Hej lilla krokus
där under snön
Hur ska det gå
för dig i år?
Klicka och kolla!
Välkommen in!
Onsdag den 25 april 2018, morgongraderna två och sol på det blå.
Plötsligt ingen kö mot solrosfröna. Nu hänger fåglar runt talgbollarna och pickar. De är väl gravida. Då kan man längta efter allt möjligt. .
Året och jag tackar livet, särskilt idag.
Morgon
"Hade medlemmarna där plikt att avgå vid 70 år, så att gubbarna komme bort och alla vore arbetsdugliga, skulle den kunna göra mycket gagn. Nu är ju nära hälften arbetsodugliga", skrev Selma Lagerlöf år 1916.
Bra rutet! Men gubbe-ordet handlar inte bara om antal år som rullat iväg. Mer om välde. Översitteri och kvinnoförtryck.
Wermer Aspenström, denna fantastiska poet blev motvilligt invald i akademin. Lämnade den i september 1989 av personliga skäl. Inte ung. Och definitivt ingen gubbe.
Tisdag den 24 april 2018, graderna två + dystert duggregn. Hajade till i morse, oj vad snömassorna krympt!
Ännu en dag att notera, tack för det.
Framåt kvällen
Mannens dotter landar snart i Sibirien. Öster om Uralbergen. Hemma igen på fredag eftermiddag.
I Härnösand är det sol, berättar älsklingspojken min, hemma igen på fredagkväll.
När jag var gammal och stor, kunde jag fälla träd och köra Volvo, men det kan jag inte nu, för nu är jag så liten, så liten, sa han en gång i sin tidiga barndom. Kommer du ihåg det? undrade Våren, min särbo. Jaa, sa barnet.
I middagstid
Bläddrar bland spalterna och backar till sommarn 2008. Oj, säger jag till mannen, nu kom du!
Han vaknar till där i läsfåtöljen, reser sig och blir som ny.
Senare
Vad gör man när hjärnan står still. Piggar upp sig genom att gräva i det gamla?
Livet slog mig med häpnad
och jag föll
De två första raderna i Helt oväntat, tänkte jag. Men strök.
**
I morse ringde jag som sagt och grattade Sri-lanka-vännen.
I eftermiddags anlände ett kort med fina rader från familjen.
Just in time.
Eftermiddag
Dagen går sakta
Ännu en man som hövding
Tiden har stannat
''
Är det nån fler som tycker att livet bromsat in? Idag rent av stått still. Förutom i morse då när jag tog mig till Sri Lanka för att sjunga Happy Birthday.
Morgon
Redan innan frukost är jag i värmen på Sri Lanka och sjunger Happy Birthday till Vijay, familjens tuk-tuk-körande pappa, jodå, bra med alla och love you, love you.
Snabbt som en tankeöverföring hänger tekniken med till ett land där temperaturen året om håller sig runt fuktiga tjugoåtta. Palmerna vajar, Indiska Oceanen dånar. Motorvägen några mil bort är nästan tom. Transporterna sker längs slingriga byar och städer, det är gratis. Om nån turist betalar motorvägsavgiften blir det nervöst för den som kör. Så rakt! Så snabbt! Våran fick ont i huvudet.
Har ni nån resa inplanerad? undrar vänner. Ja, men bara inom landet. Världen har ju flyttat hit.
Måndag den 23 april 2018,
dimman sveptes bort av det blå, morgonens grå blev ljus. Tre plus i skuggan. 13,6 i sol.
Året gör så gott hon kan.
Veckans ord i Dagbokskalendern.
Det är ett kännetecken för intelligens, att vad du än gör så ser du till att ha roligt medan du gör det. Mark Twain
Kväll
Kollade in del 1 av dokumentären med Anna Wahlgren. Gick vidare till Jerry Willams Farewell show, del 1. Det svänger.
Ringt vår vän S från Syrien som i förra veckan var på kurs i ännu en ny version av trådlöst nätverk. Knyta ihop trådar som inte syns till något som måste funka. Jag fattar noll.
Mycket teori, sa han, men det gick bra, tror jag.
Så glad hans röst är nu! Det kallas vår.
Eftermiddag
Mannen har en ny körskoleelev som kört förut och hunnit en bra bit på väg. Vad övade ni idag? Det där att planera körningen, det är viktigt, berättar han.
Jag tror att det är ett personlighetsdrag. Själv är där jag är och tar det som det kommer.
Men då kan man förlora mycket tid, säger mannen.
Sen ser vi Gift vid första ögonkastet, i mitt rum, svtplay. Sista delen. Det gick som vi trodde. Hos två av paren fanns ingen kemi. Ett par klickade. Hur länge det nu håller.
Han var den förste som ville flytta in i mitt hus, berättade jag i Gävle. I tretton år hade jag skött allt själv och lejt när jag behövt.
Bra att få hjälp med det praktiska, sa en kvinna.
Nähä, sa jag, inte var det därför.
Mitt på dagen
Cykel rullar till stan över en matta av grus men solen piggar upp och temperaturen okey inuti vinterjackan.
-Du är i fin form, säger en karl på gym, mycket fin form.
-Länge sen man sett dig.
-Jag har varit slö.
-Det är inte lätt att vinna över sig själv. Då måste man vara väldigt rädd.
Men du ser stark ut, som en tynglyftare. Där har du en bra grund.
-Jo. Vällevnad, säger han och klappar sig på magen.
En glad en som säger att han har träning som halvtidssysselsättning håller med.
-Tur att ni vet var den sitter, den där vällevnaden.
Själv njuter jag av vara stark och känna att allt funkar.
Förutom när jag avundsjukt tänker på kvinnor som sett likadana ut genom alla år. Särskilt de lite runda.
Sån man själv har varit.
Men då hade släktsjukdom nr 1 flyttat in och strax därpå fått sällskap med släktsjukdom nr 2. Som det brukar gå. Och sen: Pillerdosor, biverkningar och allt.
Ute igen har v
årvinden bytt till minus. Kylar drar genom jeansen, fingerhandskarna stelnar.
Än får man gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar, säger mor. I visan.
Morgon
Och vad vill den här dagen göra då?
Skriva, gå på gym. Och så det som bara händer.
**
"En man, en man, ännu en man som landshövding i Norrbottens län, den tjugoåttonde i obruten rad."
Ur allt hör ihop 2014
Den tjugonionde landshövdingen i obruten rad, presenterades i förra veckan. Vad han heter? Det har jag förträngt. Han blir bra, han vet, sa mannen som jag bor med.
.
.