Välkommen!

Den här bilden togs på min gård den 30 juni 2017 En kamera som min med 8 M (måttligt antal pixlar) visar även själen. *** Det ska vara lätt att kontakta dig, sa en läsare. Mejladress: anitab.nilsson@hotmail.com Mina tel.nr. 0920-12631, 0730-910929. Postadress: Anita Nilsson, Snasavägen 1, 972 51 LULEÅ ** NOTERINGAR - en sorts blogg. Längst ner på sidan.

OBS. Barndomen har flyttat till en flik. OBS

Lyhörts omslagsbild togs 1998. Då hade jag skrivit i NK i 8 år.  Ikoner byts inte ut, sa de om bilden. På bokens baksida finns dagens jag.  Även porträttet ovan togs sommarn 2017.      

I GP ingen bild de första tjugo åren. Jag scannar över VG-sidan med blicken, sa läsare, och stannar till när du är där.

Lyhört313 sidor och innehållsförteckning längst bak i boken - finns hos bokhandlaren och på nätet, du kan även beställa den och mina andra böcker - se fliken Köpa böcker.

Kort presentation    

Korta bitar, intas endast några få i taget. Toppen att ha med sig i sängen, säger läsare. Särskilt de som läste mina spalter i tidningarna. Som bok med innehållsförteckning och två års samlade spalter är det annorlunda, säger de. Att kunna läsa i lugn och ro, gå tillbaks, reflektera, hitta nytt, nyskrivet.     

Tänk att man lyckats skapa den ideale sängpartnern.

Ny-läsarna rusar ofta fram, lite för ivriga, drivna av nyfikenhet.  Och vad hittar man?        

Korta texter. Personliga. Poetiska. Mycket mellan raderna. Hur det är att leva med en ny, vadå ny? I boken sju till åtta jordevarv. Annars? Vardagens alla detaljer. Världen. Resorna. Dansen. Stillsam humor, vässad penna, skrev Btj-recensent. Makten darrar. Och livets sköra tråd.              

Ditt sätt att skriva påminner om Atle Burmans dikter, sa en läsare den 21 januari 2018. 

Först långt ifrån, sen närmare och till slut helt nära.          

Lyhört  trea på Ord&visors topplista för oktober. På förlagets första-sida kan du även klicka in på Gunnar Balgårds recension från Västerbottens-Kuriren och läsa Sven Nybergs recension från Norrbottens-Kuriren.

     

                                          ***

VERKSFÖRTECKNING  

Mina elva böcker samt de viktigaste antologierna m m. 

Nu hittar du den i fliken till vänster, tillsammans med BANG - om ord.        

     
                                    ***         
      

Ibland hör läsare av sig, ofta när man som bäst behöver det.

Medan jag våndades under arbetet med Lyhört i våras kom ett brev från en läsare från Motala.    

" Först läste jag och blev djupt berörd av "Efteråt" och rekommenderar den för alla som förlorat en livskamrat.  Nu har jag just läst "allt hör ihop". Jag förundras och jag skrattar. Du skriver så BRA! "                                    

                                    ***                            

Blev medlem i Sveriges Författarförbund 1988. Två böcker av litterärt värde krävs. Skrivandet som yrke tog alltmer av min tid.    

Den 19 juni 1991 lämnade jag den fasta och statliga anställningen har sedan dess levt på mitt författarskap, ett träd med många grenar, kvistar, löv.    

Då hade barnen lyft mot egna liv, arton och tjugo år unga. Hade jag anat att maken redan 1995 skulle gå till evigheten, hur skulle jag då ha vågat?

Om jag ångrat mig? Inte  en endaste dag! Har man fått gåvan ska man använda sig av den, sa maken som trott att han gift sig med en kontorist.

Det sägs att jag är rolig. Det beror på. Läsaren skriver minst halva texten.

Mina böcker och texter har använts i ett tjugotal antologier, tonsatts och som texter på vykort och almanackor och i andra sammanhang, bland annat på högskoleutbildningen och i riksdagen.

Borås Stadsteater hade ett kvällsprogram med All denna pussbrist  våren 2011 (boken utkom 2007))uppiggande både för singlar och de som lever ihop, stod det. Den enda okända författare som ingick i poesiveckan var jag. Läste om det på nätet året därpå, det kom som en ren överraskning.

Det häftigaste med att skriva är just språket. Och vad annars har jag skrivit? 
Klicka på böcker, längst upp till vänster.

Apropå kärlek spelar barn och barnbarn i en särskild division och alla på guldplats.

Älskar min plats på jorden här på Bergnäsets tallhed, ett par kilometer från Luleå centrum. Nära Trolltjärn.
    

                                       **

Övrig information:
Debuterade 1985 på Bonniersförlaget Viva med diktboken I stället för rapport och erhöll
Norrländska Författarsällskapets Rörlingstipendium samma år, numera benämnt som Norrlands författarpris. Delar av boken blev ett TV-program med samma namn.     

Har även erhållit Luleå kommuns kulturstipendium, Norrbottens kulturpris (från Ragnar Lassinanttis fond) samt en antal rese- och arbetsstipendier från Författarförbundet, Författarfonden samt Författarnas Fotokopieringsfond.

Vill du veta mer? Under Verksförteckning till vänster på hemsidan hittar du en sammanställning. Under Böcker hittar du bokpresentation och recensioner. Köpa böcker - titta in och beställ.

Varje vecka sedan 1 mars 1990 - 26 november 2016 har mina texter nått läsarna i Norrbottens-Kuriren. I Göteborgsposten från den 1 juli 1991- augusti 2016. 


Författarbesök och skrivinspiratör i hundratals klasser. Ord från arrangörer: Hon är en pärla. Hon får alla att känna sig sedda.


Hon är en av de pitebor som förmår trollbinda sin publik,, skrev Östersunds-Posten om ett framträdande. 

Mina telefonnummer : 0920-12631 eller 0730-910929. 
Mejladress:anitab.nilsson@hotmail.com

Välkommen till vår webbsida


Ensam herre

på täppan
   

     

     

Klicka och kolla

   

Välkommen in!

   

Fredag den 23 februari, tretton minus, rena blidvädret säger mannen. Otur hade de skrinnande holländarna igår, fyra underställ, vad hjälper det under 8 skridskomil i minus 20. Damerna körde 4. Ifjol dimma och regn, då syntes de knappt. Nu hade publiken börjat frysa och gott hem och vi missade alltihop. Trodde på nästa torsdag.

Idag ska det nya året ut på sin första resa.    

Morgon

Besöket på Akuten igår, rakt igenom imponerande. Vilka duktiga fina systrar, vilken cool, skicklig och inkännande doktor. 

När M som kom till Sverige från Aleppo, grushögen som mannen sa, börjat kvickna till efter smärtan, sms-ade han med sin mamma i en annan orolig del av Syrien. Mycket att fundera på, sa doktorn.

Dags att åka nu, säger mannen som snart blir ensam i huset.

Torsdag den 22 februari 2018, sol och tjugo minus.  Starttiden för den holländska skridskotävlingen flyttas från 0900 till 12.30. På förekommen anledning. 

Bättre dag för dag, säger det lilla året om den förunderliga solen.

                                    **

Kväll   

Det blev inte The Death of Stalin, det blev the Life of M, vår syriske 18-åring. 

Det blev inte fiction, det blev verklighet. 

En stark smärta i huvudet som blev bättre när han tryckte på smärtstället.

Då han aldrig känt den typen av svår huvudvärk förut och den kommit plötsligt och utan anledning vid 14-tiden. Han lade sig, somnade till och vaknade med denna hemska huvudvärk och ringde mig strax före 18.30. Kunde inte gå rak, tittade ner.

1177 tyckte att då ska man alltid åka in till akuten. Är ni hans familj, undrade sköterskan och någon annan har han inte i närheten.

Den kunnige, sympatiske doktorn klämde på muskler som var spända och ledde upp till hans onda. Spänningshuvudvärk, kallas det, sa han.

Redan innan två Alvedon och en Ipren släppte det onda. Massage, det skulle han behöva. Och inte titta ner i mobilen hela tiden.

Hungrig körde vi honom till Max och hem till sig. När han sov hos oss häromveckan väcktes han av flygplan från Kallax som blev krig i hans drömmar.

Sen ringde älsklingspojken min och undrade vad jag ville äta.

Det ordnar sig, sa jag. 

Så roligt det ska bli att få träffas i hans nya miljö.

Sen eftermiddag

Lyft mig, snurra runt, fortare, fortare, säger flickorna innan de lägger ut overallerna på golvet och kryper in. Dagisbarn blir snabbt självgående. 

Vad tyst det är, sa vi igår. Bara två vid bordet. 

Fort man vande sig. 

Eftermiddag    

Medan jag skriver pågår en teorilektion här hemma vid köksbordet. I stället för att göra sitt prov på spanska, väljer kubanske pappan den svenska varianten. 

Om ett par timmar hämtar mannen resten av familjen. Roligt! Finns köttfärssås och spagetti kvar sen igår.

Hinner ändå se The Death of Stalin på Royal med vännerna och hinna packa inför helgens långa resa.

Två kvällar och nätter hos sextonåringen min, sju timmar bort med buss och tåg och lika långt hem.

Förmiddag

Innan gym fick ländryggen mig att skrika. Nu samsas vi bra, ryggen och jag.

Att dessutom få bli stark och behålla balansen och ha några att säga hej till och byta ord med ett par gånger i veckan, det finns bara fördelar med gym. En plats till att känna sig hemma i, inte minst. Men innan du börjar, boka in en instruktör.

Färdiggymmad kikar jag in i herrarnas omklädningsrum, fräscht med rutor i grönt och blått längs ena långväggen. Vad fint, säger jag till den trevlige målaren. Får vi också? Jo, sa han och visade. Vi damer får rutor i rött och gult. Om det är fler än jag som gillar grönt och blått? Då får de väl byta skyltar.

Ovanligt livligt idag i stora genomgångshallen mellan badhus och Actic:s gym och idrottsarenan.

En företagarkonferens som annekterat det allmänna utrymmet och fyllt det med en scen och massa stolar och människor.

Så får de inte göra, säger flickorna som jobbar i badhuset. Jag skulle gå ut med soporna, sa den ena. 

Kliv fram till scenen, ta micken och säg ursäkta, det har blivit nåt fel och ta stolarna med er, peppar jag. Den här ytan är för alla.

Mitt på dagen

På väg mot stan går jag in till biblioteket. Åsa Mobergs bok Livet har inköpts i 11 exemplar och vi är 73 väntande i kön.  

Hittar en bok som heter Hastigheten. Bra språk. Får hjälp med lånandet idag. Trådlös kommunikation nu plötsligt. Jag som sökte nåt som syns. 

Jag är så arg för att du inte får skriva i Kuriren, kommer en bibliotekarie fram och berättar.

Hon ska ta upp en i mina senaste böcker i kommunens lästips. allt hör ihop, gissar jag. Lyhört passar mest som sängpartner. En liten bit per kväll. Eller när man har en stund över.

Tänk på att det flesta texter publicerats med en veckas mellanrum. Längst bak en fullständig innehållsförteckning.     

                                         
Onsdag den 21 februari 2018, sol och arton minus.     
   


Det nya året skriver sina blad.

Senare 

Mannen som nitad framför teven. Palmemordet. Nu vevas det igen.

Lisbeth Palme blev inte trodd. Fast hon på nära håll och i ett fastfruset ögonblick såg vad som hände och den som sköt, hur han såg ut och hur han rörde sig. 

En Palmehatare har senare på sin dödsbädd lättat sitt hjärta och erkänt att han lejde Christer Petterson.

Glömmer aldrig dennes förvånade tonfall när han fick veta att han släppts: Jaha. Det var som f-n.

Kväll

Skickar sms till kompisen som bor fyrtiofyra kilometer bort från älsklingspojkens stad, dit jag kommer klockan 17.09 på fredag. 

Och tänker äsch, lika bra jag ringer så hon vet när jag kommer.

Vilken tur att du ringde, som g-mail-kund kan jag inte se ditt mobilnummer, svarar hon, då bjuder jag dig på lunch på lördag, fiskgratäng, passar det?

Perfekt!

 

Eftermiddag 

Min privata sömmerska och jag har försökt pricka in tider som passar. Idag var vi nära. 

Markera hur mycket jag ska korta av klänningen och lägg den i brevlådan, sa hon. Som alltid när det gäller det praktiska är jag tacksam att nån vill ta sig an.

Tolv centimeter ska bort. Syns trosorna när jag dansar? Nä, lovar mannen.

Mamma sydde kläder åt mig i många år. Lånade hem en jacka jag tyckte om och hon klippte mönster efter den och sydde. Fin jacka, ser ut som köpes, sa en flicka från grannbyn. 

Senare köpte jag själv mönster och tyg. En mönstrad dansoverall minns jag särskilt och en dress med långbyxor och långväst i brunt och matchande överdel. Då kände man sig fin på kontoret.

När barnbarnen var på väg och så länge de var små stickade hon och virkade och sydde.

Klart du ska skicka en babytröja, sa en jobbarkompis, vilken färg? Blå eller rosa? Gul, sa jag.

Vi stängde dörren till hennes rum på luncherna. Maska av, det var svårt. Själva stickningen så löst hopfogad av den här ovana stickerskan att den passade tills sönerna var två.

                                       ** 

Nedan en dikt från sorgeboken Efteråt, Natur och Kultur, 1998. Används fortfarande i sorgegrupper. En klassiker, din bok räddade min liv, har behövande berättat.  

En gång sydde jag byxor åt mina småpojkar

Byxorna föll isär i första tvätten

Det var nåt med undertråden


En gång höll jag ordning på

slarviga chefer

Sen gick jag ut därifrån

Det var nåt med undertråden


En gång trodde jag att döden

gick att skrämma med kärlek

Sen föll livet isär


Det som nu finns kvar

är själva undertråden.

    

Förmiddag    

Vad ska man äta för att gå upp i vikt? Proppar i mig allt jag blir sugen på. Men ändå. Tur att man känner sig pigg.

Till sommarn får det bli burkini.    

Morgon

Efter frukost med tidningarnas dysterhet tittar man ut. Tänk att här bor man på första parkett i det stora vita med alla dessa pyttesmå glimrande stjärnor omkring sig.   

En hare skuttade förbi när vi inte såg det. Med långa hopp. Rädd? Ett av vinterns spår kunde vi inte definiera. Finns räv i området?

Fåglaskaror står på kö mot fröautomaten. När de väl hittat hit finns det ingen hejd på hungern.

Åt andra hållet har älgarna plogat vägar genom snön.

Tisdag den 20 februari 2018sexton minus och grått. Var är solen?  

Det lilla året vaknar utan att reflektera. Hur enkelt vore det inte att födas som ett datum.

                                     **  

Senare

Tacksamt konstaterar man att oj, vad det svänger.

Sex runt bordet två dar i rad. Småbarnstid till låns.

Att ens små barn blev stora, det kan man acceptera.

Trots att man vissa kvällar vill bädda ner dem och sjunga Trollemors vaggvisa tills de blir små och säger: Mamma, kan du inte vara tyst?

Men barnbarnen! Där går gränsen!

Eftermiddag och kväll

De som skrapar våra gator fria från snö borde få medalj. För oh vad de blänker.

Vi tar sparken, säger jag till kubanska mamman och hakade på kassarna med tidningar och annat använt på styret.

Hur gör man, undrar hon om det där att ta sig framåt.

Så här, säger jag och tar i med swung.

Snart står vi på varsin mede, sparkar och styr. Att ibland hamna lite snett behöver inte vara en katastrof.

Vad långt det är till återvinningen, men det är för att det är första gången, säger hon.         

Tillbaks hem får hon bitvis skjuts, även det lärorikt. Så vet hon hur det känns.

Att sparken glider lika lätt med en vuxen på, en aha-upplevelse från förr.

Klä inte av er, säger hon, när mannen hämtat resten av familjen och de står i hallen.      

Medan vi kokar och steker och dukar fram middan tar dom en utflykt med sparken.

Vart tog de vägen? Vi får ringa efter dem. Hittar de hem? Ja.

Vi hade roligt! stormar flickorna in i hallen och säger.         

Efter maten lekte de lugnt, sjöng och skrattade. Kände så klart att något släppt.

Deras vuxna sköter disken och köket och dammsuger.

Här står vi och tittar på, sa jag.

Vi har fått hemtjänst, skrattar mannen.

Och dagens teckningar har glada munnar allihop.

Mitt på dagen

Visst finns det änglar. Ni behöver den här bättre än jag, fick vår kubanska familj veta av en vän som ska hyra ut sin stora bostadsrätt till dem. Själv flyttar hon till en mindre.

Morgon   

I vargtimmen vaknar man

ännu en gång.

Allt är mitt fel. 

Fast man ville så väl. 

Stopp! 

Allsmäktig är jag inte!                   

 **                                    

DN:s två förstasidesnyheter

Med olika typsnitt.

Elin förlorade assistans -

tvingades sluta på jobbet

"Försvaret behöver

180 miljarder extra"

                                      **  

Måndag den 19 februari 2018, ännu en vacker dag med grader som igår.

Det lilla året har ännu inte börjat dansa. 

Kväll

Den där som skulle ringa, han ringde inte. Lika bra det. Dyr lägenhet och liten. En hyresvärd som inte håller löften ska man akta sig för. 

Eftermiddag

Åker till gym med mannen och hans körskoleelev, kubanske pappan.

På gym byter jag ord med en som behållit balansen, länge sen vi sågs och nu är han där och ser ut som förr. Hans fru är inte med idag, en tjej som aldrig blir äldre. Hur gör dom?

En annan gymkille berättar att hans mamma fått ett nytt liv sen hon flyttade till äldreboendet. Där är det aktiviteter, stora pussel att lägga och dans. De karlar som finns har fullt upp, berättar han.

Har du träningsvärk idag? undrar en tjej från igår som vet hur långt och länge vi skrinnade då.  Men jag kände inget särskilt.

Hemma blev köttfärssåsen klar, den blev god. Länge sen köttfärssås stod på bordet. 

Allt är för länge sen nu plötsligt. Nån som håller med?

Och familjens mamma gick till arbetsförmedlingen, fick en ny handläggare utan engagemang.

Innan dess hade hon själv kontaktat en chef som gav heltid juni-september. 

Flickorna ritade och pratade, sjöng och lekte och berättade sagor.

Lyft mig, sa de och fick lite svindel av mitt lyft. Så känns det att vara så lång som vår längste.

Morgon   

Mannen jäktad.

Doktorn börjar inte förrän patienten kommer, lugnar jag och vi har gott om tid.

Mannen gör en omkörning. Snön tar en bit av vägbanan. Hans backspegel emot kvinnans Volvo. Ingen skada tack och lov.

Doktornsom mannen får träffa hade kunnat vara ett barnbarn.

En noggrann ung man som hälsar på oss båda. Han säger inte  ni och inte du.  

Och hur mås det, undrar han bland annat. Operation i ett annat rum, en biopsi från nästippen, sen sätter han dit ett stygn för att undvika ärr.

Det blöder. Kräver specialplåster som sjuksköterskan sätter dit efter lite pyssel. Nästippen är den mest blodfyllda delen av en människans kropp. Vad allt man får veta. 

Tillbaks till parkeringen vid Willys har kajorna på taket ett kärleksmöte.Tills en rival dyker upp. Ett väldigt skränande. Utgången oklar. Men det våras i stan. 


         

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

26.02 | 00:20

Anita jag vill gärna komma i kontakt med dig men det var fullständigt omöjligt att förstå hur det skulle gå till. Kan du höra av dig till mig? ingalill.enbom@op

...
02.08 | 02:01

Tack! Din kommentar gör mig glad!
hälsar Anita

...
01.08 | 11:15

Härligt språk, väldigt nära

...
03.01 | 14:22
Anita Nilsson förf. har mottagit 38
Du gillar den här sidan