknäcke, tack kusinen för receptet, lätt och gott.
Att fira dagen med.
Entrecoté till middag.
Lördag den 13 februari 2021 och på isen många små prickar som rör sig. Var och en i sitt universum. Och alltid möter man någon.
På väg tillbaks från Kranen gick jag och tänkte på vännerna. Och där kommer de gående genom det vita, slår ut sina armar och det smittar och det värmer.
Vad är detta? Ett litet hus, åt det gula. Den konstiga tiden fick kulturen att hitta ut. En linoljefärg, såg väninnan.
Hon och jag går runt det lilla huset, bjuder var sin vita bänk där vi kan sitta och prata älgkrockar. För länge sen i Sangis hade vännerna råkat ut, hon lyckade kravla sig ut ur den hopknycklade bilen. Som genom ett under.
Även vår kom emot oss i Sangis. Visade sitt huvud och kraschade min bilruta, ett vasst mönster föll i min famn. Nu gör vi så där, sa han när vi kom hem.
Dammsuga bort det där själv? Aldrig i livet. Aj, sa jag i köket tre dar senare. Ensam, vem skulle ha pillrat bort det lilla vassa under min fot.
Och där kommer två kulturarbetare från långtifrån i norr och börjar greja. Ljus och ljud.
Ingen älg på isen så långt man kan se.
Men se upp för mörkret i Sangis.
Söndag den 14 februari 2021, inför Alla hjärtas dag hade jag modest önskan. En bukett tulpaner, i blandade färger. Jag nämnde det flera gånger.
Man kan inte få allt. Stå still, sa han när vi kom hem efter älgkrocken. Drog fram dammsugaren och dammsög hela mig.
I morse visade solen allt. Gick an på alla möjliga sätt.
Gift vid första ögonkastet börjar snart. Då måste man vara modig.
Den tunna blå linjen. Bättre har jag inte sett.
Så mänsklig.
Måndag den 16 februari 2021
graderna inte besvärliga och solen ger allt.
På väg över det vita igen och mannen hänger med och där blir jag stående med en trevlig kvinna från kvarteret, hon har lånat en liten hund. Vad fin, sa jag. Det skulle du inte säga när han kom. Då hade du blivit utskälld.
Jag läser din bok då och då, berättar hon, hittar alltid nåt. I början orkade hon inte. Nybliven änka som hon var då.
Och nu har mannen min börjat gå lite hit och dit en bit bort som han gör när han behöver.
På väg till Willys sa jag hej till ett par vid Kranen. Jag hälsar på alla, sa jag. Som jag, säger hon. Det beror på varifrån man kommer, sa hon. Hennes karl tittar tyst.
I affären finns en nyckel att låna. Och jag hungrig på Burek, nybakt, frasigt och spenat i mitten. Även mannen fick en bit även om han alltid säger nej. På så vis tog vi oss hem.
Mitt på isen stod tre karlar.
Jag blev helt euforisk, solen, det stor vita. Det känns som om allt det här är mitt, sa jag. Nog är det fint sa han som pratade.
Dom gör det bra, det var besvärligt med isen i början, fortsatte han och menar de som kör små traktorer och fixar. Man blir glad av deras jobb, de som gör att vi kommer ihop. Så gott man får. Tycker även mitt du.
Tisdag den 16 februari 2021 och varg kan ha rivit ren i skärgården, stod det i Kuriren i morse.
I Texas är det vinter, snöstorm och kyla och elen funkar inte, såg mannen på datorn.
Så nu ringer jag Sri-mamman. Varannan timme stänger de av elen. Men vi har tur, säger hon, vi har vatten. Det har snöat och det är kallt och det flesta har inte kläder för vintern.
Men de är glada.
För en vecka sen fick hon och hennes man den första vaccinationen. Utan biverkningar.
Vår vän S har inte fått kontakt med sin mamma. Någon har
klippt av trådarna. Den där som är Turkiet.
Våra nyheter går inte att jämföra med andras.
Torsdag den 18 februari 2021
Idag hade vi M på besök.
Jag ringde när ni krockade, men då hade mannen inte tid att prata, sa han.
Inget konstigt med det.
Själv har jag alltid känt på mig när pojken
drabbats av nåt.
Jag ringer när ni kommer hem, sa M men då var jag upptagen med upptagen sa mannen,
dammsuga Anita.
Idag hann vi prata.
Dessutom:
Den nya kycklingrätten blev succe´.
Sen jag ätit din kladdkaka har jag slutat köpa köpes, sa M.
-----
Smittspridningen ökar.
Sen de börjat vaccinera.
Kan man undra.
Fredag den 19 februari 2021, solen tog ledigt, graderna minus åtta.
Ringer kära kompisen som jagas av katten. Den bits och hoppar upp på sängen. Den katt hon trodde var hennes försvann vid branden. I stället fick hon sig en vildkatt som någon familj lämnat kvar, tror kompisen.
Nu när hennes dator har hon skickat in en insändare. Den kom in direkt på NSD. Normalt brukar Kuriren vara först. De har väl bytt redaktör, sa hon.
Han som bor i mitt hus står på en pall med huvudet mot badrumstaket och skruvar. Till en särskild behövs en särskild lampa. Hemmet, den farligaste platsen. Det funkade ändå.
Sen iväg till elaffären.
När alla bytte från vanliga varma lampor till led uppstod ett arbetsplatsmiljöproblem, graderna föll sa kvinnan bakom plexiglaset. Inför bytet köpte jag allt. Och allt tog slut inom ett halvår.
Lördag den 20 februari 2021, åtta minus, en och annan flinga på oroad morgonkvisten.
Hur går det? ringde jag förläggaren och sa igår. Jag har corona. Han som de
senaste veckorna bott sin fjällstuga och ägnat sig åt min bok,
Så här års i livet.
Endast små ändringar, sa han nöjt.
Kallkällan hade frusit.
Skotern satt fast och tog tid att dra upp. C
orona, sa han, då dör man väl.
Nähä, du är i bra form, sa jag.
**
Länge sen S var här hos oss. Innan sprang han två mil på gym. Och tog sig mat.
Och vi fick oss flera goda timmar med varann och krama får man, han har ju haft coronan.
När han åkt fixade vi oss en god middag medan Melodifestivalen satte igång.
Tousin "Tusse" nitton år bäst med Voices. föddes i Kongo-Kinshasa och
Charlotte Perelli Still young - ja, hon håller.
Efteråt gick över till tvåan. Trollflöjten. En brittisk operaföreställning. Där alla sjöng på tyska.
Söndag den 21 februari 2021
Min förläggare fick corona just när han blev klar med genomgången av min bok gjorde mig lite nervös. Han gillar vad jag skriver. Men skulle nåt hände.
Nu dör jag väl, sa han men idag blev han feberfri!
Måndag den 22 februari 2021 och ljuset växer, dag för dag.
Tisdag den 23 februari 2021. Vi tar med
äldsta svägerskan till lillasystern som fyller åttiofem idag, i snörök upp till Norrbottens Pärla.
Varför har ni den här bilen? undrar storasystern när den oväntade lilla spanjor rullar fram. Hela tiden spejande mot älg. Låt henne sitta fram, mer bekvämt, tyckte mannen. På väg hem vill jag sitta bak, sa hon. Vis av de som hände.
Är det sommar! sa födelsedagsbarnet när jag
Då hade man valt rätt färger till vår bukett.
I Norrbottens pärla ljusnar himlen hel och hållen. Systrarna sitter mitt emot varann och pratar och nu är det bara vi kvar, sa de. Som de ofta påminner varann.
Onsdag den 24 fe
bruari 2021 och snö ska falla hela dan
Mannen har anmält sig till en spruta.
Varför göra sig sjuk när man är frisk, tänker jag. Du vet inte vad du har i dig.
Det blev en himla fart på coronan sen de började med vaccinationen. Som om den försvarar sig genom att bli fler och av olika sorter. Kan man få för sig.
Tänkte
åka dit och fira en av de rumänska pojkarna som fyller elva. På distans. Men de små är sjuka.
***
När det gäller helheten:
Som vanligt är du fyndig och klartänkt
med en alldeles speciell prosa.
skriver förläggaren.
***
.
.