Välkommen!

Den här bilden togs på min gård den 30 juni 2017 En kamera som min med 8 M (måttligt antal pixlar) visar även själen. *** Det ska vara lätt att kontakta dig, sa en läsare. Mejladress: anitab.nilsson@hotmail.com Mina tel.nr. 0920-12631, 0730-910929. Postadress: Anita Nilsson, Snasavägen 1, 972 51 LULEÅ ** NOTERINGAR - en sorts blogg. Längst ner på sidan.

OBS. Barndomen har flyttat till en flik. OBS

Lyhörts omslagsbild togs 1998. Då hade jag skrivit i NK i 8 år.  Ikoner byts inte ut, sa de om bilden. På bokens baksida finns dagens jag.  Även porträttet ovan togs sommarn 2017.      

I GP ingen bild de första tjugo åren. Jag scannar över VG-sidan med blicken, sa läsare, och stannar till när du är där.

Lyhört313 sidor och innehållsförteckning längst bak i boken - finns hos bokhandlaren och på nätet, du kan även beställa den och mina andra böcker - se fliken Köpa böcker.

Kort presentation    

Korta bitar, intas endast några få i taget. Toppen att ha med sig i sängen, säger läsare. Särskilt de som läste mina spalter i tidningarna. Som bok med innehållsförteckning och två års samlade spalter har man tid att reflektera, säger de. 

Tänk att man lyckats skapa den ideale sängpartnern.

Ny-läsarna rusar ofta fram, lite för ivriga, drivna av nyfikenhet. Hur ska det gå? De där två, håller det?     

Korta texter, berättelser. Personliga. Poetiska. Mycket mellan raderna. Om relationer och vardagens detaljer. Världen. Resorna. Dansen. Stillsam humor, vässad penna, skrev Btj-recensent. Makten darrar. Och livets sköra tråd.  

Först är du långt ifrån, sen närmar du dig och snart är du alldeles nära, sa en läsare.                        


                                          ***

VERKSFÖRTECKNING  

Mina elva böcker samt de viktigaste antologierna m m. 

Nu hittar du den i fliken till vänster, tillsammans med BANG - om ord.        

     
                                    ***         
      

Ibland hör läsare av sig, ofta när man som bäst behöver det.

Medan jag våndades under arbetet med Lyhört i våras kom ett brev från en läsare från Motala.    

" Först läste jag och blev djupt berörd av "Efteråt" och rekommenderar den för alla som förlorat en livskamrat.  Nu har jag just läst "allt hör ihop". Jag förundras och jag skrattar. Du skriver så BRA! "                                    

                                    ***                            

Blev medlem i Sveriges Författarförbund 1988. Två böcker av litterärt värde krävs. Skrivandet som yrke tog alltmer av min tid.    

Den 19 juni 1991 lämnade jag den fasta och statliga anställningen har sedan dess levt på mitt författarskap, ett träd med många grenar, kvistar, löv.    

Då hade barnen lyft mot egna liv, arton och tjugo år unga. Hade jag anat att maken redan 1995 skulle gå till evigheten, hur skulle jag då ha vågat?

Om jag ångrat mig? Inte  en endaste dag! Har man fått gåvan ska man använda sig av den, sa maken som trott att han gift sig med en kontorist.

Det sägs att jag är rolig. Det beror på. Läsaren skriver minst halva texten.

Mina böcker och texter har använts i ett tjugotal antologier, tonsatts och som texter på vykort och almanackor och i andra sammanhang, bland annat på högskoleutbildningen och i riksdagen.

     
Det häftigaste med att skriva är just språket. Och vad annars har jag skrivit? 
Klicka på böcker, längst upp till vänster.

Apropå kärlek spelar barn och barnbarn i en särskild division och alla på guldplats.

Älskar min plats på jorden här på Bergnäsets tallhed, ett par kilometer från Luleå centrum. Nära Trolltjärn.
    

                                       **

Övrig information:
Debuterade 1985 på Bonniersförlaget Viva med diktboken I stället för rapport och erhöll
Norrländska Författarsällskapets Rörlingstipendium samma år, numera benämnt som Norrlands författarpris. Delar av debuten blev ett TV-program med samma namn.     

Har även erhållit Luleå kommuns kulturstipendium, Norrbottens kulturpris (från Ragnar Lassinanttis fond) samt en antal rese- och arbetsstipendier från Författarförbundet, Författarfonden samt Författarnas Fotokopieringsfond.

Vill du veta mer? Under Verksförteckning till vänster på hemsidan hittar du en sammanställning. Under Böcker hittar du bokpresentation och recensioner. Köpa böcker - titta in och beställ.

Varje vecka sedan 1 mars 1990 - 26 november 2016 har mina texter nått läsarna i Norrbottens-Kuriren. I Göteborgsposten från den 1 juli 1991- augusti 2016. 


Författarbesök och skrivinspiratör i hundratals klasser. Ord från arrangörer: Hon är en pärla. Hon får alla att känna sig sedda.


Hon är en av de pitebor som förmår trollbinda sin publik,, skrev Östersunds-Posten om ett framträdande. 

Mina telefonnummer : 0920-12631 eller 0730-910929. 
Mejladress:anitab.nilsson@hotmail.com

NOTERINGAR

Hej lilla krokus

där under snön                                                                                                                                                                                                                                                                             

Hur ska det gå

för dig i år?                                                                                                                                                          
Klicka och kolla!           

                                                                                                                                         

Välkommen in!  


Måndag den 23 april 2018, dimman sveptes bort av det blå. morgonensgrå blev ljus. Tre plus i skugga.  13,6 i sol.

Året gör så gott hon kan.

Veckans ord i Dagbokskalendern.

Det är ett kännetecken för intelligens, att vad du än gör så ser du till att ha roligt medan du gör det. Mark Twain

Kväll

Kollade in del 1 av dokumentären med Anna Wahlgren. Gick vidare till Jerry Willams Farewell show, del 1. Det svänger.

Ringt vår vän S som i förra veckan var på kurs i ännu en ny version av trådlöst nätverk. Knyta ihop trådar man inte ser till något som måste funka. Vilket ansvar!

Mycket teori, sa han, men det gick bra, tror jag.

Så glad som nu, är vi så glada att han är!

Eftermiddag

Mannen har en ny körskoleelev som kört förut och hunnit en bra bit på väg. Vad övade ni idag? Det där att planera körningen, det är viktigt, berättar han.

Jag tror att det är ett personlighetsdrag, sa jag, själv är där jag är och tar det som det kommer. 

Men då kan man förlora mycket tid, säger mannen.  

Sen ser vi Gift vid första ögonkastet, i mitt rum, svtplay. Sista delen. Det gick som vi trodde. Hos två av paren fanns ingen kemi. Ett par klickade. Hur länge det nu håller. 

Han var den förste som ville flytta in i mitt hus, berättade jag i Gävle. I tretton år hade jag skött allt själv och lejt när jag behövt. 

Bra att få hjälp med det praktiska, sa en kvinna.

Nähä, sa jag, inte var det därför.

Mitt på dagen       

Cykel rullar till stan över en matta av grus men solen piggar upp och temperaturen okey inuti vinterjackan.  

-Du är i fin form, säger en karl på gym, mycket fin form.    

-Länge sen man sett dig.  

-Jag har varit slö.

-Det är inte lätt att vinna över sig själv. Då måste man vara väldigt rädd.

Men du ser stark ut, som en tynglyftare. Där har du en bra grund.

-Jo. Vällevnad, säger han och klappar sig på magen.

En glad en som säger att han har träning som halvtidssysselsättning håller med.

-Det är ju bra att ni vet var den sitter, säger jag.

Själv njuter jag av vara stark och känna att allt funkar.

Förutom när jag tänker på kvinnor som sett likadana ut genom alla år. Avundsjuk s ärskilt på de lite runda. Sån man själv har varit. 

Fast då hade släktsjukdom nr 1 flyttat in och strax därpå fått sällskap med nr 2. Med pillerdosor, biverkningar och allt.

Ute igen hade v årvinden bytt till minus. Kylar drar genom jeansen, fingerhandskarna stelnar. 

Än får man gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar, sa mor. I visan.             

Morgon

Och vad vill den här dagen göra då?

Skriva, gå på gym. Och så det som bara händer. 

                                  **

"En man, en man, ännu en man som landshövding i Norrbottens län, den tjugoåttonde i obruten rad."

Ur allt hör ihop 2014  

Den tjugonionde landshövdingen i obruten rad, presenterades i förra veckan. Vad han heter? Det har jag förträngt. Han blir bra, han vet, sa mannen som jag bor med.      

Söndag den 22 april 2018,  vaknar utvilade för första gången sen i torsdags.


År 2018 ser ett och annat komma upp ur det vita! Kvistar, pallkragar, förhoppningar.  

Vid åtta dyker 112 -numret upp i mobilen. Hade förträngt det som hände i Gävle i lördagsnatten.

Vi var tre på väg hem efter middan i hemliga klubblokalen. De tre sista. Klockan var runt ett.

Taxin som beställts rullade just iväg, välfylld. Åtminstone den tredje borde fått åka med. Vi hade precis pratat om sorg och att det går att leva ändå. Så småningom.      

Nä, vi går, sa mannen om att beställa en ny, trots att hans karta över Gävle city inte stämde ens i dagsljus. Hur han än vred och vände på den så var den tvärtemot.  

Så gick vi då genom natten. Det var kyligt i luften och gatorna tomma. Att den tredje av oss som intagit alkohol så det kanske blivit ett hål, ja vad skulle vi tro, när han börjat luta?

Vi kände inte varann, men han tillhörde gänget och visste mannens namn och var en stjärna när det gällde att berätta historier.        

Lutningen tilltog. Jag ringer 112, sa jag. Nä, det går säkert över, sa han. Och inte var vi på rätt väg heller.

Lutningen åt höger allt värre, hur han än försökte.  Hur jag än försökte hålla emot. Och ont hade han i ryggen.        

Jag ringer 112, sa jag. Nä, sa han, det går över.

Han stapplar vidare, som om höger ben får ta hela lasset. Nu ringer jag, sa jag.

Fy f-n säger han, ja, det kanske är nåt.

Jag ringer 112. De vill veta den exakta adressen.

Stå mot väggen så du inte ramlar, sa mannen.

Jag har aldrig sett någon luta på det där sättet, sa killen som vi stoppat för att visa oss hem. Han bor här i Gävle.                

Har erfarenhet. Visste vart vi skulle. Brukade gå ut på stan så här dags för att lufta sig.

112 vill prata med han som drabbats av lutning. De pratade länge och frågade. Han svarar. Pratet var det inget fel på. Huvudet inte heller.

Hon säger att nån ska nypa mig i höger lår. Känns det? Nu har jag en kvinna här som står och nyper mig i benet,

Och det känns. Nyp i det vänstra. Det känns inte.

Långt om länge. Så är det att vänta. Innan ambulansen kommer. Att det alltid ska ta så lång tid att få en bil, sa killen. Orolig. Jag som skulle spela golf imorgon, säger han som lutar.

Killen som brukade gå ut och lufta sig ser till att vi kommer hem till hotellet. Jag har frossa. Borde ha ringt akuten direkt. Natten rör sig oroligt i mig. Mitt fel. Om han som. Tänk om. Mitt fel.        

Han ringde från sjukhuset sent, vid halv tre, berättar hans kompis vid frukost. Och sa att han skulle spela golf idag. Men det ansvaret vill jag inte ta.

När vi ska åka hem är han utskriven och på hotellet. En tia trodde läkarna och skrev ut Trombyl.

Vad glad jag är att få se dig! sa jag. Se dig rak, sa jag inte. Trombyl? Låter svagt.                

Vad glada dom ska bli de dina, sa jag. Har inget sagt, sa han. Ibland kan det vara bäst att inte berätta. Så slipper hon oroa sig.

Tidig kväll   

Ute kallt. Väljer yllemössa till Konsum i stället för hjälm, hämtar ett brev. Cykelvägen grusig. Väljer bilväg nysopad. och brevet visar jag vara ett paket. Får öppnas på onsdag. Avsändare: Äldsten min och hans fru.

                                     **

I Austin, Texas fryser tomaterna bort. Grönsakerna som stack upp likaså. Det blir att köpa nytt, sa väninnan i Texas. Ifjol när vi var där, kom sommarn i slutet av mars.    

  

Eftermiddag    

Sitter i solen och mår. Kaffet gott.

Vad var det hon hette, hon som du satt och viskade med den där kvällen i den hemliga klubblokalen där vi ätit världens goaste middag? Hon som lyssnade på allt du sa och petade på dig?

Under middan? Hon som hade bikinin på bilderna de visade till desserten från deras resa till Sovjetunionen?     

Förutom hon. 

Hon som du satte dig bredvid till kaffet. Hon som berättade att hon och hennes nye träffats på Arlanda på väg mot en golfresa. För sex år sen. Han som nu gick runt och pratade med sina gamla kompisar.

På morgonen satt hon mitt emot sin karl. Nu petade hon inte på min. Men lade märke till att hon och jag hade liknande frukostvanor.

Får jag inte Finn Crisp blir jag konstig, sa hon. Och små croissanter. Mmm. Man får inte ta för många.   
Förmiddag        

Även solen tillbaks. På skuggsidan är graderna fem. I vilken sol man än står finns alltid en skuggsida.

Ringer M som i fredags fick veta att hans mamma och hennes familj nu är i säkerhet. Hurra! tänkte vi.    

De bombades på väg i bil till hennes mans släkt i augusti. Ni måste komma! hade de sagt.Alla familjer får hem de sina till den festen! Bomben föll. De skadades men överlevde.

Och nu släpps bomber där!          

Tack vare M är mamman i säkerhet, pengaöverföringen hade alltså funkat! Vad glada vi blev när vi fick hans sms igår.

Vad glad han då måste vara! tänkte vi.

Jo, det är bra, säger han. Men mig lurar han inte. Van att han sedan barndomen kunna hjälpa andra, låna ut, står han nu på andra sidan, tyngd. 

Det tar tid att få hans röst normal igen.

De flesta svenskar har lånat pengar för sånt som är mycket mindre värt människoliv. 

Varför ville du till Norrbotten? sa vi när han kom. I Syrien hade jag hört att däruppe är människor snälla.

Det är den norrbottniska kulturen, kulturlivet, livet som odling som slår igenom.

                                                                                                      
Lördag den 21 april 2018, fyllda av sol går vi ner för landning i det gråa.   
   

Heja, heja! Heja till dig år 2018! Kämpa på!

                                                       **

Kväll

 I brevlådan ligger lördagstidningarna och ett meddelande om ett brev som väntar på mig på Konsum! Och medan vi har varit borta har väderlekarna börjat brottas med snön.

Skönt vara hemma. Att sjutton grader i södern är mer än de två som vi landade i? Tja. Hemma är ändå hemma.

Hej, sa en obestämt bekant på Hertz biluthyrning ute på Arlanda i fredags morse och solen lyste vilt precis som den gjort därhemma, där talgoxe och bofink såg glada ut redan kvart över fem.       

Och du bor kvar där i huset på Bergnäset än, vi åker fortfarande dit och springer vår slinga berättar den obestämt bekantingens fru, båda nu väl bekanta. Vi saknar dig i Kuriren, sa de, att vi inte längre får följa ditt liv.         

Hur får man bort spärren, undrar mannen om hyr-Volvon med automatväxel. Trampa på gaspedalen, sa killen som var nyare än vi och motorvägen norrut är lugn, Uppsala ser vi bara på avstånd.

Vart har håret tagit vägen, säger folk där i Gävle, mest karlar som träffas igen efter femtio år. 

Vad gör man med en karl med hår, tänkte jag när mannen kom, berättar jag, för mig är han den förste av den sorten. Det är skillnad. En karl som pratar om att tvätta håret. Och kör hårtorken!

Så ni har kommit ända ifrån Norrbotten, sa de andra. Förutom paret från Gotland, gamla vänner från förr som dök upp i nuet för några år sen.

Fem flickor gick utbildningen, när det gällde praktik gick de samman i en grupp i stället för att bli utplacerade.

Förutom alla storstadsmänniskor mest från Gävle förstås men även från Falun, Norrköping, Linköping, Härnösand, Bollnäs och flera andra sydliga platser, 68 lantmätare i 20 län.

Där vi nu är brusar Gävle-ån under alla broar. En annan del av stan påminner en smula om Paris. Men från rosteriet doftar det fortfarande Gevalia. Och guiden, f d stadsarkitekten berättar att landshövdingar som gått ut och pratat med folk, har varit de mest populära. Dock inte bland politiker.

Några undrar om den norrbottniska kulturen, Luleå speciellt.   Många är arga, berättar mannen min och kör en snabbversion.

Så det är lågt i tak, sa en, vad har hänt med socialdemokratin? Har de glömt varför de valdes?

Vi har hört talas om hur ni har det däruppe, och tyvärr är det så på många ställen, som folk sa på littfest i Umeå.

Men isbanan är fin, sa jag, liksom staden och människorna!

Under lunch börjar dittills okända skymta fram. Sympatiska mänskor. En har hittat en dagbok med anteckningar från en speciell resa i Tibet han gjort i sin ungdom. 

Jag funderar om man kanske skulle skriva en bok, förr fanns ingen tid, säger han. Men nu! sa jag. När du väl börjar ska du se att den öppnar det sig.

                                  **

Ska vi gå och lägga oss, säger mannen, trött i rösten den kväll vi kommit hem.

                                         **

Har mamma hört av sig? sms:ade vi vid lunchtid i Gävle! Ja! Nu är de i en annan stad! I en stad där inga bomber faller!

Har ni en rapport om det utrikespolitiska läget, undrade en stockholmsk kvinna bredvid oss. Den starkaste hej-då-kramen får jag av henne.

Ikväll sover vi gott! Sov gott även till dig som tittar in på min sida.

Torsdag den 19 april 2018sex plus redan vid sjutiden. Sol, sol, sol.   

Människor som ser ner på andra kommer ingen att se upp till. Robert Half.

Året bara är. Det är vi som ser och bedömer. Vintern år 2018 var i varje fall en riktig vinter, säger vi redan.

Gonatt, du som tittar in! Sov gott.       

Kväll 

Så småningom tar vi en sväng till Gävle och snart är vi hemma igen.

Vad gör man i Gävle?

Luktar det Gevalia där?

Det sa en kille som gjort lumpen på en isbrytare.

Senare

När något tar slut börjar nåt annat, sa en klok människa. 

Det trodde jag aldrig i mina svåra stunder.

Mitt på dan    

Trampar iväg under solig himmel, det knastrar under hjulen. Fri, fri, fri! På Bergnäsbrons cykelbana kommer två kommunbilar glidande, lätt smiter jag förbi. Fri, fri, fri.

Vad gör man med de två stora grävskoporna? Stackars dom. De gräver och gräver, stora hål i vägen, jag tar en annan väg mot centrum, fri, fri, fri! Förbi badhuset, gymmet får vänta, rödljusen gröna, jag är fri fri fri. 

Svänger ner i tunneln över grus och is, trampar mot järnvägsövergången, strax förbi. Fri fri fri! Hittar vännernas hus, hänger upp ärendet för ingen är hemma, kanske till stället där älven gjort små titthål och börjat porla, snart fri, fri, fri. 

Deras vän en bit bort skrapar undan is, fri. Har hållit fyrtio meters stig öppen hela vintern, det är mitt projekt, säger hon, fri fri och alla glada när de gått förbi.

En sadel, handtag och hjul, att det kan va så kul, kul! En karl lutar sig vilset emot sin cykel vid Luleå Energi Arena. Har fått låna en, men hur låser man låset? Så här eller? Ja! Det funkar om man formulerar sig, säger jag, fri, fri, fri, Vilken fin dag i Lule-å, säger han och går åt sitt håll.

Unga mänskor överallt på gym, friluftsdag, fri-lufts-dag.  Jag gör mitt, funkar bra, kroppen gör vad den ska, fri, fri, fri. Vid Willys en tjuga åt han som sitter, God bless you. Tack! 

Fri luft, frihet. Tänk att man får leva! Vara fri, fri, fri.

Senare i bil till stora sjukhuset. Mannen lämnar sin tum-ekg-mätare.  

Nej, vi vet redan, säger personalen om personnumret, och nu sen han fri-fri-fri att själv konstatera att hjärtat hoppar och far, om han inte gör det själv.  

Hemma ser vi varann. Och sen. Vilken tur att vi lever, lever. 

Här i vårt lilla välsignade land. Där ingen får en bomb i huvet.

Ringer M. Han svarar inte. Jag skickar ett sms: Hur går det? Har du hört nåt från mamma? Svar direkt: Inte än.
   

Förmiddag 

Cykeln ute och det som låter är den hydrauliska pumpen. Kompressorn, rättar mannen. 

Grannen snett mittemot kommer in och kollar på resultatet av vår kamp mot de snörasade makter som stängde igen dörrarna ut mot altanen och fick oss att ta upp striden. Jo, säger han, nu kan ni ta ut grillen. 

Strax packar jag gymväskan och trampar iväg.   

Morgon

Fick du nåt att skicka iväg? Inte mycket, säger mannen efter morgonens tum-ekg, det har blivit lugnare sen jag fick den.

Ungefär som när man känner sig ibland när man går till doktorn efter lång väntan och skäms för att man sitter där och tar upp tid i stället för de som verkligen är sjuka.

Imorgon, sa mannen igår om att plocka ner cykeln.

Fixar du cykeln? Var är du?

Inte i huset i varje fall. Jag ö ppnar ytterdörren och den sista snön rinner som vatten från garagetaket och från den öppna porten strömmar röster från P1. Arbete pågår.

                                   

       

       
   

       

                   

   

         

   
     

     

               

    .              

                                 

   

     
   

         

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

26.02 | 00:20

Anita jag vill gärna komma i kontakt med dig men det var fullständigt omöjligt att förstå hur det skulle gå till. Kan du höra av dig till mig? ingalill.enbom@op

...
02.08 | 02:01

Tack! Din kommentar gör mig glad!
hälsar Anita

...
01.08 | 11:15

Härligt språk, väldigt nära

...
03.01 | 14:22
Anita Nilsson förf. har mottagit 38
Du gillar den här sidan