Glad midsommar!
Årets ljusaste natt
doftar ungersk syren
klicka och kolla
**
Det är först då fågeln kastar sig ut i den fria rymden, som den känner att den har vingar.
Cosima Wagner
När plan A misslyckas har vi alltid resten av alfabetet, Leosje
Titta aldrig ner på någon, såvida du inte håller på att hjälpa honom upp. Jesse Jackson
Vad du än gör, ta med dig hela ditt hjärta. Konfucius.
Glad midsommar! önskar jag dig som tittar in.
Midsommarafton den 22 juni 2018 och vädret kan man inte styra. Däremot vilka kläder man tar på sig i rådande väder.
Första blomman på Finlands Vita Ros har slagit ut, rapporterar mannen. Från och med söndag: Soligt och fint.
Eftermiddag
Hämtade kubanska småflickorna som fått spritt nya regnkläder och stövlar till och körde iväg till Hägnan. Inget problem med parkering. Och spruta vattenpistol på oss var inte aktuellt, det som kom, kom ovanifrån.
Midsommarstång kläddes och restes och spelemännen stod under det lilla taket oavsett regnets h men flickorna från Kuba och vi tittar på, sen hittar de en dagiskompis som står i under den stora granen
hitta en dagiskompis, fika med mannens dotters familj i en lada medan regnet dånade, locka på kor, titta på hästar, följa med morfars tolvåringar upp i logen och hoppa ner i höet och byta om i bilen så att rutorna immar igen när alla andra åkt hem.
Och nu hoppar flickorna på ett ben och sjunger egna visor på spanska om dagens äventyr. Hur roligt får man ha en regnig midsommarafton?
Vi hade kunnat hamna i tidningen men då behövdes tillstånd från föräldrarna och de var hemma och grejade med allt de inte hinner när de jämt jobbar.
Fast inte just idag. Idag har vi turen att få ha de allihop på middag.
Jag förstår inte, sa deras mamma, det är bara i Sverige man går ut i vilket väder som helst.
Morgon
-Vad gör ni, sa mannen till kubanska pappan.
-Vi är i tvättstugan.
Mycket behöver göras i ett hem och en enda dag ledigt har de av i en lång räcka arbetsdagar.
Vill flickorna åka med oss till Hägnan? Så klart de vill. Där träffar de också mannens dotters familj.
Sen blir det middag här. Enkelt. Köpa grillat på Konsum. Sill och sånt har vi.
Torsdag den 21 juni 2018, sjutton grader mitt på dan och sol med snälla moln. Året knatar på. Idag är sommarsolståndet här, årets längsta dag.
Senare
-När ska vi ses, imorgon? Eller lördag? Eller söndag.
-Jag har gjort en Västerbottenspaj.
-Åh, då kommer vi imorgon.
**
Å andra sidan håller sig pajen till på lördag.
Och kubanska familjen är bara ledig i morgon.
Kväll
Innan maten ringer SIFO.
LKAB hade beställt en mätning, de undrar vad folk vet och tycker och tänker om bolaget.
Vad är det första du tänker på när du tänker på LKAB? undrar kvinnan som övertalat mig att vara med och svara.
Jag tänker på min sambos härliga dotter, hon jobbar där.
Detta svar är rätt till hundra procent.
Resten visade hur lite jag egentligen vet. Däremot tycker jag en del. Och tänker : Varför flyttar man en backig stad till en myrmark. Så kallt, tänker jag. Vi och Myrheden. Kallast i Sverige.
**
Mitt på dagen
Hur gick det med premiärturen till Piteå?
Jo, berättar kära kompisen från Jokkmokk som planerar en långresa genom Europa i den gamla husbil av märket Mercedes om hon köpt, låtit reparera och besiktiga.
Premiärturen blev nästan 400 kilometer. Oplanerade händelser inräknade.
I september bär det iväg och kommer hon sig inte till Marocko så tar hon vintern på Kreta i stället. Kreta låter bra, tänker jag.
Hon åker inte ensam. Katten blir med. Nya gardiner blir det, av annan kvalitet. Kattens klor gick igenom de andra.
Denna min kära kompis, författare, konstnär, fotograf
åker inte bara för att åka. Återseende, ett viktigt skäl. Hon var barn i kriget, i Tyskland. Efter kriget bodde familjen i flyktingläger i Frankrike bland annat.
Det vore bra att få sponsorer, säger hon. Men hur gör man?
Morgon
Nu är det bättre, sa jag. Men nog är det svullet, konstaterade mannen, har du några planer för idag? Göra så lite som möjligt.
Ute sitter skatan i gräset och funderar. Orkar jag? Är det mödan värt? Funkar ledbanden? Jo. Ett djärvt skutt upp även idag och karusellen kör igång och snurrar runt. Hon är stark, skatan. Näbben vass. En liten bit talg får hon med sig ner i gräset. Sen kommer blåmes, talgoxe och sädesärla och pickar i sig rester.
Mannen iväg till stugan, gräset växer även där.
Jag läser om Eva Rydberg i DN:s lördagsbilaga "Fy skam, vilka människor som hade hand om barn, säger hon på omslaget. Skratt och bus blev vägen ut ur mörkret."
När mor fick anställning på en påsfabrik placerades lilla Eva på barnkrubba, föregångaren till vår tids förkola. Hon kände "avgrundsdjup förtvivlan". Även hemma fick hon stryk. Hon trodde att alla barn hade det så.
Pappan hade tbc och för att inte smittas låg hon de tre första månaderna av sitt liv på Flensburgska barnsjukhuset. Lilla Eva var just hemkommen därifrån. Hon minns den ljusblå sänghimlen som omslöt henens babybädd och hur tråkigt hon hade det.
-Jag låg där och tittade i taket. På något sätt hörde mor mina tankar. Hon kom in till mig och hängde upp en tidning, så att jag kunde ligga och plocka med sidorna.
När hon blev äldre frågade hon modern om händelsen.
Eva Rydberg berättar: Det var så det var, sa mor och jag kommer så väl ihåg känslan där i himmelssängen."Åh, vad trist jag har". Det måste hända något!
ETT TIPS Eva Rydberg är värd i programmet Sommar i P! den 30 juni.
När jag en gång var barnvakt till en bebis på två månader hände nåt liknande.
Hon har nog ont magen, trodde mannan.
Gå ni och handla, sa jag, det ordnar sig.
Hon har helt enkelt långtråkigt, tänkte jag. Tog fram ett småbarnspuzzel och ställde upp det som en tavla fram för henne. Ett rött hus, blå himmel, grönt gräs, träd. Solen gul
Bebisen tystnade tvärt och granskade bilden noggrant. Tills hon kunde den.
Då plockade jag fram en tidning.
Onsdag den 20 juni 2018, sexton grader, sol. Träden viftar med grenarna. En applåd.
Det nya året fortsätter som min gamla svärmor: Tar en dag i taget och tar den som den kommer.
Senare
Ska vi gå och lägga oss? undrar han från tevesoffan.
Ja, klockan är i varje fall mycket, konstaterar jag som sitter här.
Jag ska då tvätta håret, säger han.
Det är nästan tio år sen han kom och flyttade in.
För mig är det fortfarande ovant med karl som pratar om att tvätta håret.
Och kör hårtorken!
Gonatt till dig som tittar in. Sov gott! Ses imorrn.
Kväll
Viktigast är kärleken. En adelsdam kan bli kär i en åsna. Med lite trolldryck kan synen förändrats. Från älskad till hatad. Från blå himmel till en grå. Från att bli bortgift till att få den man vill ha och hur viktigt det var att tänka på att roligt.
Och det finaste med En midsommarnattsdröm var att se den tillsammans med familjens yngsta. Lillasyster, storebror och hans flickvän. En flicka som gick rakt in i hjärtat direkt.
Att hitta på nåt med dem och se hur mycket de tycker om varann. Trallande gick vi genom Hägnan mot bilen och dirigerade en kvinna ut från parkeringen.
Jag är inte världsmästare, sa hon. Som mannen fast tvärtom.
Hemma väntar sonen och har inte bråttom. Tänk att stå i sommarkvällsljuset, ha de sina omkring sig och höra dem prata på ett trevligt sätt om sånt som rör sig deras liv och veta att även sonen i söder och hans fru har trevliga dar framför sig.
Innan middan
Var är ni? undrar jag.
Vi står nu här och tittar hur Valkyria backar mot bryggan och vi ser honom, han står där, berättar mannen och lillsyrran tar också emot.
Han skulle sluta klockan15 idag, sommarjobbaren våran men det bogserbåten som styr.
För fyra år somrar sen försökte han förgäves lära farmorn sin att dyka. Ryggen åkte upp. Det var nåt med tyngdpunkten. Men det är tur att du flyter, tröstade han, då drunknar du inte.
Eftermiddag
Ta med varma kläder tipsade jag inför utomhusteatern med barnen/ungdomarna. Flickan har shorts på och jeansen med. Hon vet mer än jag.
I väskan knytskor.
På fötterna ballerinaskor.
Myggstift blir bra. Och varma filtar.
Solen är med. Inget regn förväntas.
Förmiddag
Mannen står i hallen och detaljgranskar innehållet i de svarta sopsäckar som jag rensat ur från mina garderober. .
Det som ska köras till Kronan och slängas i brännbart. Han ska ha det som trasor i garaget. Hans garderober är hans.
Fina undertröjor, säger han om de vita linnen som blivit för stora för mig.
Han kom nyss från stan med två sorters gele att stryka på mitt onda. Ont och ont. Värre har man prövat på.
Jag tar och dammsuger säger han. När det är gjort sitter han i läsfåtöljen med Ivans krig. Det tar på krafterna, ser det ut som.
Tyst städar jag allt som inte låter.
Önskar att det stod sig.
**
Igår kväll
Åh, jag glömde sätta fram vattnet.
Det gjorde jag, sa han.
Vilken tur att du finns, annars skulle jag ligga här och torka ihjäl.
För ett glas vatten? skrattar han.
Bildligt talat, sa jag.
Morgon
Det jag hållit på med de senaste dagarna, kan det vara en rest från barndomen? Så här års stod de på knä igen, mammorna. Och skurade.
Innan dess hade de hunnit baka sju sorters kakor och bullar och cyklat med tvättlasset till ån där en tvättstuga fanns och en brygga. Ingen tvättmaskin.
Man hade tur. Man var bara barn då.
Midsommarafton 1964 firades den 19:e. Och där stod han i pojkgänget på andra sidan dansbanan i Sikfors. Den långe ljuse. Hoppas han bjuder upp, tänkte jag. Och han kom! Aldrig hade någon dansat som han. Trettioett år och två söner hade vi tur och fick.
Ikväll ska vi se En midsommarnattsdröm på Hägnan i Gammelstad med nästa generation, flicka, pojke, flickvän.
En lustfylld, romantisk förväxlingskomedi ute i det fria. Av William Shakespeare, översättning av Göran O Eriksson. Regi och bearbetning Olle Törnqvist. 2 timmar och 15 minuter inklusive paus.
Tisdag den 19 juni 2018, tretton morgongrader och mulet, det ska bli regn, ett regn som ger sig, lovar SMHI. Det som kom igår gjorde trasten glad, hon drog upp stora fina maskar ur gräsmattan vid elva i ljusan kväll. Äntligen nåt till ungarna.
Kväll
Även idag har mina ben stampat och gått. Här inne. En naturlig sak. Om det inte vore för sportskadan runt knäet. Dansa tre och halv timme i fredags, inget problem. Om man bara tagit det lugnt dagen därpå.
Mannen snäll, hittar en tub Reparil som jag använt vid ett tillfälle, morgonen efter klättringen uppför och nerför Sri Pada,5 500 trappsteg i början av januari 2016.
Efter livets mest fantastiska frukost fick benen bada i Reparil. I förebyggande syfte. Vi hade bokat in tre dar för rehab på ett hotell i en stad fyra timmar bort över bergen där solen varje dag röd och grann gick ner i Indiska Oceanen, men benen endast lite stela nerför trapporna. Dag två, normal funktion.
Öppnad tub håller i sex månader, står det på tuben. Står det varför, undrar mannen.. Själv är jag rätt säker på att dess läkande verkan vid det här laget har dunsat bort.
**
Igår lämnade vi en stor säck kläder till Myrorna. I rummet rådde lavinrisk. Tusen rosor till frivilliga krafter, mest kvinnor, som orkar öppnar säck efter säck utan ett öre betalt. Som sorterar och fixar och grejar, hänger upp och skriver ner priset, en liten summa.
Här i hallen: Två stora säckar brännbart att köra till Kronan. Diverse möjligheter som mannens dotter ska få titta på. Hon kan ju ha det i stallet, sa han. Även andra kan få titta, säger ja eller nej.
Eftermiddag
Hon var väldigt systematisk, sa mannen om sin fru i början. Med sorg och längtan i rösten.
Om du beskriver mig som systematisk ska jag spöka för dig, sa jag.
Vad var det då som hände idag?
Efter alla dessa år fick jag såväl en påtaglig längtan efter ordning och reda i det skåp ur pappas första möblemang.
En känsla som återkommit efter varje städförsök samt för första gången en tydlig vision om hur detta praktiskt skulle kunna se ut.
Maken och jag fick det fina snickrade skåpet i det första hus som växte upp här på Trollheden. Det som råkat bli vårt. Dessförinnan bara små tallar och renlav i sanden.
I ett tidningsutklipp från Kuriren står grannen som nyligen gick till det eviga och maken som hann bo här med mig i tjugosju år, böjda mot några gröna strån i sanden, en tuva närapå.
Det var möjligt att så i sand, hade de läst men det enda som kom var nyckelpigor i brunorange, de var skickliga flygare.
Pappas skåp snickrades på trettiotalet, han tog hela möblemanget med sig när han gifte sig med mamma, tio år senare. Skåpet stod i huset som morfar och andra byggt på den utdikade myren norr om byn. Huset som senare revs när den närliggande landsvägen breddades, den skulle funka även som landningsbana. Det bästa som hänt, tyckte vi alla. Det nya var nytt och bodde närmare allt och stod stadigt på sand.
Mitt första minne. Jag står på tå och sträcker upp armen för att nå en skål med sött. Hur högt var skåpet?
Jag har mätt det förut. Nu mäter jag det igen. Skåpets höjd 116 centimeter! Hur liten var jag som inte nådde?
Genom alla år som skåpet bott hos mig har det varit en förvaring av mina så kallade korta varor. De man drar av sig eller på sig innan man helt och hållet gjort det ena eller andra.
De är bra på att hoppa runt dessa korta varor, bäst man lagt dem på plats ligger de på en annan hög. De är väldigt sociala och flexibla. Kan till och med byta hyllor med varann.
Det låter som kvantfysik, säger mannen.
När vi flyttade hit var jag väldigt ung, yngst i kvarteret. Idag är jag en av veteranerna. Det är nu man får visioner!
Öppnade skåpets båda dörrar i morse och föste ut alltihop på golvet. Näää, tänker jag. Inte igen! Då kom den. Visionen.
Det måste finnas sätt att hålla de korta varorna på plats, tänkte jag och beskrev visionen.
Mannen kollar kataloger. Där! Han hittar dem på Clas Ohlssons.
Den där visionen. Kan det vara ett tips från ovan?
Morgon
Han är fullständigt galen, sa mamman i vår Sri-lanka-familj när hon ringde igår och sa om den som tror sig ha hela världen i sin ficka att leka med.
Vi är vänner sedan åttiotalet, då i Luleå. Sedan barnbarnet kom bor de i Texas.
Texas, den stat med säte i Austin som inkasserat mest pengar från regeringen för sin politik. Knackat på i familjer som bott och jobbat i USA i många år, tagit föräldrarna med sig och lämnat barnen kvar.
Den stat där Luleås kommunalråd Niklas Nordström (S) när han invigde ett kontor i Austin möttes av: Welcome home.
Av alla stater i USA, valde man att bli vän just med den.
"Denna nolltolerans är grym. Den är omoralisk, säger Laura Bush, tidigare presidenthustru till George W Busch.
-Vi har bildat en organisation för att kunna ta hand om barnen när föräldrarna skickats till fängelser eller direkt till Mexico. berättade vännernas äldsta dotter, statistiker som engagerat sig. I ett före detta Walmat-varuhus finns nu tvåhundra barn.
När vi jobbade för Obama, då var vi stolta, sa hon.
Nu skjuter de mot immigranter och skiljer barn från föräldrar, några så små som ett år.
Jag hatar att se barn skiljas från föräldrar, säger Melania Trump.
42 grader idag, berättade Sri-lanka-mamman igår.
Ska man gå ut och jobba i trädgården, ska man göra det före sju och efter sex.
Själv ska jag fortsätta med att röja i garderoberna.
Måndag den 18 juni 2018, häftiga skurar i natt och i morse, kamp mellan värme och kyla och resultatet? Fåglarna glada och graderna femton.
Senare
Provade kläder. En djurisk sak som mannen köpte på Gotland för fyra år sen. När ska jag använda den? När vi är ute och fin-går på stan, sa han. Det har vi inte börjat med än. Drog på den ikväll. Han reste sig från soffan. Sen: Garderobstädningspaus.
Sov gott du som tittar in. Ses imorrn!
Kväll
Har du ett nytt skrivbord, sa älsklingsflickan min senast hon var här, sträckte ut handen och kände på ytan.
Din farbror hade det när han var liten, nu är han 46. Men du har väl inte sett skrivbordskivan förut.
Idag är det garderobernas tur. Röja kräver beslutsamhet. Då hittar man igen sina favoriter. Såna som man alltid använder.
Ifall elen strejkar måste man ha kläder nog att klä sig varv på varv i och inte slänga nåt. Och under sista varvet krypa in i den röda mjukiströja som jag inte använt de senaste femton åren. Där ryms ett helt gäng.
Eftermiddag
Har varit med dig i huvudet sen sju, i störtregn och gungande vågor, ringer jag till sextonåringen min och berättar vid fyra-tiden. Och hur var det?
Farmor bara ler när hon nu sitter och minns hans röst. Jätteroligt och först jobbade jag på ena båten, sen på den andra.
Bättre kunde det alltså inte bli, sommarjobbet han sökte och fick. Och i morgon ska jag sova över på båten för att slippa pendla, berättar han.
Hur blir det på onsdag i sena eftermiddan då? Ja, då är jag ledig, berättar han. Alla tre hänger alltså med oss till Hägnan och En midsommarnattsdröm. Wow! Triss i lycka!
Jag tror att det är treklöver som betyder tur, för det finns ju så mycket lycka, sa pojken när han var sex och vi böjde oss ner och letade fyrklöver utan att finna. Och farmor hade just fått börja köra bil igen efter hjärnblödningen.
Idag på Willys kom far- och morföräldrar med vagnarna fyllda av sånt som barn tycker är roligt och gott. Minns när jag gick runt, köpte bollar. hopprep, drakar, piltavlor, freesbe, simfötter, cyklop.
Att barnen växer upp, det måste man acceptera. Man har ju ändå få ha dem hela vägen. Men att barnbarnen. Då går det undan! Man måste passa på, vara med, hålla om.
Förmiddag
Läser ut Lena Ackebos Kära Barbro. Barbro en egoistisk kvinna som har allt men vill ha mer. Fortsättning på Världens vackraste man där omtänksamma systern Mona äntligen fick sig ett liv med kärlek.
Sen röjer jag garderober för att få utlopp för min frustration över den där Barbro som kommer och tänker förstöra. Har ställt mig på kö på biblioteket för Darling Mona.
Du vet att det är fiction, som vännen sa när jag blev upprörd efter filmen Mandarinodlaren.
Kuriren idag. 127 av sjukhusets vårdplatser stängs i sommar. Ledningen beskriver läget som kärvt men under kontroll. Vissa avdelningar slås ihop. Lung- och infektion till exempel. Hur tänkte de då?
Söndag den 17 juni 2018, arton grader i morgonstunden, sol, sol.
Kväll
Vad är det viktigaste i sjukvården? Människorna! Hur behandlar man de som jobbar där? När någon funderar på att söka sig därifrån, gå till ett annat landsting till exempel, vad säger ledningen då?
Säger de vad tråkigt? Vi behöver dig? Vi är så glada för att du jobbar här? Vad kan vi göra för att du ska trivas? Vi behöver din kompetens?
Nä. Chefen säger jaha. Ja, det är ju ditt beslut.
Mitt på dan har jag läst ut Förlåten av Agnes Lidbeck.
Det var den hon skrev först, läste jag nånstans. En bok som gick in i mitt hjärta.
Hyllades för sin debut, Finna sig. Väldigt exakt, karg.
Mitt på dan kommer hockeyhjälten hem med ditlimmad tand, ett provisorim. Du ska vara försiktig, sa tandläkaren, en kvinna. Den gamla limningen höll i trettio år.
Apropå lim.
Ur allt hör ihop 2014
Men korten sitter där de sitter och inget sitter löst. Kusinen hämtar en vass kniv och skär försiktigt loss dem. Bilderna jag klistrar in nuförtiden kan lätt flyttas och tas bort. Limmet är svagt. Följer samhällsutvecklingen.
Och nu går mannen ut och klipper gräsmattan. Det är roligt, tycker jag. Han klipper den lite hit och dit i böljande mönster. Jag i raka linjer.
Man vet aldrig allt om en människa.
Lunch äter vi ute på altanen. Han med fil och sylt som vi plockade när sylten var bär. Själv har han rensat, kokat och sockrat och strött musli i.
Hon en halv tunnbrödsskiva med smör och två nykokta skivade ägg med kaviar på.
Efteråt: En rå morot. Eller en bit rå kålrot, eller ett par skivor rå palsternacka. Enzymer som bukspottkörteln behöver. I stället för Samarin.
Morgon
Väckaren väsnades redan halv åtta. Igår blev mannen en hockeyspelare. En framtand som limmats dit för länge sen har lossnat. Jourtandläkaren finns i stan, öppet 10-11 och innan dess måste hockeyspelaren ha frukost och sitta länge på ett visst ställe med DN.
Jag sätter mig med kulturdelen. Halvvägs upp ur läsfåtöljen
böjer jag mig fram för att kolla skillnaden mellan vänster knä och det högra. Det snurrar till. Som när jag vred på huvudet i sängen för att somna om. Skyller på gårdagens Ipren.
Det är spännande att leva. Nu har det snurrat, som folk sa i min barndom.
Apropå talgbollar blev de populära när mannen skulle lyfta bort dem för säsongen. Mata ungar tar på krafterna.
En dag flög skatan dit och efter flera försök lyckas hon med risk för att fastna i talgbollsnätet under den vådliga balansfärden hacka loss bitar av fett, mycket flaxande i svart-vitt blir det och allt gungar. Det snurrar väl till i huvet.
Ner i gräset stegar hon fram, pickar i sig och lyfter. Här fanns det talg, konstaterade den stora vackra duvan. I morse satt där en liten igelkott. Ryktet går.
Lördag den 16 juni 2018, solig morgon, sjutton goa grader.
Senare
-Hur känns det? undrar han och jämför det ena knäet med den andra.
-Med Ipren känns det bättre.
-Det ser svullet ut, säger han.
-Jo.
-Att du inte sa att, säger han. Och du kunde inte stå still. Nä.
Börja om från början. Med läkningsprocessen.
Kväll
Det ser ut som smörblommor, säger mannen. Ja, lovar jag, smörblommor är det. De är fina, säger han.
Vi sitter på altanen och äter. Det glittrar i gräset och träden.
Intill vinterns hårt prövade ölandstok har ängsblommor samlas. Så vi ska glömma det fula.
Middan hittade jag på.
Trehundra gram lax i bitar. Salt och citronpeppar på. Kokas i den creme-fraiche som råkat bli kvar som slattar i ett par burkar. Kollar om laxen är klar, häller frysta ärtor över samt gräslök som mannen tog in från pallkragen och klippte.
Efter maten håller mannen en föreläsning om vad man ska göra med båtflyktingarna som nu finns i läger i Grekland och Italien så att det ska bli rättvist.
Förutom ängsblommorna runt den hårt prövade ölandstoken växer blå förgätmigej.
Inne i huset informerar mannen att Island i VM i fotboll i Ryssland spelat oavgjort med Argentina.
På andra sidan gamla grannens häck jobbar två yngre människor, syskonbarnbarn till barnlöse grannen. Tror vi. Med att få igång hans stora självgående klippningskunnige igelkott.
Men den vet inte vad den ska göra när inte husse är där.
Mitt på dan trampar vi iväg till stan och årets Pride-festival i Stadsparken. Mycket folk överallt, flaggor, fin stämning. En ung pappa med stolta föräldrar-parollen bredvid tonårsdotter i blått hår. Äldre människor, Folk överallt ifrån. Och kyrkan bjuder på kaffe, en sorts återbäring på kyrkoskatten, sa de. Varje demokratiskt parti finns här.
Det är bara dom som håller en sorts linje, tycker mannen om Centern när vi går förbi den grönaste montern. Gå dit och säg det då, sa jag. Vi gjorde deras dag, sa han sen. Det handlar om hjärtefrågan. Hur vi behandlar flyktingar, familjen från Kuba till exempel.
Hur de jobbar och kämpar, hoppar från tuva till tuva. Hoppas på fast mark.
Du stod och provade en svart klänning, jag minns hur förskräckt jag blev, säger en bekant från högskoletiden strax därpå. Och jag som bara bytt matvanor för att slippa få diabetes.
De säger att godaste lunchen är här, berättar en bekant i parkens ytterkant om Kongo-kvinnans nylagade mat och spanar efter sitt gäng. Och där är de!
När vi tillbaks efter ett ärende får oss stadsparkens bästa mat, slår vi oss ner på en bänk med en äldre man, finklädd. Från Eritrea. Kom för sju år sen. Tre barn på universitetet i Angola. Pappa stolt.
Och här sitter vi och äter utan att dela med oss. Vilka är vi egentligen? Lär vi oss ingenting? Han ser glad ut ändå.
Mitt i parken en länsstyrelsebekant som säger: Vad läänge sen! Det var på Willys. För några veckor sen.
En kvinna som i vintras fick uppleva ett mirakel kommer fram, rosig och fin.
Ha cancer överallt och bli friskförklarad. Guds gåva i vetenskapens skepnad. I det här fallet immunterapi.
När hennes samlade sansade doktor kom in i väntrummet för att hämta henne och berätta hoppade han, studsade, glad som ett barn. Det passar inte alla med det passar dig, hade han sagt. Nu är du frisk!
Innan paraden blir det uppvärmning. Dansa ni med! sa artisten till publiken. De sitter på bänken och tittar. Kom fram! säger han till mig. Men jag står och dansar där jag står. Behövs inte, sa han till mig och en yngre kvinna med bättre skor och ledband om detta att kliva fram.
Borde kanske inte hållit på i dessa platta sandaler. . Med gympaskor hade vi gärna gått med i Paraden.
För detta självklara att varje människa måste få vara den hon/hon föddes till att bli.
Morgon
Somrigt och härligt. Det rör sig hos grannen på andra sidan häcken. Han som gick bort vid nyår. Hoppas på en barnfamilj. Ännu ingen annons.
Ska ta oss en sväng till Pride-festivalen som pågår i helgen. Jag skulle inte tillåta mina barn att bli gay, sa en kille. Jaha, sa jag, så du tänker döma dina barn till ett liv utan kärlek. Nä, sa han, så klart vill jag inte det.
Från danskvällen
-Nä, sa jag efter uppvärmningen med mannen och Damernas-skylten igår kväll. Jag ser ingen att bjuda upp.
-Där står en, tipsar han och det är inte vem som helst. En stjärna på dansgolvet. Vara först på honom, då måste man ha tur. Maken och han hade en historia ihop år 1995. Han gav oss hopp.
Några år senare bjöd han upp, kände inte igen mig men glömmer aldrig maken. Han kom ihåg min farfar, berättade barnbarnspojken som mött honom i ett annat sammahang.
Hittar man en så hittar man fler och även på Herrarnas är fart. Även nya dansörer dyker upp, dansprocenten hundra. Nog är det härligt att leva. En pratar lyriskt om Malugnsveckan, sammanhållningen, drickat. Under paus kom en annan fram och sa nä, inte dit igen, jag gillar inte drickandet.
Det regnar, säger en dansör om skurarna. Då brinner det inte, sa jag.
Idag har du satsat på dansen, konstaterade den som brukar säga nåt klurigt som jag normalt brukar svara på. Han verkade nöjd.
Efter nån timmes flöde där Jive lyfte publiken immade fönstren igen. Nu går vi och öppnar en dörr ut från den här bastun, sa jag. Världen inte längre grå. Ljus är den och vacker.
Ingen dans under midsommar, sa jag till en dansbekant sen länge. Joho, vet han. I Fromheden. Det låter långt bort, sa jag, i så fall man måste man ordna inkvartering. Och så långt vill vi inte gå.
När sen danskvällen är slut och mannen byter fil och passerar alla andra suckar jag, glider ner på sätet, vänder bort huvudet. Reprisernas repris.
Att du fortfarande tycker att just du har rätt till gräddfil! Den av dina egenskaper som jag tycker allra sämst om!
Jaha, säger han, kör förbi den siste i raden.
Bara att skriva det där gör mig upprörd. Men helst minns jag hans goda, ja rent av ljuvliga sidor.
Fredag den 15 juni 2018, morgonen hade regn i sig men på förmiddan drog himlen av sig det grå.
Apropå tårtor och andra omtänksamma gärningar.
Hur blev det igår? Den första skolavslutningsdagen i gymnasiet för ensamkommande M. Tyckte klasskompisarna om tårtorna som han beställt och tog med? Jodå. De gick åt.
Sen plockade var och en fram sin egen mat, vattenmelon till exempel och ingen bjöd honom att smaka.
Det är nånting som inte stämmer.
I det här fallet sexton-sjuttonåriga flickor. Har de inget folkvett? sa mannen.
Eftermiddag
Stiga upp halv sex, åka iväg till Den blomstertid nu kommer och vila middag efter lunch och vips har dagen blivit dubbelt så lång.
Ikväll ska vi svänga i Björknäsparken.
Morgon
På väg till morfars gossars skolavslutning är trafiken gles, som den brukar vid 7-tiden.
-Men vad gör du här, säger en granne som bor uppe i nästa område, när vi letar oss några sittplatser till gossarnas föräldrar och deras farmor med karl, cirka fem mil bort från vårt hemma.
Grannen brukar säga hej när jag cyklar förbi och ibland har vi bytt några ord.
Hans fru säger att dig har jag inte inte sett på väldigt länge, jag brukar bara vara på baksidan.
Och där är ju inte jag. Hon är i min ålder. Jag minns hennes mamma.
Vi sitter i en idyllisk byaskola som räddades 2016. Föräldrar, mor- och farföräldrar och syskon så många att nya stolar bärs in. Skolbarnen längst fram. 1-3:an till höger om mittgången, 4-6:an till vänster och upp på scenen och sjunga, var sin gång.
Vad bra du sjöng, sa jag till en kille som sjöng solo till Lucia. Då blev han generad. Idag bara glad. Och här var det barnen sjöng Den blomstertid nu kommer. Tur att man fick ta i igår, för kung och fosterland. Som det hette förr, när det inte var nationalistiskt.
Femteklassarnas föräldrar bjuder på hembakt tårta, alla ser fina ut och goda. Mannen älskar det söta.
Under fikat tar jag kort på morfars pojkar. Se lite lättade ut, ber jag. Senare hör jag en kvinna som kanske är farmor befalla: Nu måste ni se glada ut, det är ju sommarlov!
Det är lite blandat, det där. För många. Inte lika många att leka med. Och alla barn har inte föräldrar som kan ta ledigt i sextioåtta dar.
På väg hem, ovanligt biltätt från byar och samhällen och det mulna spricker upp, himlen blå. Längs vägen tar vinden i. En halv grad varmare, rapporterar mannen bakom ratten.