Hej lilla krokus
där under snön
Hur ska det gå
för dig i år?
Klicka och kolla!
Välkommen in!
Måndag den 23 april 2018,
dimman sveptes bort av det blå. morgonensgrå blev ljus. Tre plus i skugga. 13,6 i sol.
Året gör så gott hon kan.
Veckans ord i Dagbokskalendern.
Det är ett kännetecken för intelligens, att vad du än gör så ser du till att ha roligt medan du gör det. Mark Twain
Kväll
Kollade in del 1 av dokumentären med Anna Wahlgren. Gick vidare till Jerry Willams Farewell show, del 1. Det svänger.
Ringt vår vän S som i förra veckan var på kurs i ännu en ny version av trådlöst nätverk. Knyta ihop trådar man inte ser till något som måste funka. Vilket ansvar!
Mycket teori, sa han, men det gick bra, tror jag.
Så glad som nu, är vi så glada att han är!
Eftermiddag
Mannen har en ny körskoleelev som kört förut och hunnit en bra bit på väg. Vad övade ni idag? Det där att planera körningen, det är viktigt, berättar han.
Jag tror att det är ett personlighetsdrag, sa jag, själv är där jag är och tar det som det kommer.
Men då kan man förlora mycket tid, säger mannen.
Sen ser vi Gift vid första ögonkastet, i mitt rum, svtplay. Sista delen. Det gick som vi trodde. Hos två av paren fanns ingen kemi. Ett par klickade. Hur länge det nu håller.
Han var den förste som ville flytta in i mitt hus, berättade jag i Gävle. I tretton år hade jag skött allt själv och lejt när jag behövt.
Bra att få hjälp med det praktiska, sa en kvinna.
Nähä, sa jag, inte var det därför.
Mitt på dagen
Cykel rullar till stan över en matta av grus men solen piggar upp och temperaturen okey inuti vinterjackan.
-Du är i fin form, säger en karl på gym, mycket fin form.
-Länge sen man sett dig.
-Jag har varit slö.
-Det är inte lätt att vinna över sig själv. Då måste man vara väldigt rädd.
Men du ser stark ut, som en tynglyftare. Där har du en bra grund.
-Jo. Vällevnad, säger han och klappar sig på magen.
En glad en som säger att han har träning som halvtidssysselsättning håller med.
-Det är ju bra att ni vet var den sitter, säger jag.
Själv njuter jag av vara stark och känna att allt funkar.
Förutom när jag tänker på kvinnor som sett likadana ut genom alla år. Avundsjuk s
ärskilt på de lite runda. Sån man själv har varit.
Fast då hade släktsjukdom nr 1 flyttat in och strax därpå fått sällskap med nr 2. Med pillerdosor, biverkningar och allt.
Ute igen hade v
årvinden bytt till minus. Kylar drar genom jeansen, fingerhandskarna stelnar.
Än får man gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar, sa mor. I visan.
Morgon
Och vad vill den här dagen göra då?
Skriva, gå på gym. Och så det som bara händer.
**
"En man, en man, ännu en man som landshövding i Norrbottens län, den tjugoåttonde i obruten rad."
Ur allt hör ihop 2014
Den tjugonionde landshövdingen i obruten rad, presenterades i förra veckan. Vad han heter? Det har jag förträngt. Han blir bra, han vet, sa mannen som jag bor med.
Söndag den 22 april 2018,
vaknar utvilade för första gången sen i torsdags.
År 2018 ser ett och annat komma upp ur det vita! Kvistar, pallkragar, förhoppningar.
Vid åtta dyker 112 -numret upp i mobilen. Hade förträngt det som hände i Gävle i lördagsnatten.
Vi var tre på väg hem
efter middan i hemliga klubblokalen. De tre sista. Klockan var runt
ett.
Taxin som beställts rullade just iväg, välfylld. Åtminstone den
tredje borde fått åka med. Vi hade precis pratat om sorg och att det går att leva
ändå. Så småningom.
Nä, vi går, sa mannen om att
beställa en ny, trots att hans karta över Gävle city inte stämde ens i
dagsljus. Hur han än vred och vände på den så var den tvärtemot.
Så gick vi då genom natten. Det
var kyligt i luften och gatorna tomma. Att den tredje av oss som intagit alkohol så det kanske blivit ett hål, ja vad skulle vi tro, när han börjat luta?
Vi kände inte varann, men han tillhörde gänget och visste
mannens namn och var en stjärna när det gällde att berätta historier.
Lutningen tilltog. Jag ringer
112, sa jag. Nä, det går säkert över, sa han. Och inte var vi på rätt
väg heller.
Lutningen åt höger allt värre, hur han än
försökte.
Hur jag än försökte hålla emot. Och ont hade han i ryggen.
Jag ringer 112, sa jag. Nä, sa han, det går över.
Han stapplar vidare, som om höger ben får ta hela lasset. Nu ringer jag, sa jag.
Fy f-n säger
han, ja, det kanske är nåt.
Jag ringer 112. De vill veta den exakta adressen.
Stå mot väggen så du inte ramlar, sa mannen.
Jag har aldrig sett någon luta på
det där sättet, sa killen som vi stoppat för att visa oss hem. Han
bor här i Gävle.
Har erfarenhet. Visste vart vi
skulle. Brukade gå ut på stan så här dags för att lufta sig.
112 vill prata med han som
drabbats av lutning. De pratade länge och frågade. Han svarar. Pratet var det inget fel
på. Huvudet inte heller.
Hon säger att nån ska nypa mig i höger lår. Känns det? Nu har jag en kvinna här som står och nyper mig i benet,
Och det känns. Nyp i det vänstra. Det känns inte.
Långt om länge. Så är det att
vänta. Innan ambulansen kommer. Att det alltid ska ta så lång tid att få
en bil, sa killen. Orolig. Jag som skulle spela golf imorgon, säger han som
lutar.
Killen som brukade gå ut och
lufta sig ser till att vi kommer hem till hotellet. Jag har frossa. Borde
ha ringt akuten direkt. Natten rör sig oroligt i mig. Mitt fel. Om han som. Tänk om. Mitt fel.
Han ringde från sjukhuset sent, vid halv tre, berättar hans kompis vid frukost. Och sa att han
skulle spela golf idag. Men det ansvaret vill jag inte ta.
När vi ska åka hem är han utskriven och på hotellet. En tia trodde
läkarna och skrev ut Trombyl.
Vad glad jag är att få se dig! sa jag. Se dig
rak, sa jag inte. Trombyl? Låter svagt.
Vad glada dom ska bli de dina, sa
jag. Har inget sagt, sa han. Ibland kan det vara bäst att inte berätta. Så
slipper hon oroa sig.
Tidig kväll
Ute kallt. Väljer yllemössa till Konsum i stället för hjälm, hämtar ett brev. Cykelvägen grusig. Väljer bilväg nysopad. och brevet visar jag vara ett paket.
Får öppnas på onsdag. Avsändare: Äldsten min och hans fru.
**
I Austin, Texas fryser tomaterna bort. Grönsakerna som stack upp likaså. Det blir att köpa nytt, sa väninnan i Texas. Ifjol när vi var där, kom sommarn i slutet av mars.
Eftermiddag
Sitter i solen och mår. Kaffet gott.
Vad var det hon hette, hon som du satt och viskade med den där kvällen i den hemliga klubblokalen där vi ätit världens goaste middag? Hon som lyssnade på allt du sa och petade på dig?
Under middan? Hon som hade bikinin på bilderna de visade till desserten från deras resa till Sovjetunionen?
Förutom hon.
Hon som du satte dig bredvid till kaffet. Hon som berättade att hon och hennes nye träffats på Arlanda på väg mot en golfresa. För sex år sen. Han som nu gick runt och pratade med sina gamla kompisar.
På morgonen satt hon mitt emot sin karl. Nu petade hon inte på min. Men lade märke till att hon och jag hade liknande frukostvanor.
Får jag inte Finn Crisp blir jag konstig, sa hon. Och små croissanter. Mmm. Man får inte ta för många.
Förmiddag
Även solen tillbaks. På skuggsidan är graderna fem. I vilken sol man än står finns alltid en skuggsida.
Ringer M som i fredags fick veta att hans mamma och hennes familj nu är i säkerhet. Hurra! tänkte vi.
De bombades på väg i bil till hennes mans släkt i augusti. Ni måste komma! hade de sagt.Alla familjer får hem de sina till den festen! Bomben föll. De skadades men överlevde.
Och nu släpps bomber där!
Tack vare M är mamman i säkerhet, pengaöverföringen hade alltså funkat! Vad glada vi blev när vi fick hans sms igår.
Vad glad han då måste vara! tänkte vi.
Jo, det är bra, säger han. Men mig lurar han inte. Van att han sedan barndomen kunna hjälpa andra,