Välkommen!

Lördag 19 maj
En dag utan långkalsonger. Befriade äppelträdet från vinterns hönsnät. Knopparna sträckte på sig.

Visst blev det fint? ropade mannen när han friserat cembratallarna. Vad ska man säga. Det är ju redan gjort. Men gräset grönt efter krattning och tacksamt. Och jag. För att han finns.

Planterade på makens grav. Planterade liv även här. Tre krukor blev över. Vill du ha dom? undrade jag om kvällen. Vän på besök svarade: Man ska aldrig tacka nej till godhet, det sa min mamma.

Fredag 18 maj
Det ryms många ögonblick i en enda dag. Vad många maskar som krälar på vägen, sa barnet. Regnet upphörde senare. Solen kom lagom till fikakompisens födelsedagsmiddag.
Solen vet när det är dags att skina. Själva försenade fick vi kalasa ikapp. 

Efteråt: Klackeskorna redan på och varför inte? Iväg till dans i Boden och det var inte bara vi, lokalen gungade redan av rytm när vi kom. Kroppen snabbt salig av svängandet. Med mannen och med dansbekanta. Det hände att vagt bekanta sa: Jag kände igen dig direkt, vi dansade på åttiotalet eller kanske på nittio.. Skönt att inte behöva undra vad vi egentligen gjorde. För det vet jag. Vi dansade. 

17 maj
Fick lust att skriva haiku idag. Första gången jag försöker. Häftigt att krama ihop tillvaron till en essens. Kanske kan det bli nåt?

Barnens rop i regn
Rönnens öron vecklas ut
Fjolårsgråten glömd

Himmelsfärd och gök
Idag minns jag grusvägen
under fötterna

Pojken i skogen 
krossar drivan med cykeln
Snart är han vuxen

Sprang efter flickan igår, det var vår.  Cykla snabbt är kul och svänga och bromsa så det blir svarta märken i asfalten. Lätt som en plätt, tyckte hon. Men en brevlåda var dum.

Idag ska det bli femton plus, sa en kompis i telefonen. Själv vet jag inget , har stått i köket hela förmiddan och seriematlagat. Bilen gick varm och lyste rött igår kväll på väg hem från ett uppdrag, idag är det jag som går an. Nu är det gjort. Av dagen återstår nu roliga möten nära mitt hjärta.

Och vilken vecka som helst blir det tid nog att serieskriva.

14 maj
Sköna maj, var är du? I helgen synlig och doftande i Norrköping med omnejd. Visst är det lite längre sommar här nere, sa sonen.

                  
Smygande sippor                      Par i vila

                  
I Rhododendron-
dalen                                      Vita skyar 
                                                                                          
Hemma i Luleå idag. Sydvinden isande. Man drar på långkalsonger och vinterjacka och håller hårt i kapuschongen. Men på gymmet skulle energin kunnat driva ett par mindre kraftverk. Fönstren stor öppna för vädring.

Från köksfönstret i Norrköping
hos äldsten och hans tjej

Körsbärsblom

Hemma hos oss är i varje fall gräsmattan snöfri. Förutom en liten driva som hukar sig i hörnan bakom cembratallarna.

Torsdag 3 maj
Ungdomar! Gläd er att ni är unga! säger mannen i Medelålders plus-serien i DN idag. Öh, svarar tre representanter för huv-folket, vi känner inte till något annat. Det är det som är tragedin med att bli äldre, tänker Medelåldersplussaren, man känner till något annat.

Själv skulle jag inte för en sekund vilja vara tillbaka till tonårstiden. Skillnaden mellan då och nu är erfarenheten.

Som ung var jag väldigt gammal.
Sen blev det tvärtom. 
Och råkar man få en tunna skit över sig
nuförtiden
tänker man: Usch, vad illa det luktar
Man stannar i lukten och lider 
Men den hinner inte gro in
Det finns dusch
nuförtiden

Ju fler år man samlar på sig, desto mer levande känns livet. Fritt och fyllt av kärlek i vid bemärkelse. Men innan vi till exempel bokar en resa vill jag alltid kolla med närstående: När passar det att vi åker?
 
Man får ta en dag i taget och ta den som den kommer, sa min gamla svärmor. På så vis blev hon nästan nittiosex.

Vad ska man göra med oron,
denna ständiga inneboende
 
Bädda ner den i en liten ask,
kanske

Och glömma bort
var man gömde den

En undersökning om lycka visar att nåt händer efter sextio, (jag har skrivit om det här förut som du kanske minns). Den som är alltför lycklig som ung får det svårt i livet, kom utredarna fram till. Efter sextio däremot får man vara hur glad som helst utan biverkningar, stod det.

PS. Ska nu koncentrera mig på annat men återkommer om några dar DS


Onsdag 2 maj


Efter en vecka
står rosorna kvar

Stackars miljardär, sa jag i morse till han som finns nära. Vi såg Min sanning igår kväll med affärskvinnan född i Polen. Hon har nått sitt mål, sin dröm sen barndomen. Men har ingen att luta sig emot och slingra sig omkring.

Lägg er på golvet och spana, brukar jag säga när barnen letar nåt försvunnet. Allt som faller det faller neråt, tipsar jag.
 
Ett barn på fyra kanske eller fem satt bakom mig under en flygning till Kanarieöarna. En pigg unge som kommenterade sånt som hände och skedde och det där med semester.. Visst ska du inte tjata mamma, sa han bland annat, låt tjatet ta semester, mamma.

När vi äntligen närmade oss Las Palmas kände han en oväntad rörelse. I stället för upp upp upp kom liksom ett gupp, gupp, gupp..  Va? löd hans stämma. Landar vi NERÅT?

Det drar uppåt nu, mot sommarn. Innan den är här har man allt kvar. Jag är inte ute efter omedelbar behovstillfreds-ställelse, sommarn kommer när den kommer. Men vårliga vandringar i nåt grönt vore skönt. Tjuvsmaka lite. Äta och ändå ha kakan kvar.

Tisdag 1 maj
Tänker på maken. Han gick ut och demonstrerade.
Jag stannade hemma och sympatiserade.
Det gör jag fortfarande.

Joggade iväg för att hålla hälsan i skick. Efter många om och men så lyser det om dej, sa en kvinna. Vadå om och men? I jämförelse med henne och många andra har jag haft det lätt.
Alla har sitt och vad vet man om det, sa min gamla svärmor.



Måndag 30 april
Nu är sommarn här igen, sa vi. Blåsipporna blommade intill farstubron vid vännernas sommarhus med utsikt mot Råneälven. Men oj, vad var det som dånade till ovanför huvudet? Tofsvipan! Den lilla fågeln! Storspovarna drillade och i uterummet med infravärme och glad middag pratades bland annat om spindlar man kan råka ut för i Australien. Och kvart i sex dansar det igen i forsen, det där solskimret, glimret. Kom och kolla, sa vi till A från Melbourne. It´s is amazing, sa hon.

Stod sen i det stora köket. Mannen handdiskade, L och jag handsköljde och handtorkade. Det hör också till.

Vissa dar är som en lång och svindlande resa med inslag av mirakel. Det kunde ha varit adjöss den där decemberdagen i skogen men nu stod mirakelmannen en bit ifrån majbrasan i Orrbyn och berättade så att skinnet knottrade sig. Rör dig inte innan ambulansen hinner fram, sa hans fru M när grabben deras ringde. Och änglavakten hade tack gode Gud stått beredd redan när trädet föll.

Har ni fått er nån korv, sa han idag och bjöd vännerna och oss på guidning genom tiderna via klassfoton i byaskolan från 1930-talet som lades ner 1966 och nu är byahus. Där är jag, där är M, sa han. Tänk att gifta sig med någon man känt hela livet. Då vet man vad man får, sa väninnan. Själv tog hon sig ända från Kalifornien för att gifta sig med sin svensk.

Klockan 22 var det fortfarande ljust. Kanske för att snön delvis låg kvar på gärdena. Och sen: Dricka te och äta ost och prata i tre timmar är ingen konst alls. Hemma 01.30. Det börjar ljusna.

Söndag 29 april

Snart knoppas det

Idag blir det kalas med såpbubblor till barnen.  Och snön fortsätter att ge sig av. Mot grannens husgavel växer gräset.

Apropå barn och hur det blev sen. Glöm inte att titta på svtplay dokumentär. Born i USSR. Barnens tankar vid fyra tillfällen under en tid när samhället förändrades. De har filmats vid 7, 14, 21 och 28 års ålder. Man glömmer dem aldrig. Endast ett av barnen fick inte förbli den han föddes till.

Dagens dikt

Mamman tittar sig omkring
   Vart har mina bebisar tagit vägen?
Dom är på jobbet

Lördag 28 april
Solen skiner på höns och kaniner, sa en kille en gång. Vilken härlig dag att få finnas till! Vad behöver en människa? Något att göra. Något att se fram emot. Inget som skaver men några som tycker att det är kul att man finns.

Brukar du läsa dödsannonserna? Jag kollar namn, är det nån man känner?  Det är inte många som får en runa efter sig, men en liten ruta med foto, varför inte? Så många okända som man bytt en tanke med, en mening, nåt som kan förändra dagen, ja livet.En liten vink, ett ögonkast. Ibland undrar man: Vart tog hon vägen? Och vad länge sen man mötte den där karln med pacemakern på Konsum. Nu går man i tio år till, sa han. I dagens DN finns en dikt. Syskonen verkar vara de närmast anhöriga. Men Cecilia född 46 kanske hade vänner och viktiga bekanta som undrar: Vart tog hon vägen?
I livets villervalla
vi gå på skilda håll
Vi mötas och vi spela
vår roll-

I livets villervalla
så nära vi gå-
men så fjärran från varandra
ändå

Denna dikt skrev Nils Ferlin. Dagens dikt av mig själv har inte hunnit fram än. Jo, nu.

Efter sextio år fäller man ingen tår,
sa en änka vid stoppljusen. 
Efter sextio år tillsammans
är det naturligt, fortsatte hon,
att något brister. Det som är svårt
det är att vänja sig
vid ensamheten

Jag cyklade hem över bron på mammas gamla cykel.
Det fläktade i håret.
Hemma igen minns jag vad jag glömt.
Såpbubblorna!

Fredag 27 april
I sommar kommer Rapport från en skurhink som
teater. Boken av Maja Ekelöf som blev en klassiker. Ann Petrén ska gestalta. Inom kort ska hon prata om den på Kontext, berättade kompisen, har du läst den? Jo. På BB år 1971. Satt och slukade denna bok till det rytmiska ljudet av bröstpumpen som slet ut mjölk ur bröstvårtor så platta att vår förstfödde hade svårt att suga. Sen fixade han problemet själv.
Och dom håller sig än.

Dans i stan igårkväll. På Lina, ett mysigt ställe en trappa ner med bra golv och ventilation, levande och livlig musik samt servering däruppe. Varför kommer nästan inga lulebor? sa dom som kört från Jokkmokk, Vuollerim, Boden, Älvsbyn.

Man känner att man lever, sa vi dansare till varann. I pausen kom en kvinna fram. Läkarna sa gång på gång att det var magkatarr och ordinerade Losecc, sa hon. Det var det inte, dom fick ta bort allt, operationen tog fjorton timmar.
 
Sen blev det dans igen för alla andra. Livet är bra, sa en karl, men lite tråkigt. Nu får man se fram emot den fjärde maj, då är det premiär i Björknäsparken. Fjärde maj, det är ju snart, sa jag. Nä, tyckte han, en evighet.

I tisdags kl 15.33 
skar jag morötter till stavar
med en stor och vass kniv
Klockan 15.36
halkade kniven

Evigheten fick vänta
men hade jag varit barn
hade jag skrikit


Torsdag 26 april
Morfar och jag ska på dans ikväll, sa jag.
Varför det, undrade de små.
För att vi vill det, sa jag.
Redan i förmiddags gjorde två kråkor
konster i luften

Hur känns det att ligga med en sån gammal människa, undrade jag igår kväll. Ett rent nöje, sa mannen. Ja, tänk att man får ha så kul även efter sextio. Det anade man inte som ung. Och snart har jag vädrat alla garderober.

Onsdag 25 april
-Snart fyller du år igen, sa min gamla svägerska
-Ja, sa jag, man hinner knappt vända sig om.

Vännen och jag pratar släktrelationer.

Om vi inte vore släkt min bror och jag, säger han, hade vi nog bara gått förbi varann. Eller tvärtom, svarar jag, då kanske du upptäckt den där likheten utan att irritera dig. Tänkt: Vilken trevlig prick! En sån skulle man ha haft som sin bror!

Och om inte farfarsfar varit så dum mot sin bror
hade våra släktled sett annorlunda ut,
mer kärleksfullt bullrande.
Som i italienska filmer
Med vendetta och allt, kommenterar väninnan.

Och om inte mormorsmor fått alla dom där barnen
som dog som små, kanske hon vågat älska
dom där som överlevde
Men vad vet vi
Vad vet vi
om mormorsmor,
om alla våra mormorsmödrar

Till och med nuet är svårt att förstå
och hinner smita runt hörnet
fast man skyndar sig att hålla om

Då och då poppar det lilla barnet fram igen
Det där som fanns, innan det blev stort
och missförstått

Idag glider solen fram. Springer längs grusiga vägar. Vilken härlig dag, säger mannen. Bilen skrubbas och spolas av, nästan blyg i sin nakenhet. Det skramlar om fälgarna och yngre just nu blir man aldrig.

Önskade mig tre röda rosor av den man som jag lindar in mig i om kvällarna. Han kom hem med elva. Den elfte var gratis, sa han. Såna vill jag ha när jag fyller fem, säger flickan, glöm inte det!

Tisdag 24 april
Idag
en tioårig cirkusartist
en fyraårig prinsessa
en femårig konduktör
en femårig reparatör

När jobbar du egentligen?
undrar ett barn i förbifarten
Jadu, sa jag.

Och till och med morfarn
lägger spanskakursen åt sidan

Måndag 23 april

Inga katastrofer i sikte. Och vilken ork man får!
Orkar klaga på nederbörden och dess onödiga fallande. 
Orkar klaga på det svarta luddet intill den röda stolen. 
I en värld där kommunikationen numera rör sig blixtsnabbt över klotet ligger luddet kvar
Jag dammsuger sen, säger mannen
Vilket dånande för ett sånt litet ludd
Och tyst glider solen fram

Städar garderob framåt dan. Provar kläder. Det som var tight hänger löst. Nu hänger dom lediga, luftas i solen.

På väg hem från gym-et uppstår en liten kö. Längst fram ett blinkande sken, något har hänt. Vi andra smyger förbi i våra okrockade bilar. Men där: En kvinnlig bilist har kört på en kvinnlig bilist. En kvinnlig polis skruver rapport. Möjligen i sällskap med en kvinnlig kollega. Varför noterar jag detta som värt att notera?

Söndag 22 april
Barnbarnsflickan fyra till badhuset, idag med ny och vacker baddräkt. Färgen på rosorna kan släppa, hade hon hört. Såg hur hon tittade neråt efter varje plaskande. Efter lek och plaskkursen steg hon upp, lättad. Färgen släppte inte! 

Insåg plötsligt varför hennes blickar varit upptagna av baddräkten. Nu släpper färgen, hur ser det ut när färgen släpper, säger det plupp? Blir hela bassängen i rosornas färg? kan man tänka sig att hon tänkte

Hennes storebror berättade att när han var liten och hörde ordet inälvor, trodde han att det fanns älvor därinne som for runt i kroppen och såg till att allt blev bra.

Väninnan från Västerbottens inland hade sett After Shave på hotellet i Lycksele. Hon hade inte haft några förväntningar men allt var oväntat bra. Som extranummer krävde publiken: Det ska va g´ött att leva, annars kan dä kvitta. Och alla var på gott humör när de åkte hem.

Lördag 21 april
Vad gör ni? Bjuder ni på middag? Vill ni ha sovbesök?
Ett telefonsamtal och plötsligt blir helgen fylld av äventyr. Med barnbarn som sällskap blir ingenting statiskt.  Igår fick jag lust att hitta rörelsen själv. Först lyfta skrot och trampa sju kilometer som uppvärmning och nertrappning. Sen sa jag Let´s dance till mannen, det är dans i Sunderbyn. Och oh som det blev. Tre och en halv timmes glädje och rörelse. Hemma vid halv två.

Det ska va gött å leve, annars kan det kvitta. I det götta´ räknas jobbet. Språket är en danskavaljer som kan föra en vart som helst. Och vet mer om en än man själv.

Fredag 20 april
Äntligen virusbefriad!
Äntligen iväg och röra på kroppen.
Du skriver så naturligt, sa en kvinna på gymmet idag. Men alla har nån gåva, nån ådra. Allt handlar om att hitta sin grej. 

Min morfars far var körledare redan på 1800-talet, sa en musikerbekant när vi stannade till utanför köpcentret. Och min farfarsfar med ett par månaders sammanlagd skolgång skrev notiser i Piteå-Tidningen i början av 1900-talet. 

Nån som såg Linda Skugge i TV? Bitter som hon var på sin svenskalärare.. Men engelskaläraren hade uppmuntrat: Du blir nog föfattare. Och Skugge uppfann en ny stil. Att rakt på sak hälla ut vad hon ville ha sagt, hata var ett ord hon gillade. Dom läste det ändå inte, eller: Dom kunde inte läsa själva, dom var så små, sa hon om människor som inte kunde försvara sig. När hon recencerade Ranelids bok på kultursidan, skrev hon om hans rakade armar och lilla linne.Jag vill ju skriva underhållande och det blev ju roligt, sa hon om Ranelid, och jag gjorde honom till superkändis. Kvinnliga författare recenseras ofta nedlåtande, de unga främst efter hur dom ser ut. Jag blir så trött på alla sorters elakheter.

En pojke fick en fråga av sin kusin som samlade på pistoler. Vilken önskar du dig när du fyller år? Pojken svarade:  Jag vill nog hellre ha en penna. 

Torsdag 19 april
En ung kvinna i TV ville operera sitt intimaste. Kan det verkligen vara tillåtet att gå med på att förstöra människors liv, förmågan att njuta. Kan ingen tala om att hon ser ut precis som hon ska. Och berätta vad hon riskerar! Skära av känsliga nerver, nertrådar, detta finurliga fantastiska som finns i en människa. Hon tyckte inte att hon var tillräckligt vacker, hon ville se ut som när hon var barn. Minns själv att jag tittade på bilder och jämförde, troligtvis såg jag inte normal ut. Livet lärde mig att skulle man klaga över nåt så inte var det detta. Tvärtom. Apropå livets glädjeämnen måste jag ha skrattat mig frisk igår med kompisarna. Inget vitlöksbehov vid läggdags. Inga näsdroppar. Men mannen är go.
Onsdag 18 april
      
Eftermiddagskaffet ute? Men stolarna redan upptagna.
Passar bra, fika med kompisarna sex veckor senare än planerat. Ett värstingvirus med infektion kom i vägen, påminde om sorkpest. Men det hade hon haft och då är man immun enligt doktorn. Min variant är oskyldig. Hade nog klarat mig om jag kunna låta bli min förkylde.  

Så länge pussande pågår kan man känna sig trygg
Så länge ingen torkar sig om munnen efteråt
är allt bra
Ur min bok All denna pussbrist (utkom 2007)

En svensk kvinna som jobbade som läkare i Saudi-Arabien fick ha sin tolvårige son som chaufför. Och i Jerusalem har de svarta höghattarna bestämt att kvinnor inte får stiga in i främre delen av bussarna. Dom ska hållas längst bak. Extremisterna tillåter inte ömhetsbetydelser mellan kvinnor och män ens inom äktenskapet eller familjen eftersom kvinnor betraktas som lägre stående varelser. Inte som människor utan som männens ägodelar. En ägodel kan inte själv styra över sitt liv, till exempel säga nej till att bli bortgift. Att styra sin bil går inte heller för sig, vem vet vart en ägodel kan ta vägen.

När mannen flyttade in och föreslog att jag skulle ha ett kort kopplat till hans konto blev jag förskräckt. Aldrig i livet, sa jag. Jag har ett kort och det är mitt och fler vill jag inte ha. Kort i mitt namn som anlände från hans bank klippte jag sönder. Maken och jag hade gemensam ekonomi och det funkade perfekt. Sen dess har jag varit självgående.

Tisdag 17 april
Blir du aldrig nervös? har läsare undrat genom åren. Komma på nåt varje vecka! Men istället tänker jag: Få se vad det blir? Börjar nånstans och se vart språket för en. När man tänker hoppsan, vad var det där, då är man nåt på spåren. Läser högt, ändrar, stryker, läser om igen och så vidare. Och det blir mycket sittande, tänkande. Jag skriver med undertråden. Rytmen är viktig, i natt dansade jag i drömmen. Och som man har dansat genom åren! Maken var likadan. Nu var det ett tag sen kvinnor kom fram och sa: Jag har dansat med din man. Han höll så skönt. Jo. Och ingen dansade foxtrot, stilla vals och hambo som han!

Tisdagar är särskilda dagar. Hämta barnbarn efter skola och dagis. Äta middag här tillsammans allihop. Och sjukkänslan i kroppen är nästan över.

Måndag 16 april
Takdropp, näsdropp, sol och röd i halsen. Den som blivit bortskämd med att få vara frisk kan klaga även med 36,8 i temp. En smitträdd kompis brukade sätta sin man i karantän, kasta in mat och snabbt stänga dörren så fort han blev lite förkyld. Min har hostat i flera dar utan restriktioner.

Skrev flitigt igår. Idag står tanken still liksom kroppen. Kropp och själ hör ihop, sa en läkare i radio en gång, som om det varit en nyhet. Experter konstaterar med förvåning vad vanligt folk vetat länge, ett citat från Lisa Myrestam i Umeå.

Söndag 15 april
Vårfåglarna landar ofta två och två. I fredags kom vännerna, åt middag hos oss, härliga att möta. Fräscha och alerta trots långflygning. 

Även grannar har anlänt. Vintern sparade ett lass åt er, sa jag i morse. Dom hade cyklat i solen på Cypern från början av januari. Ingen fara att få lunginflammation heller, sa han, man blev verkligen ompysslad på alla vis. En annan granne råkade få hjärtinfarkt i Las Palmas ifjol vintras. En härlig upplevelse med alla fina människor man mötte, tyckte han och läkaren var verkligen proffsig, rensade alla rör, i Sverige tar dom bara dom värsta.

Gårdagens spalt i Kuriren vårligt euforisk. Sen blev det som det blev. Snön vräkte ner och näsdropp rann till. Skrattar du på morgonen gråter du innan kvällen, sa dom vuxna i min barndomsby.


Åtta år

När dom var barn var det ingen självklarhet att barn skulle hinna bli vuxna. Själv fyller jag mig allt oftare med himmel.

En av mina äldre väninnor sa: Här tränar man och lever sunt. Och oroar sig ständigt för att råka ut för det värsta, överleva sina efterkommande.

Lördag 14 april
Flygplatsen i Doha i Quatar är närapå hela Doha och där jobbar i stort sett hela befolkningen, sa vännerna efter middan igårkväll. En massa människor som går runt och tittar om där finns nåt att göra. Torka av ett bord kanske. Resenärerna har gott om plats att sträcka ut sig under väntetiden mellan ena delen av klotet och den andra.

Tre nya dikter av Wislawa Szymborska i dagens DN, postumt. Ur dikten Spegeln. ....Och som varje väluppfostrat föremål fungerade den felfritt, med yrkesmässig brist på förvåning....  Ur dikten Kartan.......Även haven är ständigt vänskapligt blå/trots de söndriga stränderna......Jag tycker om kartor - /de ger inte tillträde till någon hotande sanning, /storsint och med godmodig humor /lägger de ut åt mig på borden en värld/som inte är av denna världen.

Två skrivbord med skrivbordsunderlägg i form av kartor, även i mitt nyrenoverade arbetsrum. På fönsterbrädan mannens barnbarn och mina, vardera två syskon. Vårt äldsta placerade dem tätt intill varandra på var sin sida av lampan och på fotona i ungefär samma ålder. Alla då som nu intresserade av världen, så åtkomlig och lätt att resa runt i med pekfingret. 
 
Om någon undrar över vädret: I morse bländande ljus och sol. 18.25 däremot ett onödigt snöfall. Dagens solstrimmespalt känns en bit bort, särskilt som mannens långdragna virus även börjat bita i mig.

Fredag 13 april
Påskliljorna, de fina, har nu hamnat på huvudet före i komposten. En tydlig bild av varför man skriver och fotograferar. 

Vilken tur att dom får vakna en sån här dag efter långresan, sa jag och tryckte ner markisen vid frukost. Vännerna hemma igen sen dom för elfte vintern bott och jobbat i Australien.

Strax därpå ringer telefonen: Nu är vi på Bergnäsbron, ska bli så roligt att få träffa er, säger hon.  Och ni kom igårkväll? Jo, då också. 

Trots alla välutvecklade tekniska system, mänskan spår och Gud rår, den här gången i form av dimma. Apropå tekniska system så har mobilmasterna visat sig störa fåglarnas inre kompass. I stället för till Jönköping kan en brevduva hamna Skellefteå. Och vad gör då dom tekniska systemen med oss?

Torsdag 12 april
Oh, en rund och lysande lampa genom gråvädret framåt kvällen! Är det solen? Jo, absolut. Och idag då? 

Tioåringen lurade upp farmor på ett uppblåsbart äventyrsbygge i badhusbassängen, hon som innan dess simmat bröstsim fram och åter flera gånger med huvudet högt och friyren i behåll. Hade dock ingen chans i den avslutande simtävlingen.  Mannen satt i fiket och läste Newsweek i väntan på oss.

Hemma slog simmaren
till med en fullträff
i våffelbranschen

Missade du BORN IN USSR i tisdags?- om barn som FOX  träffat när de var 7,14,21 och 28! Sök på svtplay eller FOX eller gå in på www. kunskapskanalen.se.

Onsdag 11 april
Fick ett brev med tydligt textad adress i eftermiddags. Det här är det sista, det satt kvar i hennes kollegieblock, skriver mannen som var livskamrat till kvinnan som delade sal med mig i januari 2008. Hon med sin stroke oroade sig för sambon därhemma som haft en hjärtinfarkt. Jag med min hjärnblödning minns en oväntad känsla av lugn mitt i det omtumlande.

Sjukvården tror att ögonfransarna växer inåt, skriver hon i det här sista brevet, och att det är därför jag har ont i ögat. Skulle önska att du var närmare mig ibland, fortsätter hon, du lärde mig att man måste säga ifrån. 

Och nu är det slut. Med livet, med oron, med kärleken och omtanken. Tänker på henne. Och på honom. Brevet landade i lådan i eftermiddags. Skrev klart lördagsspalten i förmiddags. En lovsång till våren, tyckte sambon.  Den gäller än.

Tisdag 10 april
Yrsnö, blötsnö och jobb, skriva, skriva. Idag har jag sett två blåmesar, sa mannen igår. Och i Boden sjunger bokfinken, rapporterade en vän. Bland andra vårtecken kan rapporteras att frissan snart dyker upp. Har haft henne i decennier. En frissa som gör som man säger byter man inte bort.

Senare. Älsklingspojken tio tog med sjörövarskeppet Black Pearl som han byggde på sportlovet, satte sig vid vårt köksbord och berättade om våren i sin by.

Och skrivandet? Jo, en tanke dök upp. En start. Och lite till och sen TV. Somnade vid ett-tiden fylld av liv och öden. Så levde de lyckliga,Född 2010 och sen FOX Born in USSR. Hur många mänskor ryms i ens huvud egentligen? Lindade mig som vanligt runt den närmaste, somnade så småningom.

ANNANDAG PÅSK 9 april
När dimman glider åt sidan visar sig solen. Tystnaden vilsam, nästan overklig. Ungefär som när jag under särboåren efter ett par veckor i Stockholm la huvudet på kudden härhemma och fick för mig att hörseln försvunnit.

Borde skriva, skriva. Först gym, bestämmer kroppen.  Du får inte försvinna, säger folk. Och sonen i söder tycker inte att lchf är nån bra idé för morsan som dock mår gott av att hålla blodsockret under kontroll.  

Kameluthyrarna runt pyramiderna i Egypten sa Sophia Loren om den kvinna som var jag. Sophia Loren, en italiensk skådespelerska från förr, berömd för sina kurvor. 

Och vart har dom tagit vägen? Kollade spegeln innan duschen igårkväll. Jaha. Ett par små gupp på en raksträcka. Var det allt? Men jag är nöjd, sa mannen.

Apropå tystnad finns den här dikten i min bok En bit i taget.

Inga ord, säjer vi
Det vore att ta udden av
hela samtalet

PÅSKDAGEN 8 april
Idag vill jag ha Hosianna, sa jag i morse. Hosianna är väl till jul, påminde mannen. Okey, Halleluja då, jubel ska det va! Inga katastrofer i sikte för tillfället, inte ens om jag kliver upp på en stol. Tvärtom!

Och kören i Överluleå kyrka sjöng rakt in i en och vi andra ljudade med så gott det gick medan solen bröt sig in genom kyrkfönstret, bländande.

Präst och ljusbärare klev ner i altargången och berättade om undret. Sen blev det som i Sankta Maria del Popolo i Rom. Vända sig till andra i kyrkbänkarna, ta varandra i hand och önska frid. 

Efter kyrkkaffe med vår gode bas från kören (en läsare som känns som en vän) svängde vi in till kyrkogården där min make och mannens maka vilar. Stenarna syntes knappt. Själva fick vi åka hem och fortsätta, gå en långsväng runt Bergnäset till exempel. Och sopa bort vintergruset från infarten.

Sno ihop några lammfärsbiffar med spiskummin, vitlök, mynta, persilja och fetaost till middag. Vo jär hä (vad är det) skulle jag ha sagt som barn. Känt igen ordet persilja kanske.

Påskafton 7 april 
GLAD PÅSK!
Den som går ut på stan idag kanske får sig en puss! Tips -ifall det inte finns nån i närheten.

Vet du vad det kostar att gå till doktorn i Grekland?
ropar mannen inifrån vardagsrummets läsfåtölj, hundra till trettiotusen euro i mutor! Jaså. Den unga doktor som kom direkt från stranden i shorts och bruna ben och sydde ihop ett litet sår sen jag slagit huvudet i en klippa på karga och sköna Folegandros i början av 2000-talet tog inte ett öre i betalt. Men stelkrampssprutan (ca sjuttio kronor) måste du tyvärr betala, sa han, annars får jag göra det själv och fortsatte: Jag sköter apoteket också och har ingen sjuksköterska heller, vintern är hård härute. It will be a little bit ugly (kan blir lite fult) fortsatte han bekymrat, och klippte bort lite hår för att komma åt såret. Om kvällen på serveringen under det stora trädet kom han fram: Hur känns det? Är allt bra?

Och dagens tillstånd? Ett barnavirus har hoppat omkring en tid. Det tycks även ge sig på vissa män. Någon doktor behövs inte, det går över med tiden men synd att det råkar vara påsk, lov och allt. Feberfri kan man gå ut ändå. Och pussas. Glida på skorna i tystnaden mellan öarna och prata med folk längs strandkanterna. Skotrar får inget fäste. Gasar, snurrar runt, styr mot skogen i stället.

Långfredag 6 april
Bjöd vänner på fiskmiddag igår kväll. De kom med påskliljor. Påsken en trivsamt avspänd helg nuförtiden. Släpvagnar lastas på i omgivningen och folk drar iväg mot sina
traditioner. Själva tar vi helgen som den kommer.

Vaknade i natt av mannens hostande. Stapplade upp och gjorde som jag brukade, pressade vitlök på en liten bit rostat och matade. Hostan tystnade tvärt. 

Stackars Jesus, sa älsklingspojken då han var sex och såg honom hänga på korset i Gammelstads kyrka. Men han kanske svimmade efter första spiken, fortsatte pojken.
Och flickan i mig ryckte till, mindes den egna barndomskänslan.

Idag är det friskt och solen solig som igår. Gör matsäck och drar iväg. Kan inte sitta inne en dag som den här.
 Fisken får se upp


  Själv skejtar jag iväg med skidorna

Man ska vara lagom glad som ung, enligt lyckoforskningen, annars kan det gå illa. Men efter femtiofem får man vara hur nöjd och tacksam som helst, sa dom.

Torsdag den 5 april, skärtorsdag
Himmel blå och solen varm. På väg mot Granudden för att hämta påskris sjunger en vårbäck. Vägarna är bara men än finns vinter kvar, vintervit. 

Mycket moln och en hel del snö, stod det i DN:s väderrapport om idag. En gång fanns en lokalredaktion i Luleå. Då tittade de ut och förvånade sig. Både vädret och nyheterna var bättre och intressantare på den plats där de befann sig. Långt bortifrån har man så mycket för sig. Om hur det är i Stockholm. Eller hur det är här uppe. Och visst, ibland händer det.

Det snöar i april
Lugn, det är bara vintern
som skakar sin yviga päls
Innan han hänger in den
i garderoben

Onsdag den 4 april
Man kunde önska sig en påskhare som skuttade över hemsidan. Det ville jag inte. Ändå skuttade hela sidan iväg och försvann.

Något hände alltså och den senaste månadens noteringar försvann, liksom presentationen. Jag svär aldrig. Men hade jag gjort det, hade jag gjort det idag.

Har meddelat hemsidans kundtjänst. Kanske dom kan trolla fram den igen? Annars blir det ett pyssel. En nystart. Suck och stön och slit och oj-oj.

Värre nystarter har man tvingats till. Du ska se att det blir lättare när det ljusnar, sa folk en period. Då ska jag skaffa svarta rullgardiner och aldrig dra upp dom, svarade jag. Men det blev faktiskt bättre. Och till slut blev det riktigt bra. 

Det som har varit har alltså farit. Men endast vad gäller bokstäver, bilder och meningar. Ingenting försvinner egentligen på riktigt. Och ännu växer blomrankor uppåt väggarna.

Halvvägs upptinad
blir jag stående
med blöta skor
och ett förvånat hjärta
   skrev jag häromdan.

Droppen fyller sig
med himmel
Sen
faller
den
      *
Din hud är sådan
att sutte den
på ett strövområde
skulle den vara
fridlyst
  
De två dikterna finns i En bit i taget. Och nu ska jag ut och träna bort lite stress. Skriver snart igen!

Mitt HJÄLP-rop i morse till 123minsida.se: Ge mig orden tillbaka, ge mig bilderna!! resulterade i ett långt mejl på spanska. Kontentan tolkade jag snabbt:  Vi firar påsk från och med imorgon! Ett på italienska anlände strax därpå. Kan dom inte spanska i Sverige, förstår dom kanske italienska, tänkte  väl hemside-reparatörerna.

Apropå Om mig så har jag skrivit en ny presentation. Den påminner om den gamla. Men somligt är nytt. Ungefär som mitt hus. Mitt arbetsrum. Jag trivs. Jag älskar mitt liv. Har lagt nytt och vackert golv med det gamla som grund.

Har du hört vad som hänt? sa jag kompisen i telefonen, hemsidan försvann! Och jag brukar tappa bort mejlen, svarade hon. Runt jordklotet färdas en massa skrot och så kallade viktigheter som mänskan skickat upp. Dimper ner i en tid och på en plats där ingen vet vad det handlar om.