skrev favoritflickan min
när hon var lite yngre
och jag ser mig omkring
.__________________________________________________
Onsdag den 30 september 2020, tolv grader och dimman bara vilar i Bottniska viken.
Jag längtar efter en skrivmaskin.
Så man kunde få vara den man vill.
Den 1 oktober 2020, tolv grader mitt på dan.
Äntligen! Nu har författaren tagit över!
Det ska ju bli en bok!
Efter mycket skrikande predikande från den tekniska personalen har arbetsklimatet lugnat sig.
Vi hörs!
Fredag den 2 oktober 2020, elva grader och dimman funderar på att lyfta.
Våra kroppar skriker inte.
De vet vad som gäller.
Idag har fyra konstnärer vernissage i Regionhuset.
Mittemot kyrkogården som någon beskrev platsen
Dit hittar alla.
Kväll och mer än så blir det inte.
Fredag den 3 oktober 2020.
Efter en sovskuld är jag nu fri.
Hur många grader är det idag? Det brukar vara tio, säger han som kom och ville bo.
Idag hittade jag tråden. Skapelseprocessen.
Jag tänkte att du först skulle gå igenom den här bunten, tycker min käre tekniker.
Du ville ju att det skulle gå fort.
Ungefär som när mannen jobbade med sonen och valde ord som att det måste ju bli klart.
Att tänka som vi skapande kan inte vara lätt.
Idag har vi hittat en arbetsfördelning som underlättar och gör oss båda nöjda.
Istället för motvind råder lugn.
Ringer väninnan från Småland på hemmet i Skåne.
Helene svarar. Hon är trött har personalen berättat de senaste gångerna, få se hur det går.
Nu kommer hon. Och hon så himla glad, skrattar och pratar fast man inte riktigt hör vad hon säger. Och snabbt var festen över.
Jag blir så himla glad och rörd. Aldrig under de här femton åren sen hon flyttade in på grund av Alzheimer har hon missat min röst. Två gånger har jag hälsat på live sedan hon kom till hemmet. Mannen
regerar som jag. Fast han aldrig träffats.
Söndag den 4 oktober 2020, tio grader,
Mina ögon fastnar i den brinnande häggmispeln.
Har sett den i alla år men först nu syns den.
Och rönnen.
De där färgerna.
*
Det första som coronan tog:
Dansen
Födelsedagsfirandena
med skratt och ja må han leva
Ja må du leva och sov så gott.
Tack för att du tittar in.
Måndag den 5 oktober 2020
Idag började det plötsligt pirra i knäna.
Och pirret sitter kvar.
Som om jag kunnat sitta här hela natten.
**
Igår gick jag och ringde S.
Hann med två siffror sen krockade vi.
Idag blev jag orolig och ringde M, vi hade missat hans födelsedag och igår gick han inte att nå.
Nej, sa han, herregu. Nåt helt annat.
Så på onsdag kväll ska vi köra finka igen.
Mannen är välsignat bortkopplad. Han har ett skydd.
Tisdag den 6 oktober 2020
tolv grader. Grattis till vår käre vän som fyller 80 i dag. Vi gifte oss idag, maken och jag. Inte konstigt att jag missade den i år. Så många parametrar som jag har att göra med just nu.
Och sidensvansarna berusar sig.
En med våldsam kraft mot nyputsat fönster. Fjädrarna utspridda över gräset. På altangolvet en mörkgrå ekorre med bullig mage.
Vi är människor. Det är vi glada för.
Putsar hon fönster? Nä. Det gjorde han häromveckan.
Så många texter som ska säga ja eller nej.
Nu blir det att trampa.
Torsdag den 8 oktober 2020, tio grader, en behaglig temperatur både ute och inne.
När det börjar skrikas har vi glömt våra gränser.
Tekniska avdelningen mot författeriet som inget vet.
Sen lindar vi oklädda in oss i varann och somnar gott.
Vi har nu hittat en god nivå.
Jobbar på.
Fredag den 9 oktober 2020. elva grader plus. Tack!
Ikväll körde vi M:s bohag till ny adress.
Han som bor med mig - en mycket duglig man som vännen ringde mig alldeles i början och sa: Se på vad som är bra.
Och inget har fladdrat längs vägen.
Louise Glück med tyskt fick årets Nobelpris i litteratur!
De dikter jag läst inspirerar!
Hon har en fantastisk förståelse för människans brister,
skriver
Anna Hallberg i DN.
Och nu har morfars grabbar kört förbi.
Fredag den 10 oktober 2020 och elva grader och är det inte regn så är det sol.
Mitt på dan gick skrivaren sönder.
Ingenstans så svårt att hitta som i Piteå, sa mannen.
Och endast i Piteå fanns en ny skrivare av rätt sort.
Barndomen kyrkogård nära.
På ena graven hade de gjort vinter
och tagit med sig vad som varit.
Var hitta ny?
Vi har letat i hela Luleå, sa han
inte finns nåt här.
Jag ropade
fast två kyrkogårdsbesökare.
En mamma och en dotter.
Andra avfarten till vänster sa mamman,
där har ni vad som behövs.
Så nu har även de våra fått pyntat.
Så de inte blir irriterade.
Lördag den 10 oktober 2020 och det gråa for iväg.
Nu ska jag bara kolla vart.
Det tar sin tid.
Oktober blir en bra månad för dig, sa väninnan som gått omkring på gården och motionerat i allt det vackra.
Söndag den 11 oktober 2020, nio grader och mannen går runt mitt hus med stegen och petar med händerna bort det som fastnat i hängrännan. Det gjorde jag med piassavakvasten innan han kom.
Satt och jobbade till tolv som i ett rus.
Måndag den 12 oktober 2020, tio lugna grader.
Om även jag håller inom pärmarna är han trygg och slipper skrika.
Vad gäller nöjesliv blir kvinnan ständigt glad..
Vi är läraktiga, som en vän sa som även han tvingats börja om.
Tisdag den 13 oktober 2020, stilla vaknar dagen, fem grader föll i natt. Ett av schersminens alla blad vägrar släppa taget. Jag skriver den här meningen och plötsligt. Borta.
Så nu blir det jobba av.
Vi syns!
.
Onsdag den 14 oktober 2020, luften hög, sju grader.
Skicka boken så snart den är klar, sa förläggaren.
Du har ju alltid haft tur med Bibliotekstjänst, sa han.
Men då skulle jag ha skickat in manuset redan i september.
Det finns ett liv efter jul!
Torsdag den 15 oktober 2020
Det var som i ett råtthål här hos oss innan vi tog oss an köket med kyl och frys och annat man inte orkar leva i.
Vi fixade allt innan M kom.
I Syrien är mamman allt.
Men det kan väl vara där som det kan vara här.
Tjat om bröllop har dock svenska pojkar sluppit.
Fredag den 16 oktober 2020
Jobbar på med boken och båda tycker vi om den!
Ska vi tömma krukorna idag?
Säga vad man vill om Dahlia men hon är inte rädd av sig.
Nu står den i garaget. Äldsta svägerska har tingat knölarna.
I maj fyller hon 90.
Våra gravar nu pyntade. Det syns att det är en flicka som valt sten. Pojkarna hade bråttom. Jag vet inte. Liljekonvaljer och en böj att följa med handen la jag till.
Lördag den 17 oktober 2020, tio milda grader, sju framåt fem.
Det skramlar längs infarten. Två bilar av och på.
Vintern kan komma imorgon.
Himlen hög och luft som om våren. Går omkring och gör fint med piassavakvasten och vattenslangen.
Så vill jag ha det.
Så har jag det just idag.
Vad duktig du är, sa kvinnan.
Det gör väl alla gubbar så här års,sa han.
Vi ska äta nåt gott idag, sa hon.
Vi har kycklingsoppa, sa han
men det räcker bara för en. Vad är det för fel på
entrecote sa hon och han tänder ljus.
Och våran M blev årets unga ambassadör idag.
Söndag den 18 oktober 2020 och snövintern rusar på.
Snöskottaren blir lycklig av min signal.
Inne sitter vi och jobbar på med boken. Den
växer.
Jag har mitt. Han har sitt.
Tillsammans oslagbara.
Tisdag den 20 oktober 2020
Länge sen vi gick på stan tillsammans.
Stannade i alla rulltrappor, passade på.
När vi ändå var så nära.
Shoppingrunda. För första gången på länge en ilande expedit vars råd alltid hjälpt. Hon blev så glad att se mig,
Här kan jag stanna, kände jag. Hittade trosor och sockar.
På nästa gick jag in och ut med tre på jeans.
Var inte rädd, sa jag till de mina unga. Och lättare blev det för dem att andas. Roligt och viktigt.
Ni är mina julklappar, sa jag. Vad vill DU ha? sa flickvännen.
Dagen gav allt. För att inte tala om efterrätten.
Onsdag den 21 oktober 2020.
Och jag ska göra aftonen klar.
Hur då? Sätta mig ner och cykla bort mina värsta grader.
.