Välkommen!

Stillsam humor, vässad penna, skrev Btj-recensent. 

Makten darrar. Och livets sköra tråd.            

Först är du långt ifrån, sen närmar du dig och snart är du alldeles nära, sa en läsare.                        

                                          ***

VERKSFÖRTECKNING  

Mina elva böcker samt de viktigaste antologierna m m. 

Nu hittar du den i fliken till vänster, tillsammans med BANG - om ord.        

     
                                    ***                

Ibland hör läsare av sig, ofta när man som bäst behöver det.

Medan jag våndades under arbetet med Lyhört i våras kom ett brev från en läsare från Motala.    

" Först läste jag och blev djupt berörd av "Efteråt" och rekommenderar den för alla som förlorat en livskamrat.  Nu har jag just läst "allt hör ihop". Jag förundras och jag skrattar. Du skriver så BRA! "                                    

                                    ***                            

Blev medlem i Sveriges Författarförbund 1988. Två böcker av litterärt värde krävs. Skrivandet som yrke tog alltmer av min tid.    

Den 19 juni 1991 lämnade jag den fasta och statliga anställningen har sedan dess levt på mitt författarskap, ett träd med många grenar, kvistar, löv.    

Då hade barnen lyft mot egna liv, arton och tjugo år unga. Hade jag anat att maken redan 1995 skulle gå till evigheten, hur skulle jag då ha vågat?

Om jag ångrat mig? Inte  en endaste dag! Har man fått gåvan ska man använda sig av den, sa maken som trott att han gift sig med en kontorist.

Det sägs att jag är rolig. Det beror på. Läsaren skriver minst halva texten.

Mina böcker och texter har använts i ett tjugotal antologier, tonsatts och som texter på vykort och almanackor och i andra sammanhang, bland annat på högskoleutbildningen och i riksdagen.

     
Det häftigaste med att skriva är just språket. Och vad annars har jag skrivit? Klicka på böcker, längst upp till vänster.

Apropå kärlek spelar barn och barnbarn i en särskild division och alla på guldplats.

Älskar min plats på jorden här på Bergnäsets tallhed, ett par kilometer från Luleå centrum. Nära Trolltjärn.
    

                                       **

Övrig information:
Debuterade 1985 på Bonniersförlaget Viva med diktboken I stället för rapport och erhöll Norrländska Författarsällskapets Rörlingstipendium samma år, numera benämnt som Norrlands författarpris. Delar av debuten blev ett TV-program med samma namn.     

Har även erhållit Luleå kommuns kulturstipendium, Norrbottens kulturpris (från Ragnar Lassinanttis fond) samt en antal rese- och arbetsstipendier från Författarförbundet, Författarfonden samt Författarnas Fotokopieringsfond.

Vill du veta mer? Under Verksförteckning till vänster på hemsidan hittar du en sammanställning.      

Varje vecka sedan 1 mars 1990 - 26 november 2016 har mina texter nått läsarna i Norrbottens-Kuriren. I Göteborgsposten från den 1 juli 1991- augusti 2016. 

       
Författarbesök och skrivinspiratör i hundratals klasser. Ord från arrangörer: Hon är en pärla. Hon får alla att känna sig sedda.

Hon är en av de pitebor som förmår trollbinda sin publik,, skrev Östersunds-Posten om ett framträdande. 

Mina telefonnummer : 0920-12631 eller 0730-910929. 
Mejladress:anitab.nilsson@hotmail.com

Öga för öga gör hela världen blind. Mahatma Gandhi          

Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud. Men du kan hindra dem att bygga rede i ditt hår. Kinesiskt ordspråk

När plan A misslyckas har vi alltid resten av alfabetet, Leosje  honom upp. Jesse Jackson     

Vad du än gör, ta med dig hela ditt hjärta. Konfucius.    

                                   **

Onsdag den 17 oktober 2018, nio grader och jag ska just iväg och prata i min barndomsby. Håll tummarna!

Natten blev kort och det berodde inte på det. Magen hade synpunkter.

Tisdag den 16 oktober 2018, åtta morgongrader, lugnt och himlen klar.    

Kväll

Ännu ett varv med morgondagens program.

Nu har du gjort det värsta, sa maken när jag kom hem efter framträdande i hembyn för tjugofem år sen.

Två år senare var vi där.  Vid det värsta.

Att tjugotre senare få ha en kropp som vill leka och vila och sova med min. Att få lindas sig runt, hud mot hud.

Kan inte nog förundras.

                                     **       

Mannen tittar på ett program från Östtimor. Den nya regimen har gjort krokodilar heliga - från noll till tusen. Folk tror att det är förfäderna.  

När Indonesien styrde, sköt man dem.                   

Men det som fällde mannen när han jobbade där i djungeln var blodiglarna. En läkare kom fram på hotellet i huvudstaden Dili. Vad du än har fått, inte hjälper det, sa han och tipsade om doktor Jim på det lokala sjukhuset. En patient låg redan i salen. Tio anhöriga satt på golvet runtom. När jag tog av mig skjortan gick alla kvinnor ut. Doktor Jim fick till en hyfsad blandning antibiotiska. Sunderbyn gjorde resten.

                                                                                                                                                                                                     Eftermiddag         

Åh vilken fart idag över Bergnäsbron och Luleälven blankblå därunder. Ingen cykel som mammas 50-talare. Hon gav den till maken min.                                   

En dag när doktorn gav hopp gick han ut, fixad den två-växlade som tog mig genom mörkret.   

På stan går en kille i shorts och ser glad ut. Nästan ingen bär jacka. Solen tar i, halvvägs ner mot barrskogskanten som om det vore sista gången.

Hos Polisen får jag mitt nya pass. De har bytt fotograf. I båda har jag pannlugg.

I det nya är jag neanderthalare, utan haka, utan panna.

I det förra var jag människa. Vilket jag flugit runt i världen och bevisat de senaste tio åren.

På gym hälsar de jag sett förut och bländar till med ett leende. Vad länge sen, kanske de tänker. Tisdagar är inte min dag. Funkar bra ändå. Och tre kilo har kommit tillbaks. Det var lätt, när jag började äta tvärtom.

Fick ett vykort från min första magister idag. Han var så stolt när jag stod där och pratade på Piteå stadsbibliotek häromveckan.

"När jag gick hem från biblioteket var jag bara glad. Ibland bjuder livet på glada överraskningar. Tyvärr är jag upptagen den 17 oktober. Du vet pensionärer. Tiden i Blåsmark har en stor plats i mitt hjärta. Hälsa alla som ev. minns mig! Sigurd."

Mitt på dagen

Igår morse tänkte jag på en person som vi inte sett sen i våras. Gissa  vem jag träffade på Willys, sa mannen strax därpå.  

Tankeöverföringen funkar.   Få se vad som händer idag.  Bilen får stanna hemma. Drar på långkalsongerna och trampar iväg.

Morgon

Sen jag knäppt mina händer och satt i de där öronpropparna  sover jag lugnt. Utan proppar väcker mig tidningsbilen i vargens timme och kör igång det där huvet.

Men att med öronproppar i vakna när det blir tyst, trots att jag aldrig hört honom väsnas i sovande tillstånd? 

En reflex, tror jag. Sen maken försvann och jag tvärt vaknade: Varför andas han inte?

Lindar mig nu runt den varma tysta kroppen. Somnar om. Flyget väsnades och du sov, sa mannen.

Måndag den 15 oktober 2018, tolv plus även denna morgon och himlen visar sig mellan moln. Det är gott att vakna och var två.

Kuriren idag: (S) styr i Luleå som han gjorde i Nacka.  

                                      **           

Gonatt du som tittar in. Sov så gott, vi ses igen.     

Senare

Första dejten och två par av sex möjliga - om jag minns rätt.

Men det är ju hon den snygga rödhåriga varma tjejen som var med i den engelska versionen såg man när hon kom in. 

Hoppas det håller, nu när hon hemma igen. I London jobbade hon som servitris och mobbades till en liten lort av sin chef. Som på mitt första jobb.

Killen slutade svamla och vara nervös. Han stillnade, lyssnade på vad hon berättade och blev seriös. Det kan faktiskt bli nåt.

Kväll 

Tänkte se Vår tid är nu, men mina nerver klarar inte det där. Men morsan sa sönerna när de bodde hemma, du tål ju inte ens En röst i natten. 

Han dog i alla fall inte, rapporterar mannen från andra sidan väggen om italienaren som blev misshandlad. Och Gustaf står på Västerbron. 

Första dejten, svensk version, den tål jag nog.

Eftermiddag 

Snabbt faller mörker mot rutan.

Vad kan man inte leva rutan?

Ljuset! 

Ringer vännerna, jäktade röster

På väg mot dansföreställning.         

                                 **              

Vridit och vänt på orden

Platta de faller mot jorden

Börjar gro.

                               **

Du får sitta där i ditt arbetsrum.

Medan jag läser manus högt i mitt.

Det är inte synd om dig.  

Vi ses vid middagsbordet.

                             **

Ringer småländska väninnan på hemmet i Skåne. Personalen snabb, glad och tjänstvillig, leder in henne i rummet.

Det blev så mörkt här borta hos mig, måste ringa till dig och få mig lite ljus, sa jag. 

Den var bra den! säger hon som haft Alzheimer i 12 år. 

Har du fått dig nån dans?

Nä. 

Säg till personalen att de måste lära sig dansa, så det blir lite fart, sa jag.

Att höra hennes skratt gör mig så glad.

Morgon        

Tiden flyger, sa jag i en annan tid

Ja, sa äldsten, på måndag kom ett Jas-plan 

och tog alla dagarna med sig. 

                                 ** 

Mannen iväg och besiktigar den gråe. Det är ett schå med bilar och jag äger ingen. När han kom övertalade han mig att ta göra mig av med Volvon och ta emot den blåe. Ja tack, sa jag tills jag märkte att han i huvudet ägde även den.

Söndag den 14 oktober 2018, tolv morgongrader och idag blir det sol, 14 grader. 23 i Älvsbyn. Rekord.

Kväll

Har kollat in de bästa avsnitten av Babel. Musikpoesi och annat sårbart.

Sov gott du som tittar. Ses i morrn.             

Vid middagstid

är vi hemma efter roliga timmar vid S:s köksbord. Det känns som om vi alltid känt varann.

En genuint sympatisk människa, som mannen brukar säga.

Tur att jag hamnade i Luleå, säger han, här finns roliga människor.   

Hur gick det, har Lulebo hört av sig?

Jodå. Renoveringen de lovade göra för 13 månader sen hade fallit mellan stolar, sa den ansvarige som ringde S sen jag skrivit ett brev till denne med frimärke och allt. "Det ser för j-ligt ut!" Och nu har han kollat själv. Så här ska det inte se ut, sa han om toan och annat. 

Så nu hela lägenheten rustas.  

Hur gick det med kon som din mamma köpte?

Hon ger 5 liter mjölk per dygn! Så nu har de ett projekt, säger S. Tack vare honom, gissar jag.

Hans lilla systerdotter dryga året, vad gjorde man när mjölk inte fanns att köpa? Köpte en ko! 

Flickan ungefär jämnårig med den svenske baby som vår vän följt sen han föddes.  

Är där det nån som minns svenska filmen Tuppen från 1981?

Jag skrattade hela kvällen, sa S.  

Och innan vi åker hem läser mannen högt ur senaste Ny Teknik. Om investering i Skärblacka, en och en halv miljard i en ny och stor pappersmaskin samt femtio nyanställda.   

Mitt huvud strax i sonens och sonhustruns hus vid Motala Ström. Det charmiga hus som snart byter ägare. När de mina ändå skulle sälja, sålde de i rättan tid. 

Mitt på dagen

skjutsar vi M till en kvinna med en adress som säljer köksmöblerna så gott som gratis. Hennes sambo har läst här i stan, själv har hon jobbat, nu har båda tjejerna fått jobb och lägenhet i sin hemstad söderut, flyttkartongerna tornar upp sig.  

Det blir för tungt, oroar sig M när vi hjälper till att bära dessa lätta köksmöblepinaler mot bilen och vidare in till hans lägenhet. Han är rolig, säger mannen om att en man som han vore svag. 

I M:s hemland är det nära mellan generationerna. Folk blir fort gamla. När som helst dör dom.

Han drar inte upp persiennerna. Det är nog bara här som man lever utan skydd mot omvärlden. 

Det värsta: Ringa till en annan kvinna och säga att han köpt en annans köksmöbel. Hans hjärta varmt.

På väg hem till lunch och Bonde söker fru ser jag ett yngre par gena över gatan på väg mot Ormberget och solen badar i ett bländande ljus särskilt från förarsätet, mannen såg dem inte, bromsar in i sista minuten.

Jag körde ju bara sjuttio, säger han.

Ingen idé att tuta efteråt, sa jag.

Bara så de ska förstå, tycker han, hur j-ligt dumt de bar sig åt. 

Varför tutar han, tänkte de kanske. Det kunde gått illa. 

Och nu ska vi hälsa på S och ta en kopp.

                                      **

Senast vi dansade i Piteå kom vi en timme för tidigt och hann prata med trevliga människor innan musiken spelade upp.     

Jag sa ju att du borde kolla, sa mannen igår när vi kom 45 minuter försent. Genom alla decennier gällde 21-01. Numera är det hipp som happ. Mest happ. 

Ska du gå och ställa dig, sa mannen redan efter ett par danser. Nähä, sa jag. Förr var det vi två hela kvällen, minns du? Ska det bli så här, tänkte jag och gav några danslektioner light.

Sen några år tillbaks säger han: Gå och ställ dig, du blir säkert uppbjuden.

-Idag tog jag den röda Forden, säger en från Arvidsjaurgänget, pojkar som gör alla glada och blir det som SMHI säger får man köra cabbat hem, hoppas han som kör.

Han hade just sålt ett tiotal högoddsare till en belgare. Bra pensionsförsäkring, sa han och hans bror håller med.

Är du pitepojke säger jag till en blyg en. Nä, skrattar han, slappnar av och vågar sig på en kind-mot-kind.    

I paus var vi några som hamnade i tågprat. Om en lokförare kan eller ska bromsa eller är det ingen idé, det blir det för dyrt?                            

Sen kommer ett par karlar med egna steg, man bara svävar.               

Vad gör du här, undrar en lång och bekant dansör som såg mig stå. Och snabbt bjöd upp. Bara en låt kvar av den här dansen, sa jag helt knäppt. Jaha, och nu har den väl gått, sa han. 

Samvetet slog till när jag såg honom gå, hade gärna fortsatt. Och sen pitebo som alltid dansar stampar med foten som punkt, en annan säker och sympatisk dansör. Inte alltid nykter. Den siste av de nya sjunger mig i örat.              

På väg hem springer en räv ut i strålkastarljuset, vänder tack och lov åt rätt håll.

Och nu är det söndag och vi ska kolla på köksmöbler med M.

Vi ses.