Välkommen!

Den här bilden togs på min gård den 30 juni 2017 En kamera som min med 8 M (måttligt antal pixlar) visar även själen. *** Det ska vara lätt att kontakta dig, sa en läsare. Mejladress: anitab.nilsson@hotmail.com Mina tel.nr. 0920-12631, 0730-910929. Postadress: Anita Nilsson, Snasavägen 1, 972 51 LULEÅ ** NOTERINGAR - en sorts blogg. Längst ner på sidan.

OBS. Barndomen har flyttat till en flik. OBS

Lyhörts omslagsbild togs 1998. Då hade jag skrivit i NK i 8 år.  Ikoner byts inte ut, sa de om bilden. På bokens baksida finns dagens jag.  Även porträttet ovan togs sommarn 2017.      

I GP ingen bild de första tjugo åren. Jag scannar över VG-sidan med blicken, sa läsare, och stannar till när du är där.

Lyhört313 sidor och innehållsförteckning längst bak i boken - finns hos bokhandlaren och på nätet, du kan även beställa den och mina andra böcker - se fliken Köpa böcker.

Kort presentation    

Korta bitar, intas endast några få i taget. Toppen att ha med sig i sängen, säger läsare. Särskilt de som läste mina spalter i tidningarna. Som bok med innehållsförteckning och två års samlade spalter har man tid att reflektera, säger de. 

Tänk att man lyckats skapa den ideale sängpartnern.

Ny-läsarna rusar ofta fram, lite för ivriga, drivna av nyfikenhet. Hur ska det gå? De där två, håller det?     

Korta texter, berättelser. Personliga. Poetiska. Mycket mellan raderna. Om relationer och vardagens detaljer. Världen. Resorna. Dansen. Stillsam humor, vässad penna, skrev Btj-recensent. Makten darrar. Och livets sköra tråd.  

Först är du långt ifrån, sen närmar du dig och snart är du alldeles nära, sa en läsare.                        


                                          ***

VERKSFÖRTECKNING  

Mina elva böcker samt de viktigaste antologierna m m. 

Nu hittar du den i fliken till vänster, tillsammans med BANG - om ord.        

     
                                    ***         
      

Ibland hör läsare av sig, ofta när man som bäst behöver det.

Medan jag våndades under arbetet med Lyhört i våras kom ett brev från en läsare från Motala.    

" Först läste jag och blev djupt berörd av "Efteråt" och rekommenderar den för alla som förlorat en livskamrat.  Nu har jag just läst "allt hör ihop". Jag förundras och jag skrattar. Du skriver så BRA! "                                    

                                    ***                            

Blev medlem i Sveriges Författarförbund 1988. Två böcker av litterärt värde krävs. Skrivandet som yrke tog alltmer av min tid.    

Den 19 juni 1991 lämnade jag den fasta och statliga anställningen har sedan dess levt på mitt författarskap, ett träd med många grenar, kvistar, löv.    

Då hade barnen lyft mot egna liv, arton och tjugo år unga. Hade jag anat att maken redan 1995 skulle gå till evigheten, hur skulle jag då ha vågat?

Om jag ångrat mig? Inte  en endaste dag! Har man fått gåvan ska man använda sig av den, sa maken som trott att han gift sig med en kontorist.

Det sägs att jag är rolig. Det beror på. Läsaren skriver minst halva texten.

Mina böcker och texter har använts i ett tjugotal antologier, tonsatts och som texter på vykort och almanackor och i andra sammanhang, bland annat på högskoleutbildningen och i riksdagen.

     
Det häftigaste med att skriva är just språket. Och vad annars har jag skrivit? 
Klicka på böcker, längst upp till vänster.

Apropå kärlek spelar barn och barnbarn i en särskild division och alla på guldplats.

Älskar min plats på jorden här på Bergnäsets tallhed, ett par kilometer från Luleå centrum. Nära Trolltjärn.
    

                                       **

Övrig information:
Debuterade 1985 på Bonniersförlaget Viva med diktboken I stället för rapport och erhöll
Norrländska Författarsällskapets Rörlingstipendium samma år, numera benämnt som Norrlands författarpris. Delar av debuten blev ett TV-program med samma namn.     

Har även erhållit Luleå kommuns kulturstipendium, Norrbottens kulturpris (från Ragnar Lassinanttis fond) samt en antal rese- och arbetsstipendier från Författarförbundet, Författarfonden samt Författarnas Fotokopieringsfond.

Vill du veta mer? Under Verksförteckning till vänster på hemsidan hittar du en sammanställning. Under Böcker hittar du bokpresentation och recensioner. Köpa böcker - titta in och beställ.

Varje vecka sedan 1 mars 1990 - 26 november 2016 har mina texter nått läsarna i Norrbottens-Kuriren. I Göteborgsposten från den 1 juli 1991- augusti 2016. 


Författarbesök och skrivinspiratör i hundratals klasser. Ord från arrangörer: Hon är en pärla. Hon får alla att känna sig sedda.


Hon är en av de pitebor som förmår trollbinda sin publik,, skrev Östersunds-Posten om ett framträdande. 

Mina telefonnummer : 0920-12631 eller 0730-910929. 
Mejladress:anitab.nilsson@hotmail.com

NOTERINGAR

Den röda bussen  

Favorit i repris 

                        **         

Det är aldrig för sent att ge upp, så det kan vi lika gärna göra någon annan gång,

Hans Rosling sista mening i memoarboken.

                         **

Gonatt du som tittar och sov gott! Ses imorrn.

Måndag den 21 maj, 2018, Annandag Pingst en f.d.röd dag. Kidnappad av Nationaldagen. 

22 grader redan kl.10.

Ännu en välsignad dag.

Kväll 

Hemma efter trivsamma timmar med S slår mannen på teven.

Allt vad Obama byggde upp ska den Onde riva ner. Som nu med Iran.

Det kan vi inte gör något åt. 

Vi har mänskorna i vårt lilla FN att bry oss om. 

Så mycket kärlek.

Vid middan    

Går barbent ut med fisksoppan. Mannen tar ut det som hör till. Sen sitter vi under markisen med luften len runt armar och ben, vad gott, säger han.

Sen ska vi hälsa på S, sitta och surra, ta kaffe eller te, prata om allt som faller oss in, ta lite nötter och annat gott.

Igår tog hans fiskande kompis ut honom på en fisketur. Den första i hans liv.

Hur gick det med fiskelyckan? sms-ade jag. Hur kändes det? Lite långtråkigt och lite spännande. En känsla vi delar. Jag är ingen storfiskare.

Fisketur. Fiskelycka. Storfiskare. Orden nya, roliga.

Eftermiddag 

Ja må du leva i hundrade år, sjöng ett troget gäng i alla åldrar för svägerskan, makens syster i svärmors första gifte.  

Med fart i huvudet och benen står hon vid spisen och vid bordet tills alla satt sig. Sen måste hon ju se till att vi tar för oss av smörgåstårtorna och vem vill ha te, vem kaffe? Pulver eller vanligt? 

Sätt dig! säger vi som sitter. 

Nu är det gratis, sa sjukvården häromåret. Varför är det gratis för mig? undrade hon. Det har alla som fyllt 85. Det var det värsta, sa hon. Mycket hellre hade jag betalat och varit yngre.

Inget att fira att fylla 87, säger hon idag. Jo, du leder ligan här i köket. Hennes brorsa är 92, men orkar inte komma. Vi sjunger så att hon nästan ramlar av stolen.

Får jag skicka med några bullar till mannen? undrar hon när vi går. Hembakt förstås.

Morgon

Det gröna sätter fart igen. Har häggen slagit ut? Hon flyttade oväntat in för några år sen, tätt intill den gamla cembratallen. De har många hyss för sig, träden. Det mesta under ytan. Som med oss. 

Humlan for förbi, rapporterar mannen. Jaha, sa jag och tittade ut.  Vad händer nu? En trast springer med hastiga ryck längs pallkragekanten stannar, spanar, finns där nåt? Nä. Inte än. En vit fjäril fladdrar förbi. Vart då?

Natten, min godaste på länge. Gnider in knäet med Reparil, det blir bara bättre.

Hoppas att din också varit bra, säger jag till dig som tittar in.

Pingstdagen den 20 maj 2018, termometern visar sexton, himlen oväntat grå.

En dag som doftar jord och gödsel.

Kväll

I ett hett bad mjuknar jag.

De små krämporna kryper ihop, snart kan jag slänga dem på tippen.

Du är inte tjugofem längre, sa kära kompisen.

Nä, jag är inte ens trettio. Då var jag i småbarnslandet.

Sen gick det fort.

Att de nu är gott och väl vuxna har ingen betydelse. 

I morsan är de ständigt, i hjärtat och i kroppen. Liksom barnbarnen en del av mig.

Vid middagstid   

Har du funderat på vad vi ska äta? sa mannen när han kom hem. Men det har jag inte. Duger det med hamburgare?

Vi äter dem med lök och haricotverts och mannen lägger till några potatisar, kokta för flera dar sen, förvarade i kylskåpet och sen in i micron.

Usch, sa jag, det kan inte vara nyttigt. Det går snabbt, sa han.

Bråttom även igår, på kyrkogårdar. Vi genar, sa han, det går snabbast.

Just det tycker jag är det värsta. Att han hade bråttom just där.

Jag knäpper mina händer och spolar i ett hett skumbad.

Eftermiddag

Med händerna runt en liten och starkt rosaröd blomma där var och en ser ut som en liten ros kom humlan beslutsamt brummande, landade, tystande, gned sig runt och flög vidare. 

Själva planteringen var hon inte intresserad av. 

Vad heter du? vill jag veta om humlans favorit.

Lavendel, Margeriter, Snöflinga, Stjärnöga, Dahlia. De kan jag. Hängpelargonerna har inte kommit än. De två stora lerkrukorna på väggen gapar tomma.

I pallkragarna väntar jordgubbsplantorna och kryddor. För att inte tala om äppelträden.

Mitt på dan    

Nu gör vi så här, säger mannen och fyller jord i den fyra största krukorna. Den jord som vi just köpt på Granngården. När han säger vi, menar han sig själv. Han är långt ifrån lat. Han vet att han är bäst. Det är bekvämt. Särskilt när man själv är en aning justerad.

Sen får kubanske pappan ratta hans bil till dotterns hus och familj, en annorlunda körlektion. 

Det ska bli bredband, imorgon kommer en grävmaskin. För att förhindra att den även gräver sönder saker som inte syns, till exempel en elkabel, tar han med en batteridriven letare.

Det skulle många vilja ha även till vardags.

Har just pratat med kära väninnan som gått fler jordevarv än jag och vars hus brann upp. Nu bor hon i lägenhet och planerar en långtur med en gammal husbil till hösten. Till kontinenten. Förberedelserna har hunnit en bra bit på väg. Det är häftigt!

Och här står krukor och jordsäckar och ropar! Nu får du skärpa dig och göra nåt själv! Jag återkommer.

Morgon och förmiddag, allt i ett.

Gomorron sa bruden vid middan, ett talesätt från generationerna innan vår. 

Mannen hade redan ätit en sen frukost och tittar på mig med intresserat intresse.

Vilken tur att vi är jämnåriga tänker jag om honom och den där kvinnan som skymtar förbi i badrumsspegeln. 

Pingstafton den 19 maj 2018,  graderna ungefär som igår.  

Varje dag den andra lik. Och varje dag unik.

Gonatt till dig som tittar in och sov gott! Ses i morrn.  

Till sist

Är det en vanlig dag på måndag, undrar han vid midnatt, det var ju pingstafton idag.

Hänryckningens tid! Aldrig förr har jag missat den! Då ska det ju kännas!

Du har ju ont i knäet. Men vi har ju börjat plantera!

Senare    

Idag har mannen ingen gammal Nokia att dra fram ur fickan och skryta med. 

Idag satt M vid köksbordet och spelade Främling, Lasse Stefanz version.

Idag skulle vi plantera.

Att vi inte som vanligt om vårarna hade några jordpåsar kvar sen ifjol kom som överraskning när trädgårdsaffärerna redan stängt.

Kväll     

Vad det är ljust, säger mannen. På väg mellan kyrkogårdar dras ögonen mot det motsatta. Allt som vaknat och slagit ut. Jag skulle vilja födas som träd, nytt liv varje vår, sa gamla svägerskan. Fast då hade man suttit fast, sa jag.

Penséerna slut i Luleå. På barndomens kyrkogård mötte vi en kvinna med famnen full, hon beskriver var hon köpt dem, men det var länge sen jag bodde i trakten. Länge sen jag haft koll på ställena och jag hade redan planterat på mina gravar. Fina, anspråkslösa tycker mannen om de vi köpte i stället för. 

Att komma från denna välordnade, välkrattade till den som ska bli våra viloplatser, hans sjuttiofem meter ifrån min, ja vad säger man. Björkar på rad, nyutsprungna. Det är fint. Stenmuren. Vissa speciella platser.        

Vackrast är vår kyrkogård i allhelgonakvällen och om vintern, med ett förlåtande täcke över.                 

Jag planterar de fina, anspråkslösa och längre fram får maken min en röd och vacker ros. Själv gillade han tagetes.    

Morgon    

Nog räcker det att han sover till tolv, säger mannen på väg ut  för att få en mobil av M.

-Ska du säga! Vi som utan skäl sov till halv elva. Tänk på honom då som kör dubbelt seriöst, både skola och jobb.

-Men han är ju ung, säger han och åker iväg.

Nyss åt vi frukost och brer jag en stor bit tunnbröd med en driva rökt regnbåge på, kroppen jobbar på, behöver fett, läker knäet.

I syrenen studsar talgoxar med glada vingar, till och från talgbollar de ratade i vintras. Ungar på gång.

Och där! Längs gatan! En gruppresa måste det vara, en nationell konferens och nu har ledaren lämpat av dem i olika bostadsområden.

-Där borta, ett område i förvandling, det har han kollat in på nätet, men med många gamlingar kvar. Där har ni en målgrupp!

Nu viker de in på vår gata. Ett tjugotal minst, som två och två och i hög medelålder lunkande haltande viker in mot husen, två på väg till mitt.

Ringklockan funkar inte. Men den späda starka kvinnohand av järn som Våren köpte till mig på Kreta, den är evig. 

Bank-bank-bank.  

-Jag vill prata om framtiden, så bra att du är hemma, säger kvinnan med extas i blicken. Han väntar nedanför farstubron. 

Vi vuxna må få ha vilken tro som helst. Det var inget fel på barndomens granne som kom med Vakna och Vakttornet men barn får inte välja. 

En mormor berättade att hennes barnbarn gråtande kom hem. -Nu kommer jag inte till himlen när jag dör. Mamma och pappa men inte jag!

-Men vad hände?

-Jag gick till min kompis och jag visste ju inte att det var kalas!  Men jag sprang hem direkt!

Mormor tröstade och fanns där med sin famn.

Pojken lämnade den tron så fort han kunde. 

Fredag den 18 maj 2018, fjorton och sol.

Året slår rekord, rönnen likaså i allt sitt täta gröna. 

                                      **

Sov gott till dig som tittar in! 

Alla ryms om man är snäll, som favoritflickan sa. 

Ses imorron. 

Senare

Häggen står beredd med längtande knoppar.

Häggmispeln likaså. Normalt klädd i vitt till skolavslutningen.

Imorgon ska det bli plantering har jag tänkt hela kvällen och glömt min begränsning.

Tunga krukor, stora jordsäckar. I år får det bli med assistans.      

Kväll  

Grattis Jon-Henrik! Direkt till semifinal!

Vilken dansör, vilken koncentration, vilken blick. 

Han fångar mig!

                                           ** 

Apropå blickar. En del blir stående i nån affär. Andra hajar till, ler och hälsar. Läsare troligen. En och annan kanske tittar in på den här sidan. Du är så välkommen.

Varför skriva?

1. För att fästa fast tiden, en sorts dagbok.

2. Skriva, för mig som att andas.

3. Något kan uppstå. Något värt att bevara.

I sena eftermiddagen

Hos vännerna som jag plockat blåbär med när barnen var små blommar tulpaner, blåsippor, vitsippor, gullvivor och små lökar som börjat om efter innevistelsen och annat vars namn jag inte känner. I häcken förökar sig liljekonvaljer som i ett glädjerus.

15 grader med gammal is i vinden, kaffe och kaka tar vi inomhus. Jag tar en pyttebit. Har lossat en aning på förtöjningen. Mår bättre.  

Knäet tar sig. Ena benet kan nu korsa det andra. Att knäet då och då bränner till, ok, det får man ta. Även senorna har släppt på bromsen.

I Handelsträdgården finns inga blåsippor att köpa men vitsippor, blåa. Kallas växtförädling.

Penséerna har tagit slut, sa en av kvinnorna som jobbar där. Jag förstår inte varför folk haft så bråttom i år! Skottar snö med ena handen och planerar penséer med den andra.

Vad gjorde vi den helgen? Nu får vi chansa. Vad passar att pryda gravarna med? När törs man plantera det inköpta blomstren i krukorna så de överlever?

Snöflingan är tacksam, sa expediten. Ja, sa jag, de tackar och tackar ända tills snön börjar falla.

Och nu blir det Let´s Dance.

Länge sen vi hade tid med det.

Eftermiddag 

Är du trött? Jo. Men inte i huvudet, säger M som har en lektion kvar och sedan går direkt till jobbet. Jag mår så bra av det och alla är snälla.

Mannens kommentar efter körlektion med Y, den afghanske pojken: Han klarar en uppkörning.

Jag läser Inlandet och sen ringer väninnan som vill dela med sig av sina jordgubbsplantor och som när jag berättar om min sportskada säger att jag borde sakta ner.

En kopp hos dem ska det bli, innan det bär iväg till Rutviks handelsträdgård. Finns blåsippor, vitsippor att köpa?

Sippor, kan de växa på en tallhed? 
   

Mitt på dagen, ännu en sommardag i maj.

Det kom som en överraskning.

Att jag fortfarande står mitt i brinnande livet.

Medan då-et knappt ryms i min handflata.

Då har du en bit kvar, sa vännen.

                      **

Jag letar mig tillbaks. Tills innan jag fanns. Och pappa en moderlös pinnpojke med läshuvud som bad om ett lån för att få studera och sågverkspatronen sa, vilken familj kommer du ifrån? Och sa nej. 

Att slicka uppåt och sparka neråt, har aldrig varit min grej.

Morgon

Det var nästan värt det, sa jag när denna gedigna och skärpta journalist, min redaktör Kicki Linna en dryg månad efter mitt abrupta slut som krönikör i Kuriren avancerade till ansvarig utgivare som första kvinna i Kurirens 155-åriga historia!!

Äntligen! Det var hon sannerligen värd!

Tack Kicki för alla utropstecken genom åren! skrev jag i Lyhörts förord, glad att hon nu hamnat på rätt plats: Högst upp! 

Sent omsider märkte jag i veckan att hon inte längre finns kvar på Kurirens kontaktsida! Mejlade, frågade varför. Inget svar. 

Ringer en kompis som går in på hennes Facebook den 28 februari, då hon sagt upp sig på Kuriren. 

Kanske det mest korkade jag gjort  - eller så kan det vara det klokaste.

Hon blev historisk och har mycket kvar att ge.

Jag önskar henne det allra bästa!

Torsdag den 17 maj 2018, svalare, sol och vind, mer maj-normalt.  

Senare 

Idag har mannens gamla telefon tagit adjö. På-knappen sa: Nu räcker det.

Jag har två nya, säger M, han kan få den ena. Jag har jobbat tio dar i sträck och jobbar fredag-lördag men söndag är jag ledig. Ifall de inte ringer. Och skolan? Jodå, det funkar bra men fysiskt börjar jag bli trött.  

Oh vilken kväll! Sitta med på Nya läroverkets Muscialpremiären Okänd i Kulturhusets stora scen och se favoritflickan min dansa och sjunga! 

En fantastisk föreställning! sa mannen. Tänk att favoritflickan, en av de yngsta på scenen, håller i en mikrofon och sjunger solo. 

Att sen gå mot parkeringen med utsikt Norra Hamn och se flickan ta lätta danssteg i solljuset. Ibland mår man alldeles särskilt bra.

Trots att knäet bråkar.

Eftermiddag    

"V mot succéval i Luleå, står det i Kuriren idag. Vi för en ideologisk vänsterpolitik, i stället för att känna efter hur vindarna  blåser. Om vi ser till Luleå har S-väljarna fått en moderat politik med många högersvängningar. Nina Berggård, gruppledare V ".

Vid Willys kom en kvinna fram och sa: Jag har hört så många skrönor, jag måste höra vad som är sant. Men det vill hon inte. 

Beträffande S senaste svängningar mot SD upprepar hon statsministerns fraser och säger: Civilsamhället måste också göra sitt.

Jaha, sa jag, om mannen och jag räknas har vi 8 nya svenskar som föryngrat vår umgängeskrets och höjt livskvalitet.   

Mitt på dan knackade kylskåpets insida på och krävde bättre bomiljö. Sådär, sa den nöjt när det var klart. 

Tog ungefär lika länge som för mannen att kratta det som samlats runt cembratallarna.

Städa är inte endast att brumma runt med dammsugare. Jag blöttorkade tvättstugans golv igår.

I morse låg där lite svart ludd. Har sett det förut. Innan var det lite spöklikt. Nåt litet djur på väg att bygga bo? Nu torkar jag bara upp det.

Jag skulle ju dammsuga! hojtar han som sliter ludd från sina nytvättade innan han drar på dem. Vad gäller dammsuga är jag bortskämd. Vet inte längre hur man gör.

Apropå älgbesöket i mars.   

Vad stort, sa kubanska mamman om bajset runt cembratallarna, små kulor i stora högar. Prydligt placerade med ett visst avstånd emellan.

Som gjort för att samla ihop i små burkar och sälja som souvenir. För dålig timpenning, sa mannen vid närmare eftertanke.

                              **

Nu har jag ett arbetsnamn på min nya bok, sa jag till de tre vännerna vi satt med igår kväll, sen vi var klara med namngivningen av hennes nya tavlor.

Kanske ska den heta     Oj!    

Onsdag den 16 maj 2018, morgon och 22 grader i skuggan Sol, sol, bara sol.

Bra jobbat, säger 2018 om april och skottandet och skickar ännu bonusdag med famnen full av värme. 

Även maj 1995 gav oss nåt likande. Just när vi kom hem från Umeå. Så fint och fåglarna piper, sa maken efter en sväng i vår skog.

I sena kvällen

Sommarkvällar kan man inte få för många. Idag fångade vi en  och gjorde den till fest.

Sitta ute på altanen och äta med kubanska familjen, gå barfota med dem på gräsmattan, kolla in vad som växer, plocka gräslök och blåsa bubblor och sen flickans ord: Kan du räkna?

Kurragömmastart, idag utomhus. Men du får inte springa, visste de, gick solidariskt bredvid mig en stund innan de ilade iväg.

När det var mammans tur att räkna, valde flickorna den blå bilen som gömställe. Och jag in på baksätet golv och gjorde mig osynlig. Inte nyttigt för knäet men roligt.

Så roligt att få en ny kompis, sa jag till mamman när vi skjutsat hem dem och kramats hej då. Och barnen slog armarna runtom oss.

Varför tycker du så mycket om att jobba med gamla, undrade hennes chef.

Även pappan har fått sommarjobb inom vården, som personlig assistent. 

Kvällens fortsättning: En intressant klassiker med vännerna och deras vän: Sätta namn på väninnans nya tavlor inför vårutställningen i ateljén på mors-dags-helgen. Det är roligt att få tvärskratta. Samtidigt!

Helgen 26-27 maj, ateljébesök. Skriv upp Orrbyn!

Eftermiddag    

Mannen och den lugne afghan som snart är klar med körkort ska ta körlektionen till stugan idag och hämta fler stolar och bord. Själv bor han några mil bort.

Vi blir ju sex till middag på altanen idag. Kubanska familjen. Kärlek, lek, dans. Det smittar. Trots alla hur ska det gå-känslor.
   

Mitt på dagen

Värmen kom som på beställning för yngsten och hans flotta. 

Mitt högra ben går mot bättre tider, tror jag varje morgon. En sportskada ska man antagligen ta som en komplimang. 

                                    **

Middag hos oss, jag köper grillat, ringde jag och sa till kubanska pappan som andats om USA som en nödlösning, där kubaner får uppehållstillstånd rent automatiskt.

Juni till augusti ser lovande ut vad gäller jobb. Men ett kontrakt på ett år känns fortfarande som en utopi. Lika svårt som att få köra upp.

Skaffa körkort så garanterar jag dig jobb, sa hans lärare i branschen. Inför teoriprov och uppkörning blev det som sagt stopp. 

Kanske hon. Så småningom. Ett kontrakt inom vården.  Då skulle familjen kunna andas ut.

                              

Morgon    

En trevlig ung man hittar tre läckande packningar i pannrummet, sätter dit nya och städar efter sig!

Det ska inte se värre ut än innan, som han sa.

När han gått tar jag på glasögonen och fortsätter bortöver.

Tänker på kära tremänningen. Undrar om hon fått sig nån städhjälp, som hon önskat sig men inte orkat ta itu med. Undrar om hon orkar se det gröna. Eller alls orkar. 

Strålskador, sa sjukvården. Mirakler finns.

Det måste man tro på.

Tisdag den 15 maj, ännu en nådens morgon. 21 grader i skuggan. 31,9 i solen.

2018 slår majrekord.

Aldrig har väl rönnen så tidigt klätt sig i grönt?

                                          ** 

Sov gott du som tittar in! Ses imorgon!     

I pannrummet, kväll.

Jag måste ju se varifrån det kommer, säger mannen just innan läggdags och kryper under värmesystemet med sin finaste skjorta.  

I eftermiddagsblev det blött på golvet igen.  

Du vet vad som hände senast du skulle reparera, varnar jag. Då dropparna blev en strid ström. Har vi otur blir det vårflod.

Ringer Johanssons Rör imorgon.

I rönnen  

Högt upp längst ut sitter en skata och skränar  

Åt andra hållet sitter den andra kraxar 

Mittemellan sitter ekorren. Vem ska jag ta? 

                               **

Kväll

Ett trivsam del av området, alla hälsar och C vet mer om allmänna tvättstugors nya teknik än vi.  Han är kvick i huvudet.

Jag tittar på alla skyltar på stan och läser, säger han, jag förstår mycket. Tre bokstäver är svåra, å, ä, ö. Jag rimmar: Å ä ö, jag vill inte dö.

Senare    

Duschdraperier saknas i den lilla etta som C flyttade in i igår.

Och toapappershållaren saknar pinne. 

Var finns tvättstugan? Neråt, nånstans, sa uthyraren.

Men annars allt bättre än bra,

sammanfattar han som bor där.

Eftermiddag

Praliner och glada blomsterbuketter

Det ska man ha och njuta av

länge man tål den där chokladen 

                  **

Har du fått drömma om honom?

Ja. En gång låg han bredvid mig.

Jag tittade på honom.

Annars minns jag inte.

                          **

Flygövningen sprängde luften vid lunchtid.

Nu är det tyst. Jag går ut.

Solglasögon, kaffe, halv croissant.

Humlan brummar vidare i låg terräng.

Kretsar runt ölandstoken.    

Tar sig ner i det mörka, jordiga.

                      **     

Har man börjat bli gammal, tänkte jag

Då går man väl i barndom, trodde jag.

Sitter hemma och minns vad man inte mindes förr, hade jag fått för mig.

Men hur skulle jag få tid med det?

Mellan nuets alla dar och nätter.

Morgon    

Inte van att för femte dagen i rad ha en begränsning. Senast det hände var 2008, men då var det hjärntröttheten.

Nu en måttlig typ - överansträngning av sena? korsband?-som känns mindre dag för dag.

Kroppen har skämt bort mig, ställt upp på allt som energin fått för sig. Som vi rörelsemänniskor gör.    

Igår gjorde jag en insats, på pinnstol framför datorn. Skrev en beskrivning av C:s situation. Första meningen: Jag vill inte sitta här, jag vill jobba!

Jättebra, säger han när mannen ringer, om att sova i en säng i ett rum där han själv bor, vakna pigg och cykla iväg till Willys. 

C hade innan krisen 2008 då marknaden stannade upp jobbat tio år i Spanien. En spansktalande som läst hans presentation står just och pratar med honom om ett städjobb.

Det är aldrig för sent för att ge upp. Så då kan man lika gärna göra det en annan gång, som Hans Rosling säger som sista mening i memoarboken som han skrev med Fanny Härgestam.

Omslaget. Hans Rosling. Hur jag lärde mig förstå världen. Omslaget. Svart med text i guld. 

Natur & Kultur

Måndag den 14 maj, ännu en dag med sommarskänsla i sin kropp.  

 

När allt slår ut, slår allergier till. Särskilt för de små, de unga. Vi som haft tur, vi bara njuter.  Gärna i skuggan. Med solglasögon på.

Senare 

Ja, han fick den! En liten etta. Vad behövs? I säng, i badrum, i kyl, på spis.  Äntligen slipper han sova på tvärs i en bil med tre andra. Äntligen duscha, äntligen en tvättstuga att använda.    

Kväll

Sitter på altanen med C och äter. Hur är det med familjen där i Rumänien? De stora pojkarna tycker om skolan, det går bra för dem. På fritiden älskar de att spela fotboll, särskilt med pappa, förebilden. Tusen tillslag utan att tappa bollen. Inte nu, skrattar han. 

Christian Ronaldo gillar bäst att promenera i gåstol Sara Anita är kvick, pratar, pratar, kollar in allt. De föddes för fyra månader sedan vägde flickan 1 kg, pojken 1.5. Mannens insats räddade deras liv.

Eftermiddag    

Ser du rönnen! Hur den slår ut! säger mannen när vi sitter i skuggan mot huset och tar oss en kopp. Jag barfotabarnet i vita ben och shorts. Mannen som vanligt i jeans.

En fjäril flyger förbi. Vilken sort? Brun. Vanlig, säger mannen. Vad är det som pågår i de politiska partierna? En tävling i avhumanisering?  

Idag haltar jag inte. Men det känns i båda. Mest i det högra . Du cyklade ju med båda, sa mannen. Aha, sa jag.

Morgon

Han kommer emot mig, blicken stadig, han säger mitt förnamn, sträcker fram handen.

I tio års tid har jag mött denna blick, denna hand, detta handslag, det mest stabila, trovärdiga jag någonsin mött, går exakt ihop med mitt.

Han visar vägen Varför har ett nytt rum till dig? Ett mindre! Det viktigaste kvar. Själva hudläkaren.

Värst är den stora lampan, säger han om UV-strålningen. Jo tack, jag vet. 

Och huden är vårt största organ, kommenterar jag. Hur många tänker på det? Vad man gör med huden eller mot, gör man med hela sin kropp.

Kanarieöarna under 80-talet, roligt roligt men som jag kved efter värsta soldagen i Playa Ingles, kokta kräftor var vi och aj oj oj så det värkte när vi vaknade i hotellrummet i Las Palmas. 

Smörjde in det illröda med kompisens smärtstillande salva och så ut i mörka natten. Vackrast av alla när ni kommer hem, fin solbränna mot de vita, sa norska dansörer.   

Så länge akintisk keratosen hålls tillbaks, ingen fara. Idag frysbränner hudläkaren två små, nu svider det och bränner, säger han. 40 sekunders nedfrysning vardera. Det borde räcka. Kollas upp i augusti. 

Trevlig sommar Anita, säger han när jag reser mig, lättad. Trygg.

Detsamma, med namn och allt, får han av mig. Hur många liv räddar han varje år? Och det bara i förebyggande syfte.

Såg ni bilden i Kuriren från Kulturhusets trappa? Mänskor med näsor mot solen? Alla var de unga.

Söndag den 13 maj, tjugo grader och sol, sol.   

Vad jag hittills skrivit idag, det försvann.Hemsidans redigering funkade inte.  

Gör så här, sa mannen. Och dagen försvann, den med.  

Orden spolades ner.   

Nu hade de kunnat bli odödliga.

Verkligheten finns.     

Äppelträden släpptes ut

från sin ståltrådsbur just idag.

Gården ligger nykrattad runt mitt hus.

Och inte är det jag som. Jag har haltat ett par dar.

För mycket energi för mitt eget bästa. 

Blåa blommor, ser du? undrar han. Oj! sa jag.

Petade ner lökar, för få bli överraskad.

Det är han som brukar halta.Nu delar vi samma upplevelse.

I eftermiddags lyfte vi ut sommarbordet till altanen. Barfota på träaltanen som maken en gång spikade ihop. Så len under fötterna. Släng dem, de är livsfarliga, sa barnen i somras om de sittvänliga vita plaststolarna med hög rygg.

Borde olja in den, säger han som kom långt senare.          

Humlan brummar förbi.  

När som helst slår häggen ut.

Kväll 

Middag barfota på altanen, premiär. Äter kycklingben med indisk kryddning och lyssnar på humlan. Hon flyger lågt som solen. I långa svängar. Kanske på väg mot pärlhyacinten där vid gaveln.

Om hon pollinerar ett träd och kommer tillbaka senare för att göra om det, känner trädet igen sitt eget pollen och förintar det. För att det inte ska bli inavel, enligt en tysk professor.

Varför tror du att Nadid Persson, den iransk-svenska filmare som medrisk för sitt liv Bakom slöjan och En man och fyra fruar föll för Anders på Tinder som verkade för bra för att vara sann?

Det var han också. Anders och jag och hans 23 andra kvinnor heter dokumentären som släpps den 25 maj.

"Är ärlig och empatisk. Villa ha en seriös relation". Männen hon kom i kontakt med vill mer ligga runt. Eller så var de supertråkiga. Nahid Person började ge upp hoppet.../ Då dök Anders 49, upp.

-Han var ungdomlig, charmig, glad och spontan. Plus att han såg bra ut och gav mig komplimanger...Hade separerat från sin sambo för två år sen och inte haft sex sen dess. -Du är den första och sista som jag träffar på Tinder, skrev han.

Vi hade en sol-och-vårare i byn som då och då blev dömd. Jag minns fortfarande hans namn. 

Vad Anders på Tinder gjorde är inte straffbart.




                                                






Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

26.02 | 00:20

Anita jag vill gärna komma i kontakt med dig men det var fullständigt omöjligt att förstå hur det skulle gå till. Kan du höra av dig till mig? ingalill.enbom@op

...
02.08 | 02:01

Tack! Din kommentar gör mig glad!
hälsar Anita

...
01.08 | 11:15

Härligt språk, väldigt nära

...
03.01 | 14:22
Anita Nilsson förf. har mottagit 38
Du gillar den här sidan